Hanne Kjöller: "Du kan revoltera mot modersmyterna"
Enligt Rädda Barnen är Sverige världens bästa land att vara mamma i. Men ändå vimlar det av medelklassmammor som tycker att det är vansinnigt svårt att förena arbetsliv med familjeliv. Hanne Kjöller, författare bakom "I huvudet på en mamma", menar att det är dags för dessa mammor att ta ansvar för sina liv.
Hanne Kjöller, 43, ledarskribent på Dagens Nyheter, fick kämpa för att överhuvudtaget bli mamma. Som så många andra i dag började hon sent i livet försöka bli med barn. Totalt har hon gjort sju IVF-försök. Det tredje resulterade i en mycket efterlängtad dotter. Då var hon 38 år. Sedan dess har hon gjort ytterligare fyra försök som dock inte lett till ett syskon.
I dagarna kommer hon ut med boken ”I huvudet på en mamma” på Brombergs förlag. Där ställer hon sig frågande till de moderna modersmyterna och många mammors klagan över att det är svårt att vara mamma i dag.
Hanne var själv förberedd på att det skulle bli tufft inför att hennes i dag 5-åriga dotter föddes. Det hade man ju hört att det skulle bli. Men när hon väl fött dottern blev det inte särskilt jobbigt.
– Det var i stället fantastiskt. Bortsett från amningshelvetet som jag beskriver i boken och den inledande hormondosen så tyckte jag att det var så mycket mer glädje än jag hade förväntat mig.
Då började Hanne Kjöller fundera kring vad alla dessa medelklassmammor med god ekonomi egentligen klagade över.
– Man gnäller över att arbetslivet inte är förenligt med familjelivet. Men om det inte går att förena arbetsliv med familjeliv i Sverige, vart går det då? I Kina? I USA? Vi har rätt att gå ned i tid, vår levnadsstandard har ökat med 25 procent de senaste 10 åren. Rädda Barnen har konstaterat att Sverige är världens bästa land att vara mamma i.
Det handlar i stället om att prioritera, menar Hanne.
– Vi satsade på att njuta av vår dotter. Vi har varit hemma mycket med henne. Vi lånade på lägenheten för att ha råd att åka till sydafrika i ett halvår under hennes första år. Folk lägger 10-12 000 kronor på en barnvagn. Någonstans väljer man att konsumera och spendera i stället för att vara med sina barn.
Att det upplevs som svårt att vara mamma i dag beror på de moderna modersmyterna, säger Hanne. Dagens mamma ska helt gå upp i sitt barn och vara delaktig i varenda liten aktivitet samtidigt som man ska ha rätt hem, rätt jobb, rätt kläder och rätt kropp. Dessutom curlar hon för barnen som aldrig förr.
– Hon upplever det som att all tid hon tar till sig själv, den tar hon från barnet. Som om man upphör att vara människa när man blir mamma.
Men här har man ett val, anser Hanne. Du måste faktiskt inte hålla ett fläckfritt hem och ha ett fullspäckat schema med aktiviteter. Du behöver inte köpa de här modersmyterna. Du kan välja att revoltera mot dem.
– Vi ställde inte en enda väckarklocka under min dotters första år, berättar Hanne. Ibland låg vi bara i sängen hela dagen.
Hur ska man göra då om man upplever det som oerhört svårt att vara mamma i dag?
– Man ska läsa boken och se hur man i olika situationer kan välja en lätt eller en svår väg. Man får bestämma sig hur man vill ha det. Det är inte alltid lätt att förändra den roll man har hamnat i, men det går. Man måste kämpa och inte alltid välja den lättaste lösningen. Maria Sveland (som skrivit ”Bitterfittan”, reds. anm.) säger att ”det går inte, det går inte”. Men det går visst! Bestäm dig för att ”det här ska jag göra”!
I boken visar Hanne hur man kan göra det lätt eller svårt för sig i olika situationer. Genom att sköta allt i hemmet när du är föräldraledig etablerar du en vana i relationen till barnets pappa som kan vara mycket svår att bryta senare. På det sättet gör du det svårt för dig. En lättare väg att gå är att passa på att njuta av din bebis och låta tvätthögen växa och dammsugningen vänta. Hanne påpekar att du inte har föräldrapenning för att städa, utan för att vara hemma med ditt barn.
