Så här har sjuårige Noah aldrig sett en kyckling förut. Men så börjar tårarna att rinna när kocken Fredrik Eriksson styckar hönan i lagom stora portionsbitar.

Vi är i ett trångt, ångande kök på restaurant Rivoli nära Louvren i Paris. Tillsammans med ett gäng föräldrar och barn från Sverige ska vi laga maten till kvällens måltid. På menyn står ratatouillesoppa, rosmarin- och dijonsenapsbräserad majskyckling och chokladcrème med färska bär.

Barnen styr de svenska familjernas resande i allt högre grad och nu utnyttjas även barnkulturen av researrangörerna. Vi är på resa för barnfamiljer i filmen ”Råttatouilles” fotspår i Paris.

Tevekocken Fredrik Eriksson, krögare på Långbro värdshus, leder oss i den matälskande gourmetråttan Remys värld. Det är första gången en tecknad barnfilm står som förebild för en sällskapsresa för svenska familjer.

Det är med viss bävan vi har gett oss iväg. Hur ska det gå att förena föräldrars lust att laga och äta god mat med rastlösa barn – i Paris? ”Alla kan laga mat” är ju temat i filmen, så det här ska nog gå vägen.

Råvarorna till kvällens middag köpte vi på morgonen. Vi träffades tidigt för att besöka Paris äldsta matmarknad Marche couvert les enfants rouges i Maraiskvarteren. Där strosade vi runt bland stånd dignande av grönsaker, ostar och blommor för att hitta ingredienserna till vår middag.

Medan Fredrik Eriksson talade lyriskt om storleken på fänkålen blev barnen stående länge vid skaldjursdisken.
– Mamma, titta den rör på sig!
Fyraåriga Bea Osborne kan inte ta ögonen från en hummer som ligger på is med fastbundna klor.

När vi en timme senare lämnade matmarknaden var kassarna fyllda av grönsaker, örter, baguetter och vin. Nu ska vi laga till det vi har köpt. Fredrik Eriksson har delat upp oss i stationer. Noah och Bea får ansvar för körsbären och jordgubbarna till efterrätten. Mamma får till uppgift att skära champinjoner i klyftor.

– Tänk på att råvarorna ska ligga till vänster om skärbrädan och det du har skurit lägger du till höger. Inget virrvarr på brädan, manar Fredrik Eriksson.

Barn som annars sällan vill hjälpa till med matlagningen sätter nu ivrigt i gång med att noggrant skära lök och paprika.
För de vuxna är det svårare att koncentrera sig. Blicken vill hela tiden dra sig till Fredrik Eriksson. Hans kniv smattrar mot brädan när han skivar grönsaker. Eldslågorna slår upp längs sidorna på hans stekpanna på gasspisen. Det är spännande att se precisionen och farten hos ett proffs i köket.

Maten smakar extra gott när man har hjälpt till att laga den, tycker barnen när vi sitter till bords efter ett par svettiga timmar i köket.
Efter middagen springer barnen runt i restauranten som också kallas Svenska klubben. På väggarna hänger original av bland andra Anders Zorn, som en gång var medlem. Här kan barnen skratta och busa så mycket de vill. På ett par andra restauranger och i tunnelbanan har vuxna sagt åt barnen att inte skratta så högt. Det är orättvist, tycker Noah.

Det finns mycket mer än bara god mat och vin i Paris. Vi promenerar genom Maraiskvarteren i lugn takt och tittar i skyltfönstren. Regelbundna kiss- och läskpauser håller barnen på gott humör i värmen.

Det är heller aldrig långt till en lekpark i skuggan för små barn i Paris.
En eftermiddag åker vi upp i Eiffeltornet.
– Mamma, var bor Linguini och Remy? undrar Bea när hon blickar ut över Paris.

Vi frågar en av våra guider och får veta att de två huvudkaraktärerna förmodligen bor nära kyrkan Sacré-Cœur, som syns på en höjd långt borta i Montmartre. Plötsligt blir staden Paris levande för Bea och inte bara ett fält av byggnader och tak.

Råttan Remys äventyr hjälper henne att upptäcka en annan, mer ljusskygg del av staden. Remys första möte med Paris sker nere i kloakerna. För att få kloakscenerna så realistiska som möjligt besökte filmskaparna kloakmuseet Musée des Egouts de Paris. Vi går runt i de 210 mil långa tunnlarna, som är märkta med gatunamn precis som ovan jord. Men här luktar det annorlunda. Noah går försiktigt på ett gallergolv. Under hans fötter flyter en brun flod.
– Bajs är äckligt. Så här såg det inte ut i filmen, konstaterar han.