Barnmorskan tyckte att det kunde vara ett alternativ för mig att sätta igång förlossningen i förtid eftersom jag led svårt av Karpaltunnelsyndrom. Jag hade svåra domningar i båda händerna dygnet runt sedan vecka 20, så jag kunde tillslut inte jobba eller köra bil eller greppa små saker. Jag kunde knapp klä mig. Det var hemskt!

När jag till slut var mogen hade jag gått över tiden i tio dagar. Torsdag den 15 mars 2007 klockan 13 fick vi komma till SÖS förlossning för igångsättning.
Dom undersökte mig satte droppnål och förde in den första ”tabletten” med utvidgande medel som skulle stimulera livmodertappen.

Sedan satte dom igång droppet med värkstimulerande dropp lite sakta. Redan klockan 14 började jag få sammandragningar och värkar.
Lite senare samma eftermiddag tog dom hål på fosterhinnan och satte en nål i huvudet på babyn, för kontroll. Som nöje tittade jag ut genom ett fönster och såg på en grävmaskin som höll på att riva ett hus.

Vi 18-tiden samma dag var värkarna ännu "ok", så jag satt och försökte se på TV och äta mat i sällskapsrummet. Det gick väl sådär. Men mat fick jag i mig.
Vid 19-tiden vara det bara att hålla sig på rummet. Värkarna var nu för kraftiga för att klara att sitta i ett sällskapsrum.

Så det var förlossningsrummet som gällde. För att avleda mina tankar löste jag korsord och suduko och massor av ordpussel. Det var min terapi.

Torsdagen gick och natten kom och värkarna ökade mer och mer. Barnmorskan som tog emot mig gick hem vid 22-tiden. Saknade henne direkt för hon var så mysig och snäll. Istället kom en ny och tog över. Hon kom och kollade mig med jämna mellan och gav mig extra injektioner med medel som gör en mindre blödningsbenägen och hon frågade om jag ville börja med lite lustgas för att göra det lättare, men jag sa nej tack. Det kändes på tok för tidigt. Jag hade ju bara hållit på i ett halvt dygn och var helt inställd på fyra.

Jag fick frågan om jag ville ta ett bad eller en dusch. Det var också ett bra sätt att lindra värkarna och koppla av lite, så det gjorde jag. Jätteskönt.

Men värkarna fortsatte och ökade.... Jag höll en stenhård koll på kurvan och såg att min baby mådde bra. Jag var helt besatt av den där maskinen med kurvan, för det hade jag sett på
"riskförlossningar" på TV4 Fakta.

Morgonen kom och sova hade jag inte gjort mycket. Inget alls rent av. Vid 8-tiden kom en ny barnmorska och tog över. Hedwig hette hon. Jag kommer ihåg hennes namn för att det var så unikt och hon hade ett sådant vackert halsband. Jag påtalade också detta med halsbandet. Både min man, Hedwig och hennes sköterska tyckte att jag var helt tokig som hade kollat på snygga halsband mellan värkarna.

Hedwig frågade också om jag ville ha lustgas, men jag avböjde ännu en gång. Efter någon timme frågade hon igen. När jag ännu en gång sa nej frågade varför. Jag sa att det är för tidigt. ”Jag får inget barn förrän på söndag, så den är ingen ide med lustgas redan.”

Då sa Hedwig att det inte spelade någon roll hur långt det är kvar. Det viktiga var att jag skulle slippa ha så ont.

Hedwig lärde mig hur man andades på rätt sätt för att få ut mesta möjliga av lustgasen och det var super bra. På eftermiddagen på fredagen var det dags för Hedwig att gå hem. Oh, så trist. Hon som var så härlig!

Det kom då en ny barnmorska. Vi hade nu hållit på i drygt 24 timmar, men jag var fortfarande inställd på att söndag, då skulle det hända. Så det var ännu långt kvar.

Denna barnmorska hade med sig en sköterska och en barnmorskestuderande som klämde och kände på mig. Tyvärr kom vi snabbt på avigsida med varandra, men jag kände att det inte var någon idé att be att få byta.

