Fredrik Larsson är ordförande för Föreningen för surrogatmödraskap, en förening med snart två år på nacken som arbetar för att det ska bli möjligt att skaffa barn med surrogatmödraskap i Sverige. När han och hans pojkvän började fundera på barn så insåg de att metoden att använda en surrogatmamma var den metod som skulle passa dem bäst. Som homosexuella män kan de inte få någon hjälp via landstinget och några möjligheter att adoptera finns i dagsläget i praktiken inte.
– Flatorna är inte heller lika intresserade av att skaffa barn med homosexuella män i dag som tidigare eftersom de numera har rätt till hjälp av landstinget, säger Fredrik Larsson. 

Han är övertygad om att det är fördomar och okunskap som ligger bakom att det inte är möjligt att skaffa barn med surrogatmödraskap i Sverige. Han har själv pratat med många politiker som frågat ”men tänk om kvinnan ångrar sig och vill ha tillbaka barnet”.
– Det är endast i två procent av fallen som utfallet av överenskommelsen inte blir som man tänkt, visar en engelsk studie, men då rör det sig inte om att mamman har velat behålla barnet i efterhand utan om att hon velat göra ändringar i överenskommelsen. Hon kanske vill ha mer kontakt med barnet, hon vill få ett foto om året på barnet eller hon vill ha mindre kontakt än man kommit överens om. 

Fredrik Larsson anser att förutfattade bilder av vad moderskap innebär står i vägen för surrogatmödraskap.
– I dag har vi i Sverige ett moderskapsprejudikat som innebär att den kvinna som föder barnet är barnets mor. Jag är mer inne på att den eller de som tar initiativet till ett barn skall ses som barnets föräldrar. Det är de som ska ta ansvaret.