Förlossningsläkaren hade sin mest bestämda min och spände ögonen i Annika, 38.
– Nu håller du inte på och surfar på nätet och jagar upp dig!

Annika var höggravid när hon plötsligt fick högt blodtryck. Läkarna misstänkte havandeskapsförgiftning men efter några dagar på sjukhus fick hon åka hem med två förhållningsorder: att vila, och låta bli datorn.
– Läkaren förnekade inte riskerna, men hade sett hur folk skrämmer upp varandra på nätet, säger Annika.

Det behöver inte röra sig om allvarliga saker. Minsta lilla prick på babystjärten kan växa till en katastrof efter några vändor på nätet. För där samlas katastrofteoretiker som drar de mest långsökta slutsatser, folk som utger sig för att jobba inom vården och udda hemsidor som ingen kontrollerar. Nästan alltid under skydd av anonymitet. Och som orolig förälder är man ett lätt offer.

”Sjuk på fem minuter”
Anki Thorberg är barnsjuksköterska på Carema bvc Eken i Stockholm. Hon har mött föräldrar nästan dagligen i sju år och tycker att oron har accelererat.
– Förr hade man en läkarbok att hålla sig till. Nu är utbudet så gigantiskt att man kan bli sjuk på fem minuter, säger hon.

Sömn och amning är ständigt återkommande ämnen och hon försöker vägleda och ge råd. Men nuförtiden nöjer man sig inte, utan går hem och dubbelkollar, börjar tvivla på det man föresatt sig och ringer tillbaka.
– Det är jättevanligt. De ser att en säger si och en annan säger så. Till slut vågar de inte tro på någonting utan antar bara att de gör fel hela tiden. Det är så himla synd för man har så mycket med sig naturligt som förälder, säger Anki Thorberg.

Hon önskar att fler kunde lita på det och dra en gräns. Säga att ”nu räcker det, nu har vi diskuterat oss fram till hur vi ska göra och det känns bra för oss”. I stället upplever hon att allt ska dras till sitt yttersta och göras på det bästa och smartaste sättet. Något som inte bara drabbar föräldrarna, utan faktiskt även går ut över barnet.
– Barn behöver tydlighet. Det blir inte bra när man backar, börjar om och gör på något konstlat sätt som inte känns bra, säger Anki Thorberg.

Oftast handlar det inte om illvilja, utan de flesta agerar i all välmening på nätet. Och efterfrågan är stor. Många verkar tycka att det är lättare att slå på datorn än att kontakta vården. Som den unga mamman som postar ett inlägg om sin sjuka dotter. Den lilla flickan har 40 graders feber och hostar så att hon kräks.

Timme för timme kan man följa utvecklingen under kvällen. Medsystrarna tipsar om än det ena, än det andra. Till slut ryter någon: ”Sluta surfa. Åk in!”.

Andra diskussioner är medvetet eller omedvetet roliga. Tjejen som undrar om det är farligt att andas in ättika när man är gravid får ett kort men kärnfullt svar: ”Enda risken är väl att du får en sur bebis”.

En tredje har visserligen en tid på bvc följande morgon, men ägnar kvällen åt att förlora sig i statistik. Sonen ska nämligen vaccinera sig och hon måste få svar nu. Är risken för biverkningar 1:1 000 till 1:10 000, som Fass anger? Eller är det 27 drabbade på 3 miljoner, som Läkemedelsverket säger? ”Jag blir bara mer och mer förvirrad”, skriver hon och vill ha hjälp att reda ut detta, helst med statistik från olika länder.

”Skräckpropaganda”
Tvåbarnsmamman Mia Bornberger har föräldrasurfat på både gott och ont. Sonen, som är 3 år, snarkade och snörvlade på nätterna och fick aldrig sova en hel natt. Bvc var inte till någon hjälp – allt var normalt och skulle växa bort.

Men när besvären ökade började hon leta hjälp på nätet. Snart hittade hon en hjälpsam barnspecialist som gav henne lösningen: kolla halsmandlarna!
– Det var mitt i prick. Han gav oss ovärderlig information om vad det kunde bero på. Sedan gick det snabbt att få tid för operation, säger Mia Bornberger.

Men sedan började hon surfa för att få veta mer om operationen. Och då hamnade hon, precis som Annika, mitt i skräckpropagandan vilket fick henne att vackla i sitt beslut.
– Givetvis drogs jag till historier som slutade illa. Av alla hundratals länkar syntes de mest. Jag förstår att folk vill prata av sig, men så här i efterhand önskar jag att jag inte hade läst, säger Mia Bornberger.

Operationen gick bra och sonen sover mycket bättre. Och Mia tänker i fortsättningen vara mer selektiv när hon föräldrasurfar.

Annika, som själv är sjuksköterska, ångrar också att hon trotsade läkarens förmaningar och gav sig ut på nätet i en enda karusell av risker som kanske, eventuellt och möjligen skulle kunna bli verklighet.
– Det var det sämsta jag kunde göra. Jag blev bara räddare och kände efter mer än annars. Det bästa jag kunde göra för att få ner blodtrycket hade varit att göra något vettigt istället.

Ställer skämtdiagnoser
Nu har hon övergett skräcksurfandet och gått med i ett motforum där medlemmarna ställer skämtdiagnoser på allt och alla och rekommenderar antivirusprogram som medicin.

Annika tror att sjukhus och vårdcentraler bidrar till den vildvuxna floran på nätet. Människor har tröttnat på telefonköer och tycker det är besvärligt att söka vård. Samtidigt är det precis det hon tycker att man ska göra.
– Internet är fantastiskt på många vis, tänk bara på alla ensamma som kan träffas där. Det är också bra för vardagliga råd om exempelvis babyprylar. Men när det gäller medicinsk rådgivning är det för mycket som inte duger.

Artikeln hittar du i: Vi Föräldrar nr 2 2009.