Emelie och Peter var nybakade studenter när de som 19-åringar flyttade till Oslo för att pröva lyckan på den norska arbetsmarknaden, för drygt ett år sedan. De hade hittat ett tillfälligt boende i ett korridorsrum, där de delade kök, toalett och tvättmaskiner med 30 andra svenskar. Men paret hade bara hunnit bo i grannlandet i åtta dagar när deras livs överraskning kom.

Runt midnatt stördes Emelie av att en av de boende i korridoren körde igång tvättmaskinen för andra kvällen i rad och gick upp för att säga till grannen. Väl tillbaka i sängen fick hon magont och kunde inte somna. Plötsligt mådde hon illa och var tvungen att springa på toaletten. De mensvärksliknande smärtorna och illamåendet tilltog under natten och sammanlagt blev det ett trettiotal vändor till toaletten. Peter trodde att hon hade fått maginfluensa och försökte lugna henne.
– Men när det gjorde så ont att jag började springa runt och flaxa med armarna blev han också rädd, säger Emelie till Alltombarn.se.

Klockan var halv åtta på morgonen när Emelie upptäckte att hon blödde.
– Jag trodde att jag kanske hade fått ett missfall och skrek till Peter att han skulle ringa 112.
Det gjorde han och gav sig sedan ut i februarikylan för att möta upp ambulansmännen. Emelie lämnades ensam på rummet och under tiden Peter var borta gick vattnet.
– Jag var livrädd, jag trodde jag skulle dö, säger hon.

När de äntligen dök upp blev det trångt i det lilla rummet. Peter, som fick vänta utanför, kunde höra Emelie skrika där inne.
Han fick inte veta vad som pågick förrän en av ambulansmännen kom ut för att tala i walkie-talkie:n. ”Hon är i förlossning”, fick Peter som svar på sin fråga.
– Det var många känslor just då, berättar Peter. Adrenalinet pumpade och jag kunde inte göra annat än att bara stå där. Jag grät och kände mig väldigt liten just då.
När ambulansmännen förklarade för Emelie att hon skulle föda bara skrek hon rätt ut. Det var inte främst på grund av smärtan, den hade hon på något sätt accepterat, utan av chocken.
– Jag var så himla rädd, jag skrek att jag inte ville.

Den tonåriga Emelie hade aldrig anat att hon var gravid. Mensen hade kommit som vanligt, hon hade visserligen gått upp en del i vikt, men inte så pass att hon börjat fundera. I efterhand har hon förstått att det hårvfall och den trötthet hon lidit av under den här perioden förmodligen berodde på graviditeten.
– Men jag hade varit väldigt trött under hela gymnasietiden, så det var inget ovanligt för mig, säger hon. Det finns säkert fler tecken jag skulle ha märkt om jag vetat vad det berodde på.

Fyra minuter över åtta, ungefär nio minuter efter att hjälpen kommit, kunde den lilla flickan läggas på Emelies mage. Nyblivna mamma Emelie grät av lycka, men också av chocken - hur hade detta kunnat hända? Utanför blev Peter gratulerad till barnet. När han kom in till Emelie och babyn började han vanka av och an i rummet medan tårarna rann.
– Det är klart att jag var orolig över hur Peter skulle reagera, säger Emelie. Det var ju en nittonårig kille som just fått veta att han blivit pappa och det är väl kanske inte det roligaste man kan få höra.

Emelie skrek hans namn upprepade gånger.
– Läget var hysterisk och tillslut kände jag att nu måste jag ta mitt ansvar, säger Peter.
Han vände sig mot henne, kastade en slängkyss och sa: ”jag älskar dig”.
– Då visste jag att vi skulle klara av det här, berättar Emelie.

Utomhus var det nästan tio minusgrader och på vägen till sjukhuset blev den lilla flickan något nerkyld. Hon fick ligga i kuvös ett tag, men var i övrigt helt frisk. Läkaren var lika förbluffad som det unga paret, men kunde konstatera att bebisen fötts mellan fyra och fem veckor för tidigt.
När Emelie och Peter fick en stund för sig själva bara tittade de på varandra och log.
– Jaha, nu får vi skaffa ny bil, sa Peter.

Samtalen till föräldrar och de närmaste vännerna fick Peter ta.
– Mamma trodde att jag skämtade och blev först arg, men när hon förstod blev hon glad, säger Peter.
– Våra föräldrar har varit väldigt positiva, konstigt nog, säger Emelie. Och våra vänner tycker att det är jätteroligt. Peters killkompisar kan välja att tillbringa en helg med oss framför att gå ut.

Föräldrarna och släktingar bidrog med barnsäng, barnvagn, bilstol och annat som behövs när det blir tillskott i familjen. Den första tiden efter förlossningen fick de bo hos Emelies föräldrar i Jönköping, vilket var skönt eftersom de behövde allt stöd de kunde få - det tog ett tag innan Emelie helt kunde ta till sig sin nya roll som mamma. Snart hittade hennes mamma en etta åt paret och i somras bytte de upp sig till en trea som de nu stormtrivs i. Nu är det Peters tur att vara föräldraledig fram till att flickan börjar på dagis. Emelie har fått jobb inom industrin och Peter kommer att börja plugga i höst.

Flickan, som fick namnet Tilde, eftersom de ville att namnet skulle ha norsk anknytning, är nu drygt ett år och hon kan säkert vänta sig ett syskon framtiden. Men Emelie och Peter känner ingen brådska.
– Vi vill vara väl förberedda nästa gång, säger de.