"Jag har en 18-årig tonårsdotter, som inte lyckas få ordning på sitt liv. Hon väljer fel vänner. Hon är fruktansvärt slarvig och lever i totalt kaos, slösade bort alla sina sparpengar (tiotusentals kronor) på bara ett par månader när hon fått tillgång till dem, har svårt att passa tider och tycks inte dra några vettiga slutsatser när saker och ting går fel. Hon har gått ut gymnasiet, men har svårt att hitta och behålla ett jobb. Hon vill inte plugga, i alla fall inte ännu.

Samtidigt är hon en underbar tjej, enormt snäll (väl godtrogen), kreativ, mycket intelligent men ständigt underpresterande.

Jag och hennes pappa har försökt med att vara strängare, med att vara mer stöttande, med att kräva större självständighet, med att låta henne regrediera. Inget hjälper. Nu bor hon hemma igen, arbetslös och stukad efter att ha misslyckats med att bo själv.

Hur ska vi kunna hjälpa henne att bli vuxen?

/Villrådig mamma"

LINDA SVARAR:

Hej!

Jag förstår på ditt brev att du och din dotter pappa försökt att hjälpa er dotter på en mängd olika sätt. Ni har försökt många olika förhållningssätt men trots detta blir det ingen förändring.

Jag känner ju inte till mer om din dotter än det du beskriver men faktum är att du nästan till punkt och pricka beskriver din dotters problem så som föräldrar till döttrar med ADHD brukar beskriva sina barn. ADHD hos flickor ser ofta mycket annorlunda ut än vad det gör hos pojkar men det är beskrivningen av pojkar som vi känner till.

Flickor med ADHD är ofta inte alls hyperaktiva på det sätt vi förknippar med ADHD. Däremot blir livet kaos och man misslyckas med mycket. Det är vanligt att man har svårt med kompisar, man kanske byter kompisar ofta eller hamnar i konflikt med dem. Ofta syns problem i skolan i högstadiet då tempot blir högre och kraven större.

Om tonåringen då ännu inte fått en diagnos och rätt stöd så är det vanligt att den tycker att skolan är allt för svår, ibland börjar tonåringen därför skolka, och att vuxna tycker att tonåringen underpresterar och är slö. Tider är svåra att passa, saker tappas bort och fastän tonåringen vill "skärpa sig" så blir det bara små förändringar under en kort period.

Kanske har jag helt fel vad det gäller din dotter men om du känner igen beskrivningen så kan du söka på nätet efter kriterier för ADHD hos flickor. På www.bup.nu (barn- och ungdomspsykiatrins hemsida) finns länkar till artiklar. Om du tror att det skulle kunna vara så här för din flicka så tycker jag att du ska prata med din dotter om att begära en utredning. Visar inte utredningen något så kan ni ju iallafall utesluta detta och har på samma gång fått en kontakt inom psykiatrin som kanske kan hjälpa din dotter vidare på andra sätt.

Jag tillhör dem som tycker att det är viktigt att en diagnos sätts när man uppfyller kriterierna för ADHD. Andra tycker att det är en onödig stämpel. Skälet till att jag tycker att det är viktigt är att tonåringen själv oftast känner sig väldigt annorlunda. Ofta anklagar den sig själv för att inte klara sådant som andra i samma ålder klarar.

När man får en diagnos så förstår man att det inte berodde på att man var mindre smart eller begåvad än andra och det kan vara en stor lättnad. Min erfarenhet är att barn i yngre tonåren har svårare att förlika sig med att man har en sådan svårighet medan tonåringar i övre tonåren brukar tycka att det var skönt att få svar på varför man uppfattar vardagen som så svår. Har man en diagnos så kan man dessutom få behandling om man vill det och man har lagstadgad rätt till stöd i olika former. Med rätt stöd fungerar livet oftast mycket bra.

Jag vet som sagt inte om du känner igen din dotter i den här beskrivningen men vill ni gå vidare med detta så ska ni vända er till er husläkare för en remiss.

Lycka till!

Linda

Vill du också ställa en fråga till Linda Ulfsdotter? Mejla till redaktionen@alltombarn.se