Skicka
Skriv ut
Överviktig? Då får du svårt att adoptera
För tjock för ett barn? Flera länder tillåter inte adoptivsökanden med högt BMI.
"Att man är överviktig har ingenting att göra med hur man är som förälder", säger Stefan Wallerek på Överviktigas Riksförbund.
Fakta: Body Mass Index
Du räknar ut ditt BMI med denna formel: vikten/(längd x längd). Exempel: 65/(1.60 x 1.60) = 25.39.
Gränsvärden enligt WHO:
Undervikt < 18.5
Normalvikt 18.5 – 24.99
Övervikt 25 – 29.99
Fetma > 30
Flera adoptionsländer har BMI-krav på adoptionsansökande. Har du högre BMI, Body Mass Index, än 29 får du inte adoptera från Sydkorea, Indien och Thailand. I Kina drar de gränsen vid BMI 40.
– Det här sågar vi längs med anklarna. Det är på gränsen till att det handlar om diskriminering. Vad är nästa steg? Ska inte enbenta få adoptera, undrar Stefan Wallerek, press- och medieansvarig på Överviktigas Riksförbund.
– Att man är överviktig har ingenting att göra med hur man är som förälder.
Stefan Wallerek tycker inte att BMI-begreppet är intressant överhuvudtaget.
– Det här med BMI är ett jävla påhitt. Jag känner många smala personer som anses vara överviktiga om man räknar ut BMI. Då vore det mer relevant om man tittade på riskfaktorerna och mätte blodfetter till exempel.
Bakom BMI-kraven ligger ländernas önskan om att hitta bästa möjliga adoptivföräldrar.
– Man ser det som en hälsoindikation. Sydkorea var de som började med BMI-krav, det var en reaktion på att läkarna säger att övervikt är en hälsorisk. Man är rädd för att barnet ska utsättas för att förlora en adoptivförälder och behöva gå igenom alltihop en gång till, säger Inga Näslund, informationssekreterare på Adoptionscentrum.
– Vi kan inte ha så mycket synpunkter på det här. Vi måste respektera deras inställning, säger Inga Näslund.
4 saker om pengar du inte bör säga till ditt barn
Är det rätt att bevaka barnen med GPS? Snacka!
Ens förhållande till mat förs över till barnen, det är ofrånkomligt så deras krav ser jag inte som "förvånade" Däremot kan man tänka så här också, vad är värst, växa upp på barnhem eller ha en tjock mamma och pappa? Svaret är ganske givet eller hur och satt i den relationen så är snacket om övervikt eller inte ganska löjeväckande.
Jag är själv adopterad och hade föräldrar som var överviktiga och åkte in och ut på sjukhus när jag var liten. Som tur är åt jag inte samma mat som de åt och var aktiv och tränade så jag har undvikit fettfällan. Dock tror jag att barn som hamnar hos överviktiga adoptivföräldrar löper stor risk att själva bli överviktiga. Det är inte bara en adoptionsfråga utan jag anser även att detta handlar om en form av barnmisshandel.
Dock ser jag hellre att föräldrarlösa barn hamnar hos feta människor i väst än blir kvarglömda på något fattigt barnhem där de får växa upp och klara sig på egen hand.
"A person's chances of becoming obese increased by 57% (95% confidence interval [CI], 6 to 123) if he or she had a friend who became obese in a given interval. Among pairs of adult siblings, if one sibling became obese, the chance that the other would become obese increased by 40% (95% CI, 21 to 60). If one spouse became obese, the likelihood that the other spouse would become obese increased by 37% (95% CI, 7 to 73). These effects were not seen among neighbors in the immediate geographic location. Persons of the same sex had relatively greater influence on each other than those of the opposite sex."
Det vill säga, om hypotesen i denna artikel håller är sannolikheten större att barn som adopteras av överviktiga föräldrar också blir överviktiga, trots att de inte har genetiska kopplingar till varandra.
Ref:
Christakis NA, Fowler JH. The spread of obesity in a large social network over 32 years. N Engl J Med. 2007 Jul 26;357(4):370-9. Epub 2007 Jul 25. (http://content.nejm.org/cgi/content/abstract/357/4/370)
Huvudfrågan var om feta får adoptera och huruvida det kan vara berättigat att begränsa så. Kan det vara så att feta har ohälsosamma kostvanor? Att de uppfostrar barnen med de vanorna och därför i förlängningen ger barnen sämre hälsa?
Nja, jag skulle mer se det som att det handlar mer om Korea/Kinas syn på överviktiga. Det är 2 olika spår anser jag. Vad vi svenskar tycker (intressant iof men har mindre med adoption att göra) och vad givarländerna anser vilket återspeglas i deras krav.
2001 gjordes det en studie iof bland College studenter men jag tycker att det är intressant i vilket fall. Där det konstateras att Asiater väger mindre generellt och att man har en lägre "ideal" vikt än andra folkgrupper. http://findarticles.com/p/articles/mi_m2294/is_2001_Dec/ai_89239000/pg_2
Jag har också rest en del i Korea och min bild är att Vikt och utseende är viktig och mer uttalat där.
det där är mycket beroende på om man är man eller kvinna och huruvida man är lång eller kort. Själv är jag 190cm lång och väger 90kg. Visserligen har jag tränat en del men är långt ifrån en kroppsbyggare. Skulle vilja påstå att om man med min längd som man har ett BMI på 22 så är man rätt tunn (motsvarar 80kg).
Jag anser att man bör respektera ländernas krav, de har rätt till sin inställning. Däremot kan man försöka få dem att inse att det finns bättre metoder. Själv har jag börjat tröttna på att folk använder BMI. Det är ett statistiskt mått (ok, inte riktigt) som bör användas när man tittar på populationer, inte på enskilda individer. Anledningen är att det inte alls tar hänsyn till kroppssammansättningen. En person som är lika lång som jag själv och samma vikt kan antingen vara 5kg mindre muskulärt och samtidigt 5kg större fettmässigt och ligga på samma BMI men förmodligen vara i mycket sämre fysisk form. Omvänt skulle en elitidrottare vara 5kg större muskulärt och 5kg mindre fettmässigt än jag själv. BMI har börjat användas för att det är det värdet läkare använder då de tittar på populationer och tar fram statistiska modeller för vilka nivåer av undervikt respektive övervikt som ger utslag på hälsan. Sen har i mina ögon oseriösa människor mässat ut att en individs BMI skulle vara viktigt. Nu skulle det kunna ha betydelse men då pratar vi om extrema BMI värden på över 40 eller mindre än 19.
Förlåt utvikningen, åter till ämnet. Huvudfrågan var om feta får adoptera och huruvida det kan vara berättigat att begränsa så. Kan det vara så att feta har ohälsosamma kostvanor? Att de uppfostrar barnen med de vanorna och därför i förlängningen ger barnen sämre hälsa? Jag har själv ofta sett föräldrar som proppar i sina barn socker, mycket riktigt har ofta föräldern och/eller barnet haft en om inte kraftig så tydlig övervikt. Är det detta man vill undvika? Eller vill de bara förhindra att barnen återigen blir föräldralösa.
Tack för mig
/hpe