Det är mitt i terminen och förkylningssäsongen är i full blom. Vid köksborden sker barnfamiljernas ständiga förhandlingar: Vem stannar hemma, du eller jag? Nästan två gånger av tre är det mamman som stannar hemma.

Pappornas andel av dagarna med vård av barn har ökat år för år sedan 1999. Mycket sakta och i betydligt långsammare takt än pappaledigheten, men ändå ökat. Förra året minskade andelen plötsligt med en procentenhet. Den nivån ligger kvar efter tre kvartal i år. Pappornas andel är densamma: 35,7 procent.

När man är van vid att andelen ökar höjer man förstås på ögonbrynet, säger Niklas Löfgren, som är försäkringsutvecklare på Försäkringskassan.

Han kan inte se något sakligt skäl till att utvecklingen stannat upp.

Också fördelningen av den vanliga föräldrapenningen har medfört en inbromsning av rörelsen mot ökad jämställdhet. Förra året var det förs­ta gången på tio år som männens andel av föräldraledigheten inte ökade väsentligt.

Mer än vart femte barn som fyllde tre år förra året hade en pappa som inte tagit ut en enda dag med föräldrapenning inte ens de tio dagarna vid förlossningen.

Det betyder i och för sig inte att papporna tar ut färre dagar. Antalet dagar ökar något, men kvinnorna tar ut ännu fler dagar och därmed minskar männens andel räknat i procent.

Anna Amilon, som är nationalekonom vid Det nationale forskningscenter for velfærd i Köpenhamn, har studerat hur den tillfälliga föräldrapenningen tas ut beroende på förhandlingsposition. Ju starkare position i arbetslivet, desto bättre förhandlingsposition vid köksbordet, resonerar hon.

- Det visade sig att min hypotes stämde väl. Förhandlingspositionen spelar stor roll. Förhållanden där kvinnorna har högre utbildning är mer jämställda, säger hon.

Men hela skillnaden har inte rationella förklaringar. Även om lön, utbildning, ålder och vilken sektor man arbetar i är desamma så är det oftare kvinnorna som stannar hemma när barnen är sjuka. Enligt Anna Amilons studie blir då kvinnornas andel av sjukdagar 56 procent.

På JämO menar Magnus Jacobson på informationsenheten att statistiken befäster bilden av att villkoren i arbetslivet inte är jämställda och att ansvarsfördelningen i hemmet inte heller är det.

Det är svårt att lösa med enstaka åtgärder. Det handlar inte bara om ekonomiska förutsättningar utan också om attityder och om viljan att leva upp till omvärldens förväntningar.