Har läst så många inlägg i den svenska jämställdhetsdebatten som alla går ut på att hamra in samma budskap. Föräldrar uppmuntras att klä sina pojkar i rosa och köpa bilar till flickorna i hopp om att jämställdhet skall uppnås. Debatten har blivit så likriktad och rent av lite oärlig!

Man envisas med att låtsas som om kvinnor och män vore exakt samma biologiska varelser. Men sanningen är ju att vi har olika hormoner, olika kroppar, och tänker på lite olika sätt. Varför är detta så hotfullt för vissa människor? Jag skulle aldrig försöka definiera vad som är ”manligt” eller ”kvinnligt” för det är inte bara biologiskt utan också väldigt individuellt vad man tycker, men att de flesta heterosexuella människor hyser någon sorts uppfattning om ”manligt” och ”kvinnligt” är ju ganska så självklart. Det är till viss del just dessa skillnader som utgör grunden till attraktionen i en heterosexuell relation.

Den ”rosa-blå” diskussionen har fått enormt utrymme i jämställdhetsdebatten kanske för att där invaggas föräldrar i någon sorts känsla av kontroll - att de kan forma sina barn utefter sina ideologier enbart genom att tvinga på pojken en rosa tröja och köpa bilar till flickan. Desto mindre kontroll känner föräldrarna nog när de redan i öppna förskolan märker att de 1-åriga flickorna är mer stillsamma och ”pyssliga”, medan pojkarna är mer rörliga och leker lite mer ”farligt”. Varför är det på det viset? Tja, säg det.

Personligen tycker jag att jämställdhet handlar om respekt för varandra, och för varandras intressen, önskemål, och olikheter. Som förälder bör man acceptera sitt barns val och uttryck för det är en del av personligheten.

Till er kvinnor som ändå fortsätter att blunda för biologin i ideologins namn, och vägrar att ”erkänna” att ni faktiskt också har en uppfattning om manligt och kvinnligt, skulle jag vilja ställa frågan: Varför försöker ni inte få era egna män att klä sig i rosa tyllkjol? Jag menar, i de flesta fall finns det ju inget som är så effektivt i barnuppfostran som att ”leva som man lär”, eller hur? Men det blir kanske lite mer komplicerat när det helt plötsligt handlar om er själva? Jag gissar att ni till svar skulle mumla något i stil med att era män trivs i byxor, och är jämställda utan att bära rosa kjol, för jämställdhet handlar ändå inte om färger…. Precis. Alltså, håller ni egentligen med mig. Ni är bara… lite oärliga ibland, helt enkelt.

Sandra Ljung