Hej,

Vet inte vad jag ska göra med min tonårsdotter som är så otroligt mycket tonåring just nu. Hon har varit besvärlig sedan hon började sjuan men det har bara blivit värre och värre. Hon trivs inte med min man (hennes styvfar) och de bråkar ständigt vilket gjorde att hon provade att bo hos sin pappa och hans sambo under ett par månader i vintras. Det gick dock inget vidare för han jobbade i Norge under veckorna och hon kände sig inte älskad överhuvudtaget, utan saknade mig. Så hon flyttade hem igen men trivs fortfarande inte med situationen.

Hon har haft mycket problem med magont och mår illa när hon äter. Vi har varit hos doktorn men de kan inte hitta något direkt fel på henne.

Hon missköter skolarbetet, har skolkat en hel del och häromdan fick jag reda på att hon rökt sedan sjuan. Hon berättar aldrig någonting om hur hon mår eller vad som händer i hennes liv.

Några tjejer har hållit på att skrika efter henne under en längre tid så fort hon visar sig på stan och spritt rykten om henne om att hon är hora med mera. Fick också reda på av kuratorn på skolan att hon blivit sexuellt utnyttjad av en kille på en fest då hon varit så berusad att hon knappt kommer ihåg någonting. Killens kompisar filmade dessutom hela händelsen och håller på att skicka runt den till alla mobiltelefoner de känner till. Ryktet om att hon är en hora går nu runt hela stan. Jag gick naturligtvis direkt till polisen och anmälde händelsen så nu håller de på att utreda.

Min dotter som nu hunnit bli 15 år visar fortfarande inte hur hon mår men jag har lyckats få med henne till barnpsyk för samtal i alla fall. Jag vet inte hur jag ska göra för jag känner att jag inte når fram till henne. Hon är så kaxig och vill bli vuxen så himla fort men jag vet att innerst inne är hon en liten osäker tjej som inte har något som helst självförtroende. Hon har alltid följt andra och varit väldigt naiv. Ingen egen vilja utan bara hängt på. Vad gör jag?

Hälsningar

Eva

Svar:

Hej!

Jag känner väl igen din beskrivning av din flicka, jag har mött många
flickor som passar in på den. Jag tänker att din dotter är en flicka
med låg självkänsla och som tyvärr också råkat mycket illa ut,
troligtvis delvis på grund av det.

Det är jättebra att du tagit kontakt med barnpsykiatrin och jag tänker att det är precis rätt ställe för din flicka. Det är bra om hon pratar med någon, men efter ett övergrepp kan det ta tid. Det är viktigt att man som förälder inte pressar sitt barn att berätta men att man är
mycket tydlig med att man finns där om barnet skulle vilja prata. Och
att man spenderar mycket tid med sitt barn så att det också bjuds
många tillfällen att göra det ifall barnet skulle vilja.

Precis som du beskriver pendlar säkerligen din dotter mellan att vilja
vara stor och att behöva vara liten. Hon har en mängd riskbeteenden
och jag tänker att du behöver försöka se till att hon inte utsätter
sig själv för faror nu. I motsats till vad man skulle kunna tro så är det faktiskt vanligt att flickor som råkat ut för ett övergrepp utsätter sig själv för faran att bli utsatt igen. Det har återigen med självkänslan att göra, efter ett övergrepp har ofta den utsatta tankar och känslor om att vara värdelös. Därför är man ofta inte heller rädd om sig. Förklara för din dotter att du tänker göra allt i din makt för att hon inte ska fara illa igen, även om det kommer att betyda att hon tycker att du är jobbig.

Var mycket tydlig med att alkohol inte är okej. Jag tycker heller inte att du borde låta henne sova borta just nu och om du kan så hämta henne när hon är med kompisar och ska hem. På så vis kan hon skylla på sin jobbiga mamma om hon själv har svårt att säga nej.

Nu är det viktigt att din dotter får mycket tid och närhet. Försök att
planera så att ni har mycket tid tillsammans. Bestäm gärna något ni
gör, bara ni två, någon gång i veckan. Bestäm helst dag och tid för
annars riskeras det att glömmas bort i allt annat man måste göra. Gör
saker där ni skulle kunna prata, gå och fika, ta en promenad eller en
biltur. Just bilturer är enligt min erfarenhet bra för då behöver man
inte titta på varandra och då kan det kännas lättare att prata. Om du
bara klarar att vara tyst, för det är knepet för att få en tonåring
att prata, så kommer hon till slut att börja prata för att det inte
ska kännas så pinsamt.

Försök att då fortsätta att vara ganska tyst, fråga inte för mycket och brodera inte ut dina inlägg i samtalet utan bara låta henne prata om vad helst hon vill prata om. Om du inte får med henne på någon promenad eller biltur så gå in i hennes rum och bara sitt där och gör samma sak.

På många ställen i landet finns något som heter Unga Brottsoffer. Dit
får ungdomar som blivit utsatta för ett brott komma, det är helt
frivilligt, och så får ungdomen träffa en person och prata om vad som
hänt. De som jobbar inom Unga Brottsoffer har stor kunskap om vad som händer med någon som blivit utsatt för en kränkning och brukar vara mycket duktiga på att bemöta ungdomar i detta. Om ni inte redan fått erbjudande om detta via polisen så tycker jag att du ska kontakta
polisen och fråga dem om detta finns i din kommun. Du kan också
kontakta kommunen med frågor om detta. Finns det inte där ni bor så
hör dig gärna för om det finns i någon annan kommun i närheten och om det i så fall är möjligt att din dotter kan få komma dit. Jag har
mycket goda erfarenheter av den verksamheten.

Lycka till!

Linda

Har du också en fråga du vill ställa till Linda Ulfsdotter? Skicka ett mejl till redaktionen@alltombarn.se.