Hej!

Vet inte riktigt hur jag ska börja , men jag har en dotter som är 15 och går i årskurs 8. Problemet är att få henne att gå till skolan. I 7:an hade hon inte en frånvarotimme, men från dag ett i 8:an har det inte funkat alls. 

Halva första terminen gick hon inte alls, var på möte med skolan där man ordnade en praktikplats två dagar i veckan (dessa sköts till punkt och pricka), skolan funkade sådär. Vårterminen har man fortsatt med praktik som fungerar bra, i skolan har man flyttat henne till en liten grupp med sex elever. 

Problemet är att hon går till skolan när hon bor hos mig (efter mycket tjat, ser till att hon går upp, kör henne till skolan m.m) men när hon är hos sin pappa så försover hon sig, då hon inte vaknar själv av klockan eller annars har hon ont någonstans. Jag klandrar inte honom alls utan problemet är hur vi ska få henne att förstå hur viktig skolan är, hon är intelligent och har lätt för sig, men ändå orkar hon inte ta sig till skolan. 

Vad ska vi göra? Hur ska man få henne motiverad att vara i skolan igen? 

mvh Anette 

Svar:

Hej Anette!

Skolk står alltid för något och man ska alltid se allvarligt på det. Barn som trivs med sig själva och mår ganska bra skolkar inte. Därför är det viktigt att klura ut vad skälet till skolket är. Det kan handla om saker som vi vuxna inte alltid förstår är stora problem för tonåringen, som konflikter med kompisar eller olycklig kärlek. Det kan också handla om andra saker som att man blivit utsatt för något eller att man missbrukar. Eller något annat däremellan.

Du beskriver att skolket startade när din dotter började 8:an och då undrar jag, vet du om något hände på sommarlovet mellan 7:an och 8:an som skulle kunna förklara att hon mår dåligt nu? Jag skulle tro att svaret finns där eftersom du beskriver en så stor förändring i hennes inställning till skolan. Har någon frågat henne vad som hände då?

Jag har aldrig mött en ungdom vars enda skäl till att den skolkar är att den inte orkar, även om ungdomar ofta anger det som skäl. Att ungdomen inte orkar beror på något. Och får vi vuxna inte ur tonåringen vad skälet till skolket är så måste vi jobba på att bryta det ändå. Skolk leder ofta till en känsla av utanförskap och den känslan är en riskfaktor för andra normbrytande beteenden och för depression. Dessutom vill vi ju att våra barn ska klara skolan så att de ska ha många valmöjligheter i livet. Föräldrar och skola måste därför gemensamt arbeta för att få den skolkande eleven till skolan igen. Problemet måste angripas på många sätt både hemma och i skolan.

Antagligen bråkar du och din dotter en del om skolan och jag förstår på ditt brev att du tjatar mycket på henne för att få iväg henne på morgnarna. Därför är det viktigt att också se till att ge henne beröm när hon gör något bra, även när det är sådant som du tycker är självklart att hon ska göra. Ge henne uppriktigt beröm när hon lägger tvätten i tvättkorgen om hon inte alltid brukar göra det, när hon gått på någon lektion hon brukar låta bli att gå på eller när hon kommit i tid till skolan på morgonen. En positiv kommentar bara, inte för överdrivet, så att hon vet att du också ser de bra sakerna hon gör.

Finns det något din dotter önskar sig som kan vara en "morot" så att hon går till skolan? Ge din dotter kortsiktiga mål som är möjliga att lyckas med, som att gå på alla lektioner under en vecka, följt av en belöning. Belöningen ska du helst komma överens med din dotter om, det behöver inte alltid vara saker utan kan också vara att man gör något tillsammans i familjen eller att hon får göra något med en kompis. Långsiktiga mål, som att man ska få något man önskar sig om man går på alla lektioner fram till sommarlovet, är för lätta att misslyckas med. Min erfarenhet är att det är viktigt att ungdomar i den här situationen känner att de lyckas med något.

Det måste också finnas konsekvenser för din dotter när hon väljer att inte gå till skolan. Det ska vara lätt för din dotter att förstå hur konsekvensen hänger ihop med skolket och hon ska veta vad konsekvensen blir innan hon väljer att skolka. Det bästa vore om ni föräldrar tillsammans med er dotter kan sätta upp ramarna för vad som gäller men går inte det så var tydlig med er dotter om vad ni bestämt. Det är en stor skillnad mellan en konsekvens som man vet kommer att komma om man beter sig på ett speciellt sätt och ett straff som en förälder bestämmer, kanske i vredesmod, i efterhand. Ett exempel kan vara att för att få hela sin månadspeng så ska tonåringen sköta sitt jobb, d.v.s. sköta skolan, städa sitt rum och diska en gång i veckan, eller vad man nu bestämmer. Sköts inte detta så får man inte hela sin månadspeng. Sköter man det mycket bra kan man få mer i månadspeng (om man som förälder tycker att det är möjligt). Ett annat exempel kan vara att om man sköter skolan får man träffa kompisar på helgerna, vara ute en aning senare eller sova över hos en kompis på helgen, beroende av vad tonåringen skulle vilja göra och vad man som förälder kan tänka sig. Sköter ungdomen inte skolan blir konsekvensen att den inte får träffa kompisar, får en tidigare tid då den ska vara hemma eller inte får sova över hos en kompis.

I många skolor har man datasystem för frånvaron som föräldrar kan få inloggningsuppgifter till. Då kan man varje dag följa upp om ens barn varit på alla lektioner. Om er dotters skola inte använder ett sådant system så kan det vara bra att komma överens med hennes lärare om att ni hörs per mail eller per telefon helst varje dag om din dotters närvaro. Då kan ni diskutera med er dotter samma dag vad som gjorde att hon inte gått på lektioner och hur hon skulle kunna göra annorlunda nästa gång. Också i skolan är det väldigt viktigt att lärare och andra vuxna ger mycket beröm för det hon faktiskt gör. Kanske behöver ni också boka en tid till skolans studie- och yrkesvägledare så att din dotter kan få vägledning i vad hon vill bli i livet och hur hon ska ta sig dit. Även om det är ett tag tills hon ska börja gymnasiet så kan skolan ibland bli lite roligare när man har ett konkret mål att arbeta emot.

Slutligen vill jag råda dig att ge din dotter mycket tid med dig. Detsamma gäller för hennes pappa. Ni behöver inte hitta på en massa saker, även om det också kan vara bra, det viktigaste är att ni har mycket tid tillsammans för då brukar tonåringar ofta till slut själva berätta om något tynger dem. När man har en tonåring som gör saker som man inte tycker om så är det också mycket viktigt att man som förälder tydligt skiljer på person och handling. Betona ofta att det är hennes beteende, att hon skolkar, som du ogillar, inte henne. Det är en stor skillnad men vi blandar lätt ihop det, särkilt i gräl.

Lycka till!

Linda