– Jag kan tycka att det är beklagligt att så många kvinnor, som många gånger fått kämpa för att få barn, inte njuter mer av dem. Men det går att ändra sig så att man ser glaset som halvfullt i stället för halvtomt.



Men vad är bra?
Kvinnor i Sverige tenderar att vara barnsliga i detta att både vilja ha kakan kvar och att äta den!
Varför är det så dåligt att "bara" vara mamma?
All självständighet och alla val som skall göras är oftast chimärer, vilket blir tydligt den dagen du verkligen blir ensamstående med mindre barn. Då är allt medelklasspladder om prioriteringar tomma ord, då handlar det ofta om det råa valet att låta ditt barn växa upp på dagis eller tagga ned ambitionerna, och då är det inget lyxproblem längre, då handlar det om att försörja sig och barnet . . .
Hanne har väl rätt i att det finns ett tryck på dagens mammor (hon är mamma pratar om mammor) som kanske inte alltid är till godo. Att vi har ett duktighetskomplex som tar kål på oss.
Jag har två barn. Jag ställde aldrig klockan med något av dem. Mannen lämnade stora barnet när han åkte till jobbet och jag hämtade- för inte sov man längre än till 9 OCH rätt ofta var storasyster inte på dagis utan var hemma och gled omkring i nattlinne medans jag inte kom ur morgonrocken.
Visst kände jag ofta att jag borde göra mer än vad jag gjorde, men för att vi skulle överleva som familj gick vi ner till basbehoven och det var inte babyyoga eller öppna förskolan utan ett stressfritt liv.
Visst är livet slitigt! Visst är det många som inte kan gå ner i arbetstid av ekonomiska skäl. MEN är det inte konstigt att ingen drar i bromsen??? Ska livet vara så här? Ska vårt samhälle se ut så här? Är det så här vi vill att nästa generation ska växa upp?
Jag tror att alla kan göra val, gå ner till basbehov, men det är få som vill vara den kufiska familjen som bor trångt och inte har tvspel eller bil... Så alla hjälper vi till att springa i hamsterhjulet som kallas livet....
De som klagar över hur drygt det är med ett barn (utan handikapp etc.) ja vad säger man...
Prova ett hus fullt av tonåringar, småbarn och mellanbarn där det krävs städning varje dag, tvättmaskinen går från morron till kväll, mathandling består i att fylla minst 1 kundvagn per gång, matlagning är som att utfodrat ett mindre kompani, diskmaskinen räcker aldrig till och för att ta sej in i huset krävs klätterutrustning för att ta sej över alla skor.
Jag har valt det här, jag VILL ha det så här men det är tufft att ha ork till jobb också och stressande mellan alla skolor och dagis, aktiviteter, matlagning, handling och guu vet allt... men inte tusan kan det anses vara arbetsamt med ett barn, det är bortskämdhet eller så hade man inte en susning om det innan, vad som krävs av en att ha barn.
Tilläggas kan att vi har NOLL avlastning, ingen mormor, morfar,farmor,farfar eller nåt vilket så många verkar ha. Två av våra barn är dessutom handikappade.
Gnälla när man har ett utan handikapp eller ens tro sej kunna skriva nåt om andra föräldrar som kanske har flera barn med ETT eget barn. Hennes erfarenhet är ju vatten värd och hon kan inte säga flaska om hur det är att ha många barn.Att ha många barn i Sverige är att bestraffas på alla plan och innebär att du arbetar minst 14 timmar varje dag utan rast om du inte räknar jobbets luch som topp of the day för ett break.
Ge fan i å jobba kan du heller göra för många barn kräver mer, kostar mer och alla har inte en karl (eller kvinna) med en fantasilön som gör att du kan vara hemmaman/kvinna så tvingas du ut och jobba för i Sverige är politiken familjefientlig och barnen är inte det viktigaste utan det viktigaste är att du jobbar.
Sen skiter jag fullständigt i hur det är i andra länder och att Sverige ska vara så bra, så bra. Vi är INTE i topp vilket fler artiklar och undersökningar visats men Sverige VILL så gärna få oss att tro att vi är bäst, det är vi inte.
Det kostar att släppa taget, man får menande blickar och kommentarer när man bryter med modersmyterna. Men vem sa att livet skulle vara lätt? Välj ditt lidande, vill jag säga.