"Jag var beräknad 4 aug 08. Allt var jättebra, men jag hade så ont i ryggen och ont i magen på grund av att den var så stor. Det var andra graviditeten för mig.

Har en dotter sen tidigare som kom ut efter 24 timmar. Värkarna var jobbiga, men till slut kom hon ut med sugklocka. Det var nära akutsnitt.
Dottern vägde 4140g och var 52cm, hon föddes 2005.

Nu väntande jag på min son. Var hos barnmorskan och kollade att allt såg bra ut. Ända från början hade jag gått över Sf-mått och Sf-kurva, så redan i vecka 20 visste jag att han skulle bli en stor kille.

Fick varje gång höra av barnmorskan att ''andra barnet behöver inte bli lika stor som första var''och jag trodde nog att hon hade fel. Dagarna gick och jag närmade mig förlossningen. Äntligen, tänkte jag.

Dagen kom då han var beräknad, slemproppen lossnade då, men inga värkar kom. Sex dagar över tiden var det kontroll hos barnmorskan igen och hon blev chockad över varför jag kom tillbaka till henne.
Då insåg hon att vi får väl ta tillväxtultraljud och se efter hur han har det i magen.

Tolv dagar över tiden gjorde jag ultraljud, de beräknade bebisen till 4885 gram.

Sedan blev jag undersökt av en doktor. Allt såg bra ut. Jag var öppen 2,5 cm, men tappen var inte mogen för en förlossning. De kom fram till att det fast risk att sätta igång mig på grund av ett stort barn, så de planerade snitt två dagar senare. Vi pratade om själva snittet och jag fick massa svar om allt jag ville veta.

Klockan 09.00 den 14 augusti 2008 åkte vi jag och sambon till förlossningen på Södertälje sjukhus. Där fick jag ta av mig kläderna och sätta på mig sjukhuskläder samt stödstrumpor då jag hade massa vatten i benen.

Fick droppvätska med näring och en kateter. Katetern sved till lite men snabbt var det också över.

Klockan 12.00 var det äntligen dags. Jag var så rädd, så nervös, men glad över att snart skulle vara barnsmamma. Sambon var med mig hela tiden, vilken trygghet.

Själva snittet var perfekt. Där låg jag på operationsbordet, rädd och nervös och glad över detta beslut. Fick spinalbedövning, underbart, benen domnade bort och magen. Jag kunde inte känna av mina fötter alls.
 

Efter några sekunder var min son äntligen ute hos oss. Vi hörde hans första skrik. Åh, så underbart. Tårarna rann ner för våra kinder.
 

Sambon gick iväg tillsammans med barnmorskan och jag fick ligga på uppvakningen i tre timmar. Jag var så trött och frös jättemycket, hade ont samt började blöda lite smått.
 

Efter tre timmar fick jag äntligen träffa min son. Barnmorskan kom fram till mig och berättade födelsevikten. Jag kollade på pappret. Va??? tänkte jag och kollade igen. Jag kollade på barnmorskan samt sambon och sen på min stora son. 

5810 gram och 62 cm lång, huvudmått 40 cm. Oj, oj han var stor.

Inte vanligt att en tjej som är frisk och mår bra får ett sånt stort barn. Efter några timmar blev jag jättetrött, han ville inte amma alls och började gråta, så barnmorskan fick ta hand om min son. 

Där låg jag i sängen, sambon hade gått hem han med.
 

Klockan 04.30 började jag blöda otroligt kraftigt. Tarmarna, samt magsäcken, fick en rejäl chock och var fyllda med luft. Fick åka in på akut röntgen. Jag fick massa dropp, värktabletter och en slang in i näsan. Efter några timmar var mitt kraftiga blödandet över, men jag förlorade blod så de fick beställa två liter blod till mig.

Dagen efter hoppade jag upp ur sängen och gick in för att duscha av mig. Sambon kom och jag hade tid för min son, äntligen. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och vill aldrig uppleva om detta igen.
 

Alla barnmorskor, läkare och själva mannen som operarade mig kom in och ville hälsa på mig och sonen Amadeus.
 

Ingen vet än idag varför eller hur kunde en tjej som jag kunde få ett sån stort barn.

Födelsevikt 5810 g och 62 cm lång.
14 augusti 2008 kom Amadeus till värden klockan 13.20.

/Carina

Har du fått ett ovanligt stort eller litet barn? Mejla till redaktionen@alltombarn.se