Föräldralediga Anna Boström är mamma till Viktor, tre och ett halvt år, och Laura, sex månader:
– Ibland kan jag tänka ”åh, Gud, jag missar allt som händer på jobbet, jag är inte uppdaterad”. Men småbarnsåren är en kort period av mitt liv. Jag har haft min egen tid innan jag fick barn och just nu tar jag en paus från det livet.

Anna Boström har valt att hoppa av den nya trenden att småbarnsföräldrar ska fortsätta leva vuxenliv, satsa på karriären och de gamla vännerna, samtidigt som de tar hand om sina barn.

– Detta är förmodligen min sista barnledighet och jag vill kunna njuta av den fullt ut, inte stressa ihjäl mig och mina barn, säger hon.

Sömnstörningar och trötthet är ett av vår tids största folkhälsoproblem. Och vilken småbarnsförälder känner inte igen sig i det? De senaste årens studier visar att det ofta ligger en period av långvarig stress bakom utbrändhet. Plötsligt tappar man kontrollen och börjar knappa in på sömnen eller slutar helt att sova. Sen kommer utbrändheten som ett brev på posten.

Sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt är professor i beteendefysiologi vid Stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet och Institutet för psykosocial medicin vid Karolinska institutet i Stockholm. Han berättar att utbrändhet till en början var något som man såg hos kvinnor i femtioårsåldern.

–  dag har utbrändheten sjunkit ända ned i trettioårsåldrarna. Och vi har enstaka fall som är ännu yngre, säger han.

Två tredjedelar av dem som drabbas är fortfarande kvinnor. Enligt Torbjörn Åkerstedt hänger det troligen samman med att kvinnor ofta har en större sammanlagd arbetsbelastning än män, tillsammans med ett större engagemang och en högre allmän orosnivå.

– Det är de överambitiösa 30-åringarna som står i riskzonen för nästa smäll. Höga ambitioner, höga krav och en prestationsbaserad självkänsla är grunden för utbrändhet. Jag tycker nog att vi kommit till gränsen för vad människor klarar av. Småbarnsföräldrarna ligger illa till, det är en grupp som blivit allt tröttare under senare år, säger han.

Om ett par månader hoppas han kunna presentera resultaten från en ny studie som bland annat behandlar småbarnsföräldrarnas situation.

Och visst känner både Anna Boström och hennes man Mattias Boström av småbarnslivets trötthet och brist på sömn.

– Under vissa perioder är det enda man tänker på hur trött man är. Förr kunde vi lägga oss i soffan och titta på en film som började klockan nio på kvällen, och se hela filmen. Det orkar vi aldrig längre, säger Mattias.

En vanlig dag hos familjen Boström börjar vid sex halv sju på morgonen. Då vaknar treårige Viktor, pigg och full av leklust. Efter det vanliga morgonracet med tjat och påklädning, amning, några blöjbyten, frukost, overaller, stövlar och lillasyster ned i vagnen, vandrar Anna i väg med barnen till dagis, där Viktor går några timmar om dagen, fyra dagar i veckan.

– Det händer att jag kommer dit, fortfarande klädd i pyjamaströja, skrattar Anna.

Hon medger att hon är dålig på att ta sig tid för sig själv:

– Ofta tänker jag att jag ska koka kaffe och sätta mig ned en stund när jag kommer hem och Laura har somnat. Men på vägen till kaffebryggaren ser jag ett par byxor som ligger i en hög, plockar upp dem och tar med dem till tvättmaskinen.

Nästan framme trampar hon i gruset i hallen och sopar upp innan hon hänger gårdagens tvätt, som fortfarande ligger kvar i maskinen.

– Sen, när allt är klart, vaknar Laura. Så blev det inget kaffe den morgonen heller, konstaterar Anna Boström.

Hon har inte glömt första mammaträffen på barnavårdscentralen när Viktor var liten. En efter en berättade de andra mammorna om sina aktiviteter: babysim och babybio, babyrytmik och öppna förskolan. Och så fika med vänninorna på stan.

– När det blev min tur sa jag bara ”jag är hemma”. ”Va, gör du ingenting?” frågade de andra. ”Nej, jag gör ingenting”. Viktor blev ganska orolig i miljöer med mycket stress och intryck. Efter en sådan dag sov han mycket sämre och eftersom han sov i sängen hos oss innebar det att vi också sov dåligt.

