Rullstolsburna Jennie Sjöström fick inte göra ivf-försök. Etiska gruppen på RMC i Malmö sa nej. Långt senare godkände de förfrågan. Men under tiden fick Jennie cancer i ena äggstocken. Nu kan det dröja innan Jennie blir gravid. Om hon blir gravid.
Diskrimineringsombudsmannen utreder nu fallet.

För ungefär nio år sedan började harplingeborna Jennie Sjöström och hennes man Lars försöka få barn tillsammans. Men efter ett år av misslyckade försök insåg de att något var fel och vände sig till kvinnokliniken i Halmstad.

Tjugonioåriga Jennie Sjöström har en medfödd muskelsjukdom i armar och ben som innebär att hon behöver personliga assistenter hos sig dygnet runt. Men problemen att bli gravid hade inget med hennes funktionshinder att göra.

En lång utredning visade att Jennies ägg inte växte till sig ordentligt och 2005 fick hon påbörja en hormonkur för att få igång produktionen. Samma år genomfördes en lyckad insemination och Jennie blev gravid, bara för att veckor senare få missfall. Ytterligare några fruktlösa försök gjordes under året.

Under 2006 gjorde paret ett uppehåll i försöken.
– Vi kände att vi behövde en paus och satsade på att bygga på vårt hus. Det är väldigt psykiskt ansträngande att gå igenom hormonkurer och misslyckade inseminationsförsök, säger Jennie till AlltomBarn.se.

Våren 2008 var de tillbaka på kvinnokliniken igen - och den här gången verkade det som att de skulle få en remiss till Reproduktionsmedicinskt centrum (RMC) i Malmö, för en provrörsbefruktning till hösten. Om bara Jennie kunde gå ner mellan 8 och 10 kilo.
– Jag tyckte inte att det var något konstigt, eftersom jag vet att de går efter BMI. Däremot skulle det inte bli lätt eftersom jag ju sitter hela dagarna.

Men Jennie lyckades minska hela 13 kilo i vikt under sommaren och kom tillbaka med förväntningen att de skulle ställas på kö och att provrörsbefruktningen skulle bli av.
Då ville läkaren på kvinnokliniken plötsligt att det skulle göras en medicinsk utredning kring huruvida Jennies funktionshinder är ärftligt, berättar Jennie. Läkaren ville också att hon skulle prata med en kurator.
– Även om jag visste att funktionshindret inte går i arv lät jag dem göra utredningen. Men samtal med kurator sa jag bestämt nej till. Det hela kändes jättekränkande, jag vet att vad jag är kapabel till och jag skulle aldrig ge mig in i det här om jag inte visste att jag skulle klara av att vara mamma.
– Visst är mina assistenter närvarande dygnet runt, förklarar hon. Men de är bara min förlängda arm och skulle aldrig ta över mammarollen, om det blev aktuellt.

Läkaren på kvinnokliniken skickade en remiss till RMC i Malmö, men svaret från dem dröjde. När det äntligen kom var det med ett negativt besked från klinikens etikgrupp.
– Enligt dem var jag inte kapabel att vara mamma eftersom jag inte klarar av att byta blöjor själv. De sa nej till oss utan att ens ha träffat oss.

Jennie blev rasande och krävde att få träffa etikgruppen. När hon och Lars äntligen fick till ett möte och Jennie förklarade att ”föräldraskapet inte sitter i händerna, utan i huvudet” fick hon ändå inget gensvar, berättar hon. Bara ett löfte om att de skulle fundera och återkomma i mars.

I mars kom ett besked - om att gruppen behövde mer tid att fundera och att de skulle kontakta en barnpsykolog, berättar Jennie.
Då tog hon saken i egna händer och kontaktade en barnpsykolog själv, som har erfarenhet av funktionshindrade. Och hon engagerade vänner och bekanta, som också de har funktionshinder - och barn.
– Alla var bestörta över att vi blev bemötta på det här sättet. De är övertygade om att jag skulle bli en jättebra mamma.

Psykologen och vännerna skickade brev till kliniken. Och plötsligt fick Jennie och Lars veta att de blivit godkända för provrörsbefruktning. Utan någon motivering till varför de ändrat inställning.

Men när det efterlängtade beskedet kom i juni i år hade Jennie nyligen fått ett annan, hemsk, nyhet. Hon hade drabbats av cancer i ena äggstocken.
– Det blev en väldigt turbulent tid. Jag var tvungen att ta bort ena äggstocken, berättar hon.
Idag säger läkarna att cancern är borta, men hon kommer att få gå på kontroller i 30 år framöver. Och att göra försök med provrörsbefruktning känns inte längre som ett lika självklart val.
– Det kan innebära en risk att tillsätta hormoner i det här läget. Det finns väldigt lite forskning kring vilka effekter det kan få.

Kanske kommer Jennie att göra försök att bli gravid igen om ett eller två år. Det beror på hur hennes kropp återhämtar sig efter cancern.
– Det känns hemskt att tänka på att om jag bara blivit godkänd för provrörsbefruktning tidigare så hade jag kanske varit mamma idag.

Jennie anmälde fallet till Diskrimineringsombudsmannen, som nu kommer att utreda hur makarna behandlats av kvinnokliniken i Halmstad och RMC i Malmö.

Maria Johansson är förbundsordförande för DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder.
- Ingen har rätt att neka någon möjligheten till föräldraskap med hänvisning till att den blivande mamman använder rullstol eller har assistans. Jag ser mycket allvarligt på det inträffade och det sätt Jennie och Lars behandlats.

 

Här kan du läsa Jennies blogg om kampen för ett barn: denefterlangtade.blogspot.com