När tvåbarnsmamman Mia Skäringer, 32, träffade sambon Danne för två år sedan hade hon ganska nyligen skilt sig från Heli och Alfreds pappa.

Danne hade tre barn sedan tidigare och när han och Mia flyttade ihop ville de låta barnens lära känna varandra-process ta sin tid.
– Vi har inte försökt skapa någon stor härlig familj, inte försökt låtsas att allt är så otroligt lyckligt, säger Mia till AlltomBarn.se.

– Våra respektive barn har fått välja själva om de vill vara med varandra. Och de vill de. Idag är de ganska sammansvetsade.

Ibland så pass att de väljer bort att vara med sina andra kompisar, berättar Mia.
– Heli är ofta med Dannes dotter och vi får puscha dem att leka med sina andra vänner också.

Mamma Skäringer kan känna igen sig själv i sina barn.
– Det är på ont och gott det där. I Alfred ser jag min känslomässiga sida, han visar väldigt tydligt vad han känner. Och ibland kolliderar våra känslor, men vi har också en enorm förståelse för varandras överkänslighet.

– Heli är kaxig, rättfram och socialt begåvad. Hon bär inte på några gnagande existentiella frågor. Jag är skitglad att hon inte ärvt min velighet och beslutsångest. Men precis som hon är glad kan hon också bli otroligt grinig, hon kan tjuta hysteriskt i en timme.

För Alfred är det viktigt att ha saker på sitt sätt, berättar Mia. Han var fyra år när fick han diagnosen ADHD och Aspergers syndrom - i en lättare variant.
– Det var en lättnad att äntligen kunna sätta ord på problemen. Innan fungerade det inte alls på dagis, det var en jättejobbig tid, säger hon.

– Det gäller att erkänna att det finns problem och att våga känna sorg över det, att gå igenom den här grejen med barnet och att lära sig att leva med det.

Idag äter Alfred mediciner sedan länge och får den hjälp och det stöd han behöver i skolan.
– Ingen som träffar honom idag skulle märka direkt att han har de här problemen.

Humor är viktigt i familjen.
– Det är högt i tak hos oss, jag tycker det är viktigt att kunna ha självdistans och kunna skratta åt sina egna tillkortakommanden. Jag och Alfred kan skämta om de situationer som han hamnar i ibland, när han gör tokigheter.

– Men ironi är inget som vi använder hemma. Barn kan greppa viss ironi, men inte kall ironi. Usch.

Vad gör dig till en lycklig mamma?
– När det finns en perfekt balans mellan jobb och tid för allt som mammarollen innebär - att packa ryggsäckar och hämta barnen i tid från dagis och skola. Då är jag riktigt lycklig. Men när det inte funkar alls får jag kortslutning, säger Mia och tillägger:

– Fast jag har blivit bättre på att säga nej till saker. Och nu befinner jag mig i ett riktigt lyxläge jobbmässigt, där jag får många roliga förfrågningar att välja mellan.

Vad vill du ge till dina barn?
– Jag vill att de vågar utvecklas som individer och att de vågar följa sina små hjärtan. Jag vill att de ska ha en tro på att allt är möjligt.
– Och då försöker jag plussa dem i deras egenheter och när de berättar hur de känner försöker jag visa att det som de säger blir omhändertaget av mig, att de får svar.