Linda, Sveriges yngsta tant på 26 år. Bor i Uppsala tillsammans med sambon D och vovven Saga.

Du och din sambo D har genomgått en IVF-behandling och sedan ett par veckor tillbaka går du och bär på två små embryon. Hur mår du nu?
– Det är tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Än vet vi inte hur det har gått, det vet vi på söndag. Tills dess kan vi bara hoppas. Något hormonrubbad är jag av medicinerna. Jag gråter ena sekunden och skrattar den andra. En mycket oberäknelig person. En sån jag skulle undvika så gott jag kunde, om jag kunde. Nu är jag ju så illa tvungen att stå ut med mig själv.

Hur länge hade ni försökt att bli gravida innan ni valde IVF?
– Inte fullt ett år. D hade testikelcancer för tio år sedan och därför fick vi komma på utredning trots att vi inte försökt de obligatoriska tolv månaderna. Men när vi väl påbörjade vår behandling hade det gått över ett år sedan det första tappra försöket.

– Vi tillhörde den där skaran av människor som förväntade oss att det skulle ta sig direkt. Jag kommer ihåg att jag var otröstlig när det inte tagit sig första månaden eftersom jag inte trodde att jag skulle stå ut att vänta en hel månad till. Tillslut handlade allting i livet om att räkna dagar hit och dit. Våra liv levdes efter min ägglossning, allt handlade om det. Vi var helt slutkörda båda två när vi sökte hjälp.

Som bloggläsare får man följa dina upp- och nergångar på väldigt nära håll. Vad tycker D om att du är så öppen?
– Han har godkänt det här såklart, annars skulle jag aldrig skriva som jag gör. Men han tycker att vi bloggare är ganska vridna som delar med oss av allt och ingenting till omvärlden. Nu råkar den här bloggen involvera hans pung, men han är inte så blygsam av sig.

– Och han är stolt över mig säger han, över att bloggen berör så många.

Du har bloggat med framgång tidigare. Berätta!
– Jag hade bloggen detvarintejagdetvarsossarna tidigare men tog bort den i januari efter drygt två års bloggande. Jag hade tröttnat helt enkelt. En blogg som det går bra för måste man underhålla rätt ordentligt om den ska leva vidare och jag hade inte speciellt roligt längre. Det var en blogg utan röd tråd, den spretade åt alla håll liksom. Mycket sarkasm och ironi, men även frågor som jag anser vara viktiga, som partipolitiken i Sverige. Jag retade väl upp en och en annan människa också. Vilket var väl medvetet.

– Med den bloggen blev jag en av sexton finalister i Blogg SM och ett urval av texter kommer snart ut i bokform tillsammans med ett urval av de övriga finalisternas texter.

– Jag saknar inte den bloggen. Jag längtar inte efter den där boken. Men det var kul så länge det varade.

Vad sysslar du med när du inte bloggar (yrkesmässigt och privat)?
– Då jobbar jag på ett annat bokprojekt med ett gäng andra människor, jag skulle bli socialt handikappad annars. Det är texter på längden och tvären i mitt liv. Vissa måste skrivas i grupp annars blir jag knäpp.

– Och på fritiden är det mycket filmpremiärer som ska klaras av, mycket gratis skumpa som ska drickas. Eller nej, så var det ju inte riktigt. Jag lyfter mest in sunkiga poliskläder i tvättmaskinen mellan tumme och pekfinger, släpar hem loppisfynd, umgås med nära och kära. Och gör barn då, det är en hel del tid som går åt till tillverkningen.

Vi hälsar Linda hjärtligt välkommen! Missa inte hennes blogg nedan!

Lindas blogg Innan du fanns hittar du HÄR!