"Redan när jag blev gravid var mitt mål att föda utan smärtlindring. Jag har en nära kontakt med min mormor och hade hört hennes förlossningsberättelser, hemma utan smärtlindring.

När jag hörde dessa berättelser om kvinnors urkraft hoppades jag på att jag också skulle få uppleva det.

Jag är extremt målinriktad som människa också, vilket antagligen hjälpte till. Dock var jag noga att skriva in i förlossningsplanen att jag såklart var öppen för allt om barnet mådde dåligt eller om de såg på mig att jag inte skulle klara av det.

Jag hade också hört många negativa historier om ryggbedövningar, samt ogillar känslan av att inte ha kontroll, därav visste jag att lustgas inte var något för mig. Gillar inte att känna mig berusad.

Vaknade vid 6 på morgonen av värkar och vid halv 9 var vi inne på Varbergs sjukhus. Då var jag redan 6 cm öppen och hade oerhört ont. Det skulle såklart bli mycket värre, men det är ju tur att man inte vet om det innan. Började krysta vid halv 11 och en timme senare är han född, vår förstfödde son.

Jag klarade av att andas igenom alla värkar även om smärtorna var de värsta en människa kan uppleva. Paniken kom vid slutskedet, men det var också då jag fick uppleva den...urkraften. Det häftigaste jag någonsin upplevt, att min kropp, liksom kvinnor i alla århundraden klarade av att föda fram denna lilla människa.

Jag kände mig verkligen som kvinna och som stolt medlem av mammornas hemliga förbund.

Jag ville inte vara sämre andra gången, då jag är en mycket tävlingsinriktad människa, så jag hade samma målbild som vid min första förlossning. Denna blev dock mer utdragen och hade jag vetat det från början hade jag bett om en epidural direkt när vi kom in.

Nåväl, min man var proffs denna gång och stöttade mig ännu mer än han gjorde första gången. Utan honom hade det aldrig gått. 10 timmar efter första värk och 6 timmar efter vi kommit fram till sjukhuset föddes vår andra son. Samma panik i slutskedet och det fantastiska privilegium att få vara med om urkraften ytterligare en gång.

Jag rekommenderar alla att testa utan smärtlindring, men att lyssna på sin kropp & sin barnmorska. Jag tror att vi idag tar mer smärtlindring än vad som behövs, att kroppen egentligen klarar mycket mer än vi tror.

Jag tror också att om man litar på sin barnmorska, så kan de se om man verkligen behöver något eller om man fixar det utan. Men vi alla är ju olika, har olika smärttrösklar, olika mål och det får inte bli någon prestige kvinnor emellan. Viktigt att alla får välja själva, så att deras förlossning kan bli en så stark & bra upplevelse som möjligt. "

/Petra