"Jag har fött båda mina två barn hemma med doula och barnmorska närvarande, och så min man förstås. Det är det absolut största jag gjort och jag är helt igenom nöjd med beslutet att föda hemma. Ett beslut baserat på en envis tro på att hemmet skulle vara den bästa platsen för mina barn att födas, en plats där jag och de kan samarbeta utan att bli störda och avidentifierade.

Min dotter födde jag för snart åtta år sedan. Hon är mitt och min mans första barn och jag var helt inställd på att föda henne hemma redan innan jag ens var gravid. Det blev en fantastisk hemförlossning efter knappt 42 veckors tung graviditet.

Jag vaknade på morgonen av att vattnet gick men utan att jag hade några smärtsamma värkar. Och så fortsatte min förlossning, med sipprande vatten och smärtfritt värkarbete.
Jag satt i min säng och njöt, åt kexchoklad och småpratade med barnmorskan, doulan och maken.

Jag ringde också mina vänner, varav flera blev märkligt stressade av att jag var så lugn och ostressad trots att värkarbetet fortskred centimeter för centimeter. Men jag hade inte ont, var inte rädd, allt var bara lugn och frid hela dagen, kvällen och förnatten... Tills de sista krystvärkarna.

Jag fick en våldsam, den första riktigt smärtsamma, krystvärken inne på toaletten och blev aningens stressad av tanken på
att föda mitt barn ner i toaletten men maken och doulan lyckades hjälpa min väldiga kropp tillbaka till sängen där vår rosiga, vackra dotter plötsligt blev en del av den jordiska världen. gråt, lycka och
vördnad inför livets under. Kärlek!

Sonen blev till dryga två år senare och även denna graviditet var bokstavligen tung så när han skulle födas nästan exakt tre år efter
Storasyster såg jag återigen fram emot detta fantastiska - förlossningen!

Och precis som sin syster valde han att komma efter nästan 42 fullgågna veckor. Jag hade tydliga men inte smärtsamma förvärkar veckor innan och befann mig hos goda vänner när jag insåg att de regelbundna värkar jag kunde se på min mage nog faktiskt inte var bara förvärkar längre.

Det blev till att gå hem, fast lugna inför den förestående förlossningen tog vi en sväng förbi affären och handlade lite godis, läsk och annat man kan behöva till ett födelsekalas! Hemma satte jag mig tillrätta i sängen och väntade, snaskade och gladde mig.

Ringde doula, barnvakt och barnmorskan för att förvarna om att det nog var förlossning på väg.
Mitt i natten gick sedan vattnet och vi ringde tillbaka alla tre damer som skulle närvara. Barnvakten kom först, doulan strax efter och sist barnmorskan. Alla tre full-lastade med godsaker och glada miner och vi lät födelsekalaset börja. Dottern som sovit vaknde och fick vara med och äta och fnissa.

Emellertid var värkarbetet mer påtagligt denna gång så jag kände ett behov av att dra mig tillbaka och vara lite mer fokuserad så jag gick till sovrummet medan kalaset
fortsatte i köket.

När krystvärkarna började, tre timmar efter vattnet hade gått, hämtade jag maken, doulan, och barnmorskan. Doulan hjälpte mig att andas så att jag inte skulle forcera födelsen, men efter några värkar var han ändå ute... Vår älskade pojk.

Dottern kom rusande när hon och hennes barnvakt hörde hans skrik så det blev ett tårfyllt, glädjebubblande, varmt välkommen han fick, vår son.

Det är mina hemförlossningsberättelser."

Saga Ljunglöf

 

LÄS OCKSÅ:

Omgivningens reaktioner på att Saga valde att föda hemma har dock inte varit så trevliga. Läs hennes berättelse HÄR!