I dag är det ingen självklarhet att gå upp i sin mammaroll och bara ägna sig åt sitt barn under föräldraledigheten. Anna Boström har väninnor som redan efter några månader tog med barnet till affärsmöten och konferenser. Och som valde att bryta föräldraledigheten när barnet fyllt åtta månader.

– Jag respekterar deras val. Men det är inte mitt. Det händer att jag får höra att jag måste ”frigöra mig”, lära Laura att ta flaskan så att jag kan komma ifrån, gå och träna eller åka på spa. Men det är inte viktigt för mig. Varför ska jag flänga runt på saker som bara stressar?

Trötthet är vad de flesta syftar på när de säger att de inte mår bra, menar sömnforskarna.

– Orsaken till trötthet är att man behöver sova för att man bränt för mycket energi. Under sömnen återställs energinivån och mycket annat i nervsystemet. Vi får en jättekick av tillväxthormon och trycker ned stresshormonerna, säger Torbjörn Åkerstedt.

Människan är skapad för att leva vid ekvatorn och ska egentligen sova mellan klockan åtta på kvällen och fyra på morgonen. Då är vår ämnesomsättning som lägst. Men med glödlampans hjälp har vi förskjutit vår nattsömn omkring fyra timmar och rubbat dygnsrytmen. Det är en förklaring till varför många känner sig trötta i dag.

– På vintern i Norrland på fyrtiotalet var det fortfarande vanligt att man gick och lade sig efter mjölkningen på eftermiddagen. Man låg helt enkelt till sängs betydligt längre än i dag, säger han.

Sedan nittiotalet har vi dessutom blivit betydligt tröttare och sömnstörningarna har dubblerats, visar statistiken.

– Det är precis samma ökning som vi ser i talen för stress och sjukskrivning, säger Torbjörn Åkerstedt.

Sömnforskarna tror att ökningen hänger samman med vår livsstil och förändringarna i samhället.

– Om det berodde på att människor inte orkade lika mycket som förr borde man se motsvarande ökning när det gäller fysisk belastning, och det gör vi inte. Där ligger kurvorna stabilt, säger Torbjörn Åkerstedt.

Kort sömn har hög status. Så har det varit genom historien – Napoleon, Winston Churchill och Margaret Thatcher är bara några av dem som hävdat att de klarade sig med några få timmar. Även i dag hörs ett visst ”skryt” inom näringslivet, enligt Torbjörn Åkerstedt:

– Men när sömnigheten ökar och trötthetsnivån stiger försämras vår förmåga, humöret påverkas, vi blir ledsna, nedstämda, lättirriterade och tänker och reagerar långsammare än vi annars skulle ha gjort, säger han.

Ingen kan ännu säga hur sömnstörda och trötta vi kan bli innan vi blir sjuka. Första varningen om att det gått för långt är att man börjar somna i situationer där man egentligen inte borde. Som vid bilkörning eller vid ett viktigt möte. Hjärnans vilja att stänga av är väldigt kraftfull.

Den kognitiva förmågan sänks och man förlorar sedan länge kända förmågor, som att ta sig hem från jobbet, om tröttheten är extrem. Hjärnan ransonerar helt enkelt energitillgången.

– I vanliga fall kan man ta igen den sömn man förlorat under veckan till helgen, men sover man lika dåligt alla dagar kommer aldrig någon gradvis återuppbyggnad till stånd, säger Torbjörn Åkerstedt.

Det Anna och Mattias Boström saknar mest är en möjlighet till avlastning ibland – en sovmorgon eller en chans att ”bara vara”. Med båda deras familjer många hundra mil bort är det svårt att ordna. Däremot känns det inte som någon större uppoffring för dem att avstå sina tidigare vuxenaktiviteter.

– Ärligt talat, om tjugo år när jag tänker tillbaka tror jag inte att jag tänker ”åh, jag skulle ha ägnat mer tid åt jobbet”. Om jag kan känna att jag var tillsammans med barnen så mycket det gick tror jag att jag är ganska nöjd och stolt, säger Mattias Boström.

Artikelförfattare:

Sigrid Bøe/DN Insidan

Thomas Lerner/DN Insidan