Under de timmar jag kämpade på med detta team hände inget. Allt bara tvärstannade. Dom ökade på droppet, men det slutade bara med att jag krävde att dom skulle lugna ner det för jag orkade inte annars. Så jag fick som jag ville tillslut.

Jag hade också många diskussioner med barnmorskan om epidural eller inte epidural. Hon ville att jag skulle ta en epudral till varje pris och jag vägrade. Jag var livrädd. Till och med hennes sköterska försökte övertyga mig.

Jag var så less på henne tillslut att jag bara ville att hon skulle försvinna! Barnmorskan skickade till och med efter en narkosläkare som kom och skulle lägga epidural på mig, trots att jag upprepade gånger sagt NEJ!

Barnmorske studenten hade ett annat knep som också höll på att göra mig knäpp. Hon satte ett finger på mitt huvud och sa fokusera ”på punkten”. Jag tänkte bara: ”ta din j-la punkt och stoppa upp den! Jag vill bara bli av mer er!”

När deras pass äntligen var slut och dom gick hem var det som en sten som lättade från mitt hjärta och jag kände att allt bara kunde bli bättre.

Då kom barnmorskan Ann och hennes sköterska Catrine. Jag började med att berätta att jag vägrat epidural och ville inte bli påtjatad det av dom heller. Det lovade dom mig att inte göra.

Kvällen och natten kom. Värkarna var intensiva och jag började bli trött. Nu hade närmare 30 timmar passerat. Så snart var det bara ett dygn kvar enligt min tidplan.

Ju mer intensiva värkarna blev ju mer noterade jag hur andra kvinnor fick sina barn i dom andra rummen. Jag hörde hur dom skrek och sedan kom barnskriken och jag funderade på när jag egentligen skulle få skrika och när jag skulle få höra mitt barn. Det kändes så avlägset.

Av utmattning somnade jag mitt uppe i värkarbetet och drömde en sådan tokig dröm. Jag fick som ett märkligt ljud inne i mitt huvud som dånade och dundrade. Helt obeskrivligt. Jag drömde att det stod en hel hög med läkare och barnmorskor och sköterskor runt mig och hade ett stort blädderblock med en massa punkter som dom kryssade av för att kontrollera om jag verkligen hade värkar för jag kanske bara fejkade. När dom tillslut kom till sista punkten på listan, så drömde jag att de kastade mig ur sängen av dom hur jag föll handlöst ut i avgrund.
Då vaknade jag upp och blev helt förvånad. Min man som fångade mig innan jag rasade ur sängen på riktigt.

Efter det så stängde barnmorskan Ann in mig i sängen med galler för att inte riskera att jag skulle rasa ur på nytt.

Vid 2-tiden på natten sa Ann till mig att sluta med lustgasen eftersom jag hade krystvärkar. Jag trodde hon drev med mig. Jag sa ”nej det är bara lördag och jag får inget barn förrän på söndag så det är för tidigt”.

Men hon tog helt sonika ifrån mig lustgasen och sa åt mig att krysta. Men jag var så feg med att krysta, så jag försökte avbryta värken innan den var klar. Jag höll på att krysta i över en timme. Men klockan 03.18 kikade vår dotter ut tillslut.

När jag första gången fick se min lilla tjej så var min första kommentar: ”Men hon är ju inte ful”.

Alicia kräktes svart och då blev det drag på nytt läkare kom springande och hon blev underskönt & sugen i halsen troligen hade hon fått i sig fostervatten som var blodblandat.

Men som sagt, efter 36 timmar, 12 timmar tidigare än vad jag trott, hade vi en välskapt tös på 56 centimeter och 4 255.

Lyckan var total. Min man frågade om jag ville ha fler barn. Hans önskade svar var NEJ efter dessa långa timmar men jag svarade glatt ”Ja, gärna!”. Och det står jag fast vid!

Erika

Vill du också berätta om din förlossning? Mejla din berättelse till redaktionen@alltombarn.se. Skicka gärna med en bild av ditt barn som nyfödd.