"Jag bor på Sardinien i en liten stan som heter Alghero. När jag blev gravid så var alla mina tankar på förlossningen, tänkte hela tiden på vilka smärtlindrings metoder det fanns.

När jag sen blev inskriven så kom chocken, det finns inte lustgas eller nån sorts smärtlindring på sjukhuset jag skulle föda på. Här föder alla naturligt. Jag försökte bearbeta det på bästa sett men många gånger tänkte jag: 'det är nog bäst att jag åker till Sverige och föder'. Men min barnmorska övertalade mig att stanna. Det fanns ett alternativ att åka till ett sjukhus 20 mil härifrån och få epidural men då fanns det ingen barnläkare på plats och vem vill riskera en sådan sak?

Dagen kom då det var dags, vattnet gick klockan 05.00 på morgonen men inte förrens 09.00 började jag få värkar, de var hanterbara än så länge och jag tänkte 'det här kommer gå bra'. klockan 15.00 började jag få intensiva värkar och jag kommer ihåg att jag låg och grät, jag var då öppen bara 4cm.

Klockan 18.00 var jag öppen 7 centimeter och min sambo stod vid min sida och baddade mig med blöta handdukar, jag svettades och svettades, skrek och spottade. Jag ville bara springa där ifrån, från smärtan! En sjuksköterska berätta hur jag skulle andas och höll min hand. Klockan 19.15 var jag öppen helt och smärtan var något som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.

Men när krystvärkarna kom kändes det som en befrielse, kroppen jobbade med mig istället. 19.30 föddes våran dotter Nelly, 3000 gram tung och 48 centimeter lång. När jag såg henne grät jag av glädje och allt var över, all smärta som jag känt var som bortfluget.

Jag födde alltså utan någon som helst smärtlindring, varken massage, lustgas, profylax eller epidural, ja inte ens en panodil, det var en upplevelse utan gränser om jag skulle beskriva det. Nu efteråt så ser jag det som en underbar upplevelse och lite extra stolt över att ha fött utan smärtlindring."

/Jannike