Sandra Englund, 22, i Kungsängen hade en vecka kvar till beräknad förlossning när hon gick och lade sig vid 02-tiden den 22 januari. Hon hade visserligen haft smärtor till och från under hela dagen, men eftersom hon hade varit sjukskriven på grund av foglossning sedan i augusti så trodde hon att det var foglossningen som spökade. Slemproppen hade också gått tidigare under dagen och Sandra hade konstaterat att "snart blir det bebis", men ändå varit inställd på att det kunde dröja upp till en vecka innan det var dags.

Men Sandra hann inte mer än somna innan hon vaknade igen av hon hade starka smärtor. Där i sängen gick också vattnet.
– Jag upptäckte nog lite för sent att det var dags, säger hon till AlltomBarn.se.

Sandra och hennes sambo ringde efter barnvakten som skulle passa deras son Elias, 2, när de åkte in till förlossningen på Danderyds sjukhus. Sandras värkar kom allt tätare.
– Jag svarar väldigt dåligt på smärta så jag var helt inställd på att vi skulle åka in hela tiden. När Elias föddes tog förlossningen 33 timmar och jag fick epiduralbedövning redan när jag var öppen tre centimeter. Och det var väl så jag föreställde mig att det skulle bli den här gången också.

Medan Sandras sambo André ringde efter en ambulans låg Sandra i deras soffa och skrek av smärta.
– Det var verkligen riktiga avgrundsvrål. De förstod nog att det var bråttom när de hörde mig i bakgrunden. Vi bor i lägenhet och våra grannar måste ha trott att vi begick mord här hemma, haha.

Ambulanssjukvårdarna kom upp i lägenheten. De behövde bara titta på Sandra för att förstå att de inte skulle hinna till BB. Sandra var helt inställd på att de skulle hjälpa henne ner i ambulansen, men förstod vad som skulle hända när den ena av ambulanssjukvårdarna sa åt henne att ta av sig byxorna.

André hjälpte ambulanssjukvårdarna att förlösa Sandra där hon låg i soffan. Men på grund av smärtan drabbades hon av panik mot slutet.
– Jag försökte krypa iväg. Jag upplevde att de fick hålla ned mig, men enligt André så handlade det inte så mycket om att de höll ned mig som att de övertalade mig att fortsätta.

Klockan 05.20 föddes sonen Tristan. Han var 49 centimeter lång och vägde 3 370 gram. Sandra är glad och lättsam under intervjun, men hennes andra förlossning har satt djupa spår.
– Jag har funderat på hur jag ska våga föda igen om vi skulle vilja ha ett tredje barn, säger hon.

Hur ser du på upplevelsen i efterhand?
– Med skräckblandad förtjusning. Att jag faktiskt klarade av en förlossning hemma i soffan utan smärtlindring. Det var häftigt, men det är inte något jag skulle ha önskat mig om jag hade fått välja. Jag skulle aldrig ha klarat det utan den underbara stöttning och hjälp jag fick från ambulanspersonalen och min sambo.

LÄS OCKSÅ:

Madeleine, 24, födde sin dotter på hallgolvet

Pojkvännen köpte snus - då födde Sofia, 18, en son

Förlossningen - så kan den starta (Vi Föräldrar.se)

Dyktekniken - vägen till en smärtfri förlossning (mama.nu)