Hejsan,

Vi har problem med vår dotter som är 14, snart 15 år. I höstas kom hon in i en trotsperiod, värre en vanligt. Hon går i en väldigt bra skola men hon har gjort sig ovän med nästan alla lärarna, hon är otroligt otrevlig och provocerande, så det går inte att ha med henne på lektionerna. Hon har haft specialundervisning med rektorn senaste månaden. Hon är en snabbtänkt, stark, smart tjej så hon har alltid svar på allt.

Hon har börjat vara ute mer och dricker ibland, vilket hon inte får. För en månad sedan rök hon och pappan ihop, hon försökte få honom att slå henne vilket han aldrig skulle göra. Hon hade dessförinnan bara gått ut fastän hon fått utegångsförbud. Kom tillbaks 1.20 på natten. Vi var mycket upprörda för denna totala respektlöshet. Det slutade med att han kastade ut henne.(Det hade varit mycket bråk med henne innan i flera månader.) Det kan tyckas vara fruktansvärt men farmor bor 100 meter ifrån. 

Vi hade kontakt med de hon var hos hela tiden. Hon vägrade att komma tillbaks till oss och har nu bott hos min systerdotter i 1 månad.
Hon är 30 år, har man och 2 barn. Det har fungerat väldigt bra tills nu, när de börjar ställa högre krav på henne. 

Hon har fortfarande inte velat prata med oss, men hon/vi har skrivit brev och vi har sms:at, vilket hon inte svarar på, där vi skriver att vi tycker om henne och saknar henne. Hon mår väldigt dåligt, men fungerar väldigt bra på de praktikplatser hon har varit på. Alla älskar henne. 

Nu har hon börjat försöka komma in i klassen igen men hon börjar jävlas med en gång. Hon är ute och har varit i slagsmål. Hon är den riktigt tuffa tjejen.

Hemma har vi inte haft några problem mer än vanliga småtjafs så det finns inget som vi ser kan vara djupare problem för henne, inga droger, vi bor bra, har alltid haft ett kärleksfullt hem..

Vad gör man när de fullständigt fryser en ute, när hon vägrar lyda lärare. Hon bestämmer över sitt liv säger hon. Hon håller på att förstöra det helt och hållet!

Vi har vänt oss till Pubk, de säger att det är soc som skall ta i detta. Soc säger att vi skall till en ungdomsavdelning, det vägrar dottern. Vi står på kö till familjerådgivningen, det kan dröja. Vad gör vi?

Kan du ge mig råd?

Jag älskar min dotter och är förtvivlad

Svar:

Hej!

Jag förstår att ni har det mycket svårt med er dotter och de råd jag kan ge er är förstås lättare att säga än att göra när man är i er situation.

Min erfarenhet är att tonåringar som beter sig som er dotter brukar vara djupt olyckliga, av en eller flera anledningar. Alltid finns dålig självkänsla med i bilden. Barn som har bra självkänsla och ser sitt eget värde utsätter sig inte gärna för risker och konflikter så som er dotter gör. 

För att inte bekräfta hennes bild av sig själv, som jag tror är ganska mörk, så är det av yttersta vikt att alla vuxna runt henne skiljer på beteende och person. Ni måste vara tydliga med att det är hennes beteende ni avvisar, inte henne som person. Det är svårt men väldigt viktigt. Du beskriver att hon inte längre kan gå i vanlig klass och inte heller bor hemma just nu. Jag skulle tro att hon nu ser på sig själv som dålig och oönskad, fast hon har troligtvis inte formulerat det så för sig själv.

Det är bra att ni skickar sms och brev där ni skriver att ni älskar henne och saknar henne för det tror jag att hon behöver höra. Bry er inte om att hon inte svarar. Det viktigaste är att hon får höra från er att hon som person inte är oönskad och oälskad oavsett hur illa hon beter sig. Jag förstår att ni kastade ut henne som en sista utväg i en desperat situation men det är en avvisning av henne som person och nu behöver ni jobba på att hon ska känna att det inte är så.

Jag tänker att det är socialtjänsten som är rätt instans för er, deras jobb är att utreda vilket sorts stöd ni och er dotter behöver för att hon ska ha det bra. De ska också tillgodose ert behov av stöd i föräldrarollen. Om er dotter själv vill gå och prata med någon så är BUP en bra idé, men vill hon inte själv så fungerar det inte. Man kan ju inte tvinga någon att prata om personliga och jobbiga saker om den själv inte vill.

Jag vet inte vad för sorts ungdomsavdelning ni står på kö till eller vilken sorts hjälp ni kommer att få där men oavsett vad som händer så tycker jag att ni ska fråga socialtjänsten om möjligheterna att gå en föräldrakurs som heter Komet. Många kommuner har den utbildningen för föräldrar. 

Komet finns både för småbarnsföräldrar och för tonårsföräldrar och det handlar om att bryta oönskade eller destruktiva beteenden hos sitt barn genom att själva förändra hur man bemöter dem. Socialtjänsten har också möjlighet att bevilja en insats i familjen av ett s.k. MST-team. MST betyder Multi System Terapi och är en mycket verkningsfull insats när tonåringar har ett sådant beteende som er dotter har. Sök på nätet på MST och Tonårskomet så får du mer information.

Lycka till nu!

Linda

Vill du också ställa en fråga till Linda Ulfsdotter? Skicka ett mejl till redaktionen@alltombarn.se.