"Alla kvinnor åker hem klockan fyra för att laga mat medan männen är
kvar på jobbet. För en gångs skull sitter jag, Högpresterande Ung Kvinna med Karriär (HUKK), på busshållplatsen och ska strax få möta dem. Klockan är bara halv fyra, men jag är sjukskriven på halvtid efter att ha sprungit omkring på jobbet med en stenhård superspänd sexmånaders-mage i era veckor. Så nu ska jag tydligen åka hem. Före alla andra.

Jag kliver på stationen efter ett större sjukhus, och sjunker tacksamt ned på en tom sittplats. Runtom mig sitter kvinnor. 56-åriga Inger med ischias som jobbar på röntgen; 42-åriga läkarsekreteraren Sara som ska hem till sonen Putte och dottern Lisa så att de inte är ensamma efter fritids så länge; 37-åriga undersköterskan Fiona som ska hämta Siri från dagis. Säkert sitter det någon överläkarinna i krokodilskor och klämmer sin svenskt-tenn-väska mellan nyporna på bussen. Och en och annan HUKK. Men. Och ovan är sprängfyllt av plattityder och projiceringar. Och kanske Sara är på väg till sitt extraknäck som burlesk dam. Men. Petitesser. Var är männen? De kommer era timmar senare.

Jag läser en mammabok, faktiskt den enda, och som består av krönikor skrivna av unga peppiga mammor. I ett osignerat mail skriver en kvinna att ansvarstagandet springs ur tiden man umgås med barnet. Någon annanstans läser jag att pappor i genomsnitt tar ut 7 % av föräldraledigheten, men TCO rapporterar att det faktiskt är hela 21 % av föräldradagarna som tas ut av papporna. Försprång. Vi springer om så att det bara ryker om det. Total utklassning. Sanna Kallur mot, swoosch, ja det hinner vi inte se.

Vårt försprång börjar redan i livmodern, i våran nio-månaders-kokong, i vår bärkraft. I vår av omgivningen pådyvlade förståelse för vad som händer i våra kroppar, när vi fattar litet av ett sparkande ben i en gigantisk mage som sen ska ligga och vifta förnöjt nedanför ett ammande bröst. Försprånget börjar redan när vi har svullna ben och lösa fogar och omättliga sömnbehov. Så varför hamnar vi så satans långt efter?"

Vill du också bli läsarkrönikör på AlltomBarn.se?
Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarn.se.
Obs! Krönikan får vara max 2.000 tecken och måste anknyta till barn, föräldraskap eller familj på något sätt. För att krönikan ska publiceras bör den ta upp ett ämne som kan leda till diskussion. Den får gärna vara provocerande eller underhållande.