Linda Ulfsdotter, 35, är utbildad socionom och kognitiv terapeut. Hon har två pojkar på 3 respektive 7 år. I tolv år har hon arbetat med tonåringar och deras familjer på olika sätt. Främst som uppsökande fältassistent på Södermalm, men även som skolkurator på Värmdö och som rådfrågad i P4:s ”Tonårstimmen”, där föräldrar kunde ringa in och ställa sina frågor till henne live i radio. 

Varför behövs en frågelåda för tonårsföräldrar?
– För tonårsföräldrar finns inget naturligt ställe att vända sig till. Småbarnsföräldrar har BVC och dagis att rådfråga, när de är små är barnen relativt enkla att prata om. Men för en tonårsförälder är det svårt att ställa sig upp på ett föräldramöte och säga: ”Mitt barn kom hem full, hur har ni andra hanterat det?”. Här får de föräldrarna ett bollplank. 

I vilka åldrar kan barnen vara som frågorna handlar om?
– De kan vara från 11-12 år - på väg in i puberteten - till och med 19 år. 

Vilka slags tonårsfrågor kan du ge svar på?
– Allt! Man kan fråga om skolan, fritiden eller situationen hemma. Jag har ju träffat tusentals tonåringar och föräldrar och har koll på det mesta. Men skulle jag få en fråga som jag blir osäker på har jag möjlighet att ta reda på svaret. Nu är det ju inte direktsändning. 

Vilken är vanligaste frågan du får om tonåringar?
– Det är individuellt, men det är väldigt vanligt med frågor angående hur man ska tänka kring utetider, alltså när barnen ska vara hemma på kvällen.
– Då brukar jag fråga föräldrarna vad de själva tycker, vad de själva känner. Kanske tycker de att nio är okej, men att tio är absolut för sent. Föräldrarna får gärna förhandla med barnet och vara beredda att kompromissa med en kvart. Det är förälderns ansvar att känna sig trygga med deras beslut. 

Andra vanliga frågor handlar om hur man ska göra om man är orolig för att barnet är ute på kvällarna, att det tar droger eller far illa. Men det kan också handla om att tonåringen inte pratar med sina föräldrar och bara umgås med kompisarna, hur föräldrarna ska bemöta barnet som förändras, berättar Linda.
– Jag har också jobbat med barn som mår jättedåligt, som inte vill gå i skolan eller som kanske inte vill leva. Hela spektrat, helt enkelt.