Det var tio minuter i midnatt på beräknad förlossningsdatum. Jag satt och väntade på min mamma som skulle komma med tåg runt midnatt. Tidigare på dagen hade barnmorskan konstaterat att jag var fyra centimeter öppen, så vi trodde att det var på gång. Storasyster sov i sin säng.

Då knäppte det till i magen. Som om en gren knäcktes. "Jaha, då blir det väl i morgon förmiddag eller något", tänkte jag. Strax efter midnatt kom min mamma - och en värk.

Vi tog det rätt lugnt, men värkarna blev mer och mer intensiva och vid kvart i ett var det 3-4 minuter mellan. Jag ringde förlossningen och sa att jag var på väg. De tyckte väl jag var lite hysterisk, men det kändes ändå som om det var dags.

Då var det dags att ringa in barnvakten, som tog en taxi. Hon kom vid halv två och jag gick då ut på gatan för att säga till taxichauffören att  stanna (Stockholms innerstad en fredagnatt, inte så att taxibilarna behöver LETA efter kunder) och köra mig till BB.

Nu var det akut. Krystvärkarna började komma. Den stackars taxichauffören ville att vi skulle ringa ambulans istället, vilket min mamma gjorde medan jag stod lutad mot taxidörren och krystade.

112-tjejen ville koppla över till en sköterska eller läkare för att bedöma hur nära förestående det var. Nära var det. Medan mamma stod och dividerade med SOS kom order från mig: "Nu kommer hon, nu får du ta emot".

Så, stående på gatan i centrala Stockholm, lutad mot dörren på en taxi, assisterad av mamma och med enstaka nattflanörer (troligtvis ej helt nyktra) som publik födde jag en 4-kilos flicka. Mamma tog emot och gav henne till mig. Vi kontrollerade båda att navelsträngen inte satt runt halsen och jag masserade henne för att få igång andningen. Med blodet plaskande kring fötterna och moderkakan kvar därinne gick jag in i porten och inväntade ambulansen som anlände tio minuter senare.

Så kan det gå.

Epilog: Porten städade min mamma tidigt på morgonen dagen efter. Det såg ut som om det skett ett knivmord. Två dagar senare tog vi tunnelbanan hem från BB.

 

Miranda

Vill du också berätta om din förlossning? Skicka då ett mejl med text och bild till redaktionen@alltombarn.se