"Hej Linda!

Jag undrar om du har några stödjande ord till en tonårsmamma?
Jag är skild från flickans pappa sen många år, men har haft en relativt god kontakt med honom.

Är idag omgift och har en 3-åring (som tonåringen älskar) samt två styvbarn. Äldsta dottern, snart 16, och jag har alltid haft en god kontakt till för ett par år sedan då hon ville bo hos sin pappa och hans familj.Jag gick med på detta föutom att hon skulle vara hos oss varannan helg, så att jag inte tappar kontakten med henne.

Nu på senare tid har hennes beteende börjat spåra ur total. Hon tjuvröker, dricker och har sex en aning lättvindigt. Detta om sex har hon själv berättat samt försäkrat att hon har kondom och p-piller.

I går hade hon kommit hem till sin pappa kl 18 på kvällen full på vodka som hon suttit och druckit i ett centrum! Mitt på dagen, en skoldag, inte på ett disco en lördag kväll!

Till saken hör att hon använder oss föräldrar mot varandra. Det var min helg förra helgen, men då ville hon åka till en annan stad och festa. Jag sa nej då hon och jag gjort upp planer med övriga familjemedlammar den helgen. Hon blev arg och sa att om hon inte fick åka skulle hon istället åka till sin pappa.

Jag sa nej till detta, hon skulle hem till oss. Jag talar med hennes pappa så att han är införstådd, trots detta (när jag har henne i telefon) så säger han att hon kan vara hos honom istället för oss. Snacka om överkörd!

Nu har jag sagt ifrån, jag vill ha en viss koll på hennes destruktiva beteende och vill ha henne halva tiden hos mig. Gråt och tandagnisslan, vännerna finns hos hennes pappa, men jag är inte trygg i att ha henne där jämt efter allt som hänt dessutom jobbar han jämt.
Åh jeeesus! Hjälp, vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Tacksam för svar!

Vänligen
Ingrid"

LINDA SVARAR:

Hej Ingrid!

När du beskriver din dotter så slås jag av att hon inte verkar vara rädd om sig själv. Ofta beror det på låg självkänsla och att tonåringen ser på sig själv som en person som inte är värd särskilt mycket. Det är mycket oroande eftersom tonåringen då ofta brukar utsätta sig själv för risker.

De riskbeteenden du beskriver att din dotter har är tjuvrökning, sex utan att ha en fast partner och alkohol. Ingen förälder vill att ens barn ska röka men i sammanhang av alla andra problem som en tonåring kan ha så tycker många föräldrar att rökning inte är så farligt. Jag håller inte med eftersom man vet att rökning är en riskfaktor för många andra normbrytande beteenden, som alkohol och nakotikamissbruk. För att man börjar röka behöver man förstås inte börja dricka eller missbruka narkotika men om man tittar på dem som faktiskt börjat att använda narkotika så har de allra flesta av dem druckit i tonåren och innan dess också börjat röka. Så rökning bör man ta på allvar.

Föräldrar som själva röker uttrycker ibland att de tycker att det är svårt att motivera för sitt barn varför inte det får röka när man själv gör det. Jag tror inte att tonåringar tycker att föräldrar ska godkänna att de röker, vare sig deras föräldrar själva röker eller inte, det är bara ett argument i diskussionen. Och det argumentet kan man ju lätt besvara eftersom föräldern är vuxen och får röka och tonåringen är ett barn.

Det är viktigt att man som förälder är tydlig med sitt barn om att man inte accepterar att de röker, oavsett om man själv röker eller inte. Forskning visar att föräldrar som själva röker men tydligt har klargjort för sina barn att barnen inte får röka har färre rökande barn än de föräldrar som själva inte röker men som inte pratat så mycket om rökning med sina barn. Att barn inte gör som vi säger utan som vi gör stämmer kanske på små barn men det stämmer faktiskt inte på tonåringar.

Forskning kring tobak och alkohol visar att tonåringar i större utsträckning än vad vi tror gör som vi säger. Att det som är förbjudet skulle vara mer spännande är också en myt, det finns mängder av saker som är förbjudna som de flesta ungdomar aldrig skulle komma på tanken att göra. Så var tydlig med din dotter att du inte accepterar att hon röker och försök att försvåra hennes rökning, t.ex. genom att ta hennes cigaretter om du hittar dem och genom att se till att hon inte har så mycket pengar att hon har råd att röka.

