Varför uppfattas biologiska skillnader mellan könen som så hotfulla?
Sandra Ljung tycker att jämställdshetsdebatten har blivit oärlig.
Namn: Sandra Ljung
Ålder: 35
Familj: Min man, en son på snart 2 år, och en Bebbe i magen som är beräknad till April
Bor: Stenkullen (i närheten av Göteborg)
Yrke: Frilansskribent
Intressen: Familjen, vännerna, och att skriva om, och analysera, samhällsföreteelser
Har läst så många inlägg i den svenska jämställdhetsdebatten som alla går ut på att hamra in samma budskap. Föräldrar uppmuntras att klä sina pojkar i rosa och köpa bilar till flickorna i hopp om att jämställdhet skall uppnås. Debatten har blivit så likriktad och rent av lite oärlig!
Man envisas med att låtsas som om kvinnor och män vore exakt samma biologiska varelser. Men sanningen är ju att vi har olika hormoner, olika kroppar, och tänker på lite olika sätt. Varför är detta så hotfullt för vissa människor? Jag skulle aldrig försöka definiera vad som är ”manligt” eller ”kvinnligt” för det är inte bara biologiskt utan också väldigt individuellt vad man tycker, men att de flesta heterosexuella människor hyser någon sorts uppfattning om ”manligt” och ”kvinnligt” är ju ganska så självklart. Det är till viss del just dessa skillnader som utgör grunden till attraktionen i en heterosexuell relation.
Den ”rosa-blå” diskussionen har fått enormt utrymme i jämställdhetsdebatten kanske för att där invaggas föräldrar i någon sorts känsla av kontroll - att de kan forma sina barn utefter sina ideologier enbart genom att tvinga på pojken en rosa tröja och köpa bilar till flickan. Desto mindre kontroll känner föräldrarna nog när de redan i öppna förskolan märker att de 1-åriga flickorna är mer stillsamma och ”pyssliga”, medan pojkarna är mer rörliga och leker lite mer ”farligt”. Varför är det på det viset? Tja, säg det.
Personligen tycker jag att jämställdhet handlar om respekt för varandra, och för varandras intressen, önskemål, och olikheter. Som förälder bör man acceptera sitt barns val och uttryck för det är en del av personligheten.
Till er kvinnor som ändå fortsätter att blunda för biologin i ideologins namn, och vägrar att ”erkänna” att ni faktiskt också har en uppfattning om manligt och kvinnligt, skulle jag vilja ställa frågan: Varför försöker ni inte få era egna män att klä sig i rosa tyllkjol? Jag menar, i de flesta fall finns det ju inget som är så effektivt i barnuppfostran som att ”leva som man lär”, eller hur? Men det blir kanske lite mer komplicerat när det helt plötsligt handlar om er själva? Jag gissar att ni till svar skulle mumla något i stil med att era män trivs i byxor, och är jämställda utan att bära rosa kjol, för jämställdhet handlar ändå inte om färger…. Precis. Alltså, håller ni egentligen med mig. Ni är bara… lite oärliga ibland, helt enkelt.
Sandra Ljung
FLER LÄSARKRÖNIKÖRER
- Läsarkrönika "Varför är det så provocerande med stora familjer?"
- Perfekta mammor "Den som gör egen mat är bäst"
- Dagens läsarkrönikör Camilla: "Min chef är nudist"
- Läsarkrönika "Jag är inte bara mamma, jag har ett liv också"
- Läsarkrönika Ungar! Kom hit! Jag har bröstcancer!
- Läsarkrönikören Hemmafrun Eleni: "Privilegium att vara hemma med barnen"
- Läsarkrönikören Anders: "Lagstifta kring föräldraledigheten!"
- Läsarkrönika Män är från mars och pekfingermorsan från Blåkulla
- Dagens läsarkrönikör "Var går gränsen mellan tiggeri och entreprenörskap?"
- "Leksaksaffärer farligare än porr"



Men de fattar inte riktigt att debatten finns för en mycket typisk kvinnlig egenskap som de själva besitter och som man absolut inte uppfostras till.
Kvinnor fungerar inte lika bra som män i grupp, en kvinna har svårare och hantera konkurrens i gruppen så det blir snabbt kackel. Bittra feminister är oftast kvinnor som fått en del manliga egenskaper för det finns kvinnor som har mindre kvinnliga egenskaper (hur mycket man eller kvinna man är beror inte på könet utan vilken dos testosteron mamman utsöndrade när vi låg i hennes mage). Var dosen stor mot en flickebarn så utvecklas flickan med en mer manlig hjärna.
En man har mycket lättare och acceptera sin ställning i gruppen, ledare blir oftast ett föredöme. Någon man ser upp till och vill kämpa för att bli som. Kvinnor har inte alls samma typ av idoler som vi män har, kvinnor har lättare och bli avundsjuka och snacka skit bakom ryggen . (obs! män har egenskaper som är mindre bra med men när det gäller att arbeta i grupper så klarar vi det bättre).
De bittra kvinnor som finns styrs av sin avundsjuka och är inte riktigt bekväma i sin roll som kvinna. Några av dem har dessutom fått väldigt mycket och säga till om, så mycket att hela debatten blivit helt snedvriden efter en liten minoritet kvinnor.
De allra flesta som har lite vana vid barn ser hur tydligt som helst att det är STOR skillnad på flickor och pojkar och denna skillnad visar sig i princip så fort barnet har möjlighet och visa den (utvecklat motorik mm så det går och utföra fysiska rörelser).
(Och varför skulle man förresten behöva tvinga på små pojkar en rosa tröja? Rosa är väl inte en av naturen given flickfärg? I början av 1900-talet var rosa en "pojkfärg", en bebisvariant av rött som ansågs vara en kraftfull och manlig färg. )
Jämställdhet handlar om att alla ska få lov att blomma utifrån sina egna förutsättningar, utan begränsande könsroller.
Idag är det ju t.ex. mer accepterat att tjejer är vilda och "grabbiga" än att killar är lugna, pyssliga och därmed enligt en könskonservativt synsätt lite mer "tjejiga". Så för mig handlar jämställdhet mycket om att ge pojkar, killar och män tillgång till hela sin personlighet. Att små pojkar inte ska behöva härdas och ge avkall på en viktig del av sig själva för att passa in i en "känslomässigt stympad" mansroll.
Flickor har lite större frihet, men det är oerhört viktigt att flickor inte konstant ska fostras till att vara lugna, empatiska och ta hand om dem som är mindre.
Sedan ska flickor (och de pojkar som vill) givetvis få vara prinsessor, men även skita ned sig något frukansvärt och göra sönder sina kläder i vilda utelekar. Och leka med vad sjutton de vill. Det är inte det som jämställdhet handlar om. Det är mycket viktigare än så.
Som så mycket annan genuspseudovetenskaplig forskning som drivs så var