"Hej Linda,

Jag har en son som är elva, snart tolv, år. Man hör ofta om föräldrar som är oroliga för att deras barn bara är med kompisar, aldrig är hemma osv. För oss är det tvärt om. Vår son vill så gott som aldrig ta kontakt med kompisar. Han har en vän, som han känt sedan dagistiden, som är den ende han själv ringer till. Sedan finns det en eller två andra killar från klassen som brukar höra av sig någon gång ibland. Men vår son ringer aldrig tillbaka, och blir nästan panikslagen när vi föreslår att han själv ska ta kontakt. Han är osäker och blyg inför jämnåriga, rädd att göra bort sig och rädd att de ska tycka att han är pinsam på något sätt. I klassen hänger han ihop med två-tre andra killar, men de träffas nästan aldrig utanför skolan.

Han är inte intresserad av lagsporter, så han har inte något naturligt socialt sammanhang där han träffar andra jämnåriga. Den idrottsaktivitet han håller på mer är en individuell sport, där han nästan inte pratar med de andra som är i samma grupp.
Jag är orolig för att han ska bli för ensam när han går in i puberteten. Att han ska fastna hemma framför datorn (som vi har ganska sträng kontroll på) och inte ha några vänner. Hur ska vi göra för att stötta honom?

Mvh Anna"

LINDA SVARAR:

Hej Anna!
Jag förstår så väl din oro för din pojke, det är lätt att oroa sig över att barnen ska känna sig ensamma. Frågan är om din son tycker att detta är ett problem eller om det mest är du som oroar dig? Din pojke har kompisar i skolan, vilket jag tänker är viktigt, så där känner han sig inte ensam. Han har också en kompis på fritiden som han känner sig trygg med. Barn är olika och din pojke kanske inte har så stora behov av kompisar på fritiden ännu. Jag har träffat många ungdomar som inte har haft det behovet förrän senare i tonåren.

Att din son är osäker och blyg behöver inte betyda att han kommer att vara det under hela tonåren men du kan hjälpa honom med det genom att prata mycket med honom om vad han oroar sig för. Fråga gärna vad som i hans fantasi är det värsta som kan hända i situationer han är ängslig inför. Hjälp honom sedan med att vrida och vända på situationen. Ofta upptäcker man att det värsta inte är särskilt troligt, det är mer troligt att det går på ett annat sätt.

Även om vi inte vill att tonåringar ska "fastna hemma framför datorn" som du skrev så kan faktiskt datorn vara ett bra hjälpmedel för ungdomar som är blyga. Ni ska givetvis ha bra koll på datorn och vad din pojke gör där, precis som du skriver att ni har, men jag tycker inte ni ska oroa er för hans datoranvändande så länge ni har den kollen.

Genom datorn kan blyga ungdomar ta kontakt och skaffa kompisar utan att behöva känna att man inte vet vad man ska säga eller vara rädd för att göra bort sig. Vi vuxna har ofta svårt att tro att ungdomar verkligen kan vara kompisar utan att träffas på andra sätt än via datorn men idag fungerar det så. Det är inte bara nackdelar med ungdomars datoranvändande men det är det vi vuxna läser om och oroar oss för. Ungdomarna själva kan räkna vissa av dem de träffar via datorn som de bästa kompisarna.

Lycka till!

mvh
Linda

Vill du också ställa en fråga till Linda Ulfsdotter? Mejla till redaktionen@alltombarn.se.