Att din dotter har sex tycker jag inte man kan ha så mycket åsikter om och heller inte att hon har det utan att ha en fast partner. Det viktiga i den frågan är att hon tar hand om sig och inte gör saker som hon egentligen inte vill. Hon verkar vara klok nog att förstå att hon ska skydda sig men hon dricker också alkohol och när man är berusad är omdömet inte detsamma som när man är nykter. Och eftersom jag tycker att hon inte verkar vara rädd om sig själv så misstänker jag att hon kanske inte heller i denna fråga är det.

Prata ofta och mycket med henne om att hon och den hon har sex med har lika mycket rätt att bestämma hur och om man vill ha sex. Jag tycker att tonårstjejer jag möter ofta pratar som att det är helt självklart att de bestämmer lika mycket som partnern men sedan kommer det ändå fram att de gjort saker de inte riktigt velat när de haft sex, ofta för att de varit rädda för att bli avvisade annars.

Och så till alkoholen. Det finns många skäl till att tonåringar inte ska dricka. Ett skäl är att deras kroppar inte är färdigutvecklade och därför inte kan ta hand om alkohol vilket leder till ökad risk för alkoholskador och beroende. Ett annat skäl, som ofta är lättare att ta till sig, är att det kan hända tonåringen så mycket just den dagen/kvällen då den är berusad.

Som förälder kan man göra många saker för att ens tonåring inte ska dricka. En av de viktigaste sakerna är att inte bjuda tonåringen på alkohol hemma, inte ens en liten klunk champagne på nyårsafton. Föräldrar som bjuder sina barn gör ofta det av omsorg, för att man tänker att det är ett bra sätt att avdramatisera alkohol och göra barnet mindre intresserad av det. Tyvärr fungerar inte det utan det är precis tvärtom.

Föräldrar som inte bjuder och är tydliga med att deras barn inte får dricka alkohol före de är 18 år har färre barn som dricker än de föräldrar som inte är lika tydliga. Och att säga till tonåringen att den inte får dricka men sedan tillåta att den smakar hemma är att vara otydlig. Likadant som med rökningen alltså. Detta stämmer också väl överens med mina erfarenheter kring ungdomar som dricker. Undantag finns förstås.

Att din dotter valde att dricka på en skoldag ser jag som mycket allvarligt. Min erfarenhet är att bara tonåringar som mår mycket dåligt gör så. Att din flicka sedan valde att gå hem så att det uppdagades gör att jag tror att hon verkligen ville få en reaktion från er föräldrar. Du beskriver att din dotters pappa jobbar mycket och att du för tre år sedan fick ett barn till. Dessutom finns det styvsyskon hemma hos dig. Kanske känner din dotter att hon inte riktigt får den tid och plats som hon behöver.

Jag tycker att du gör helt rätt när du kräver att hon ska bo mer hos dig, inte för att hon inte kan ha det bra hos sin pappa utan för att hon behöver känna att du vill ha henne hos dig. Det är dessutom mycket viktigt att bryta hennes riskbeteenden så att det inte händer henne något. Det bästa skulle givetvis vara om du och din dotters pappa kan komma överens om vilka förhållningssätt ni ska ha gentemot henne så att det inte är möjligt för henne att spela ut er mot varandra. Under en period behöver ni ha stor koll på henne oavsett hos vem av er hon bor och därför är kommunikationen er emellan mycket viktig just nu.

Ni behöver försvåra för henne att fortsätta dricka alkohol. Ta reda på var hon är och vad hon gör och kontrollring alltid till kompisars föräldrar om hon vill sova någon annanstans än hemma. Var vaken när hon kommer hem på kvällen/natten och sitt ner en stund med henne över en kopp te eller eller glas mjölk, inte bara för att upptäcka om hon druckit utan också för att hon ska få en möjlighet att berätta om vad som hänt under kvällen.

Slutligen, ge henne mycket tid tillsammans med dig, både med familjen och med bara dig. Detsamma gäller hennes pappa, jag tror att er dotter behöver er mycket just nu. Hon behöver framförallt kvantitetstid, inte kvalitetstid. För att få till egen tid kan det hjälpa att ni planerar in en speciell tid i veckan då ni gör saker bara ni två, helst saker då man kan prata. Ni kanske kan promenera, simma eller gå och fika. Huvudsaken är att din dotter får full tillgång till dig under den tiden. Oroa dig inte om hon inte pratar så mycket de första gångerna, det kommer hon att göra så småningom.

Lycka till!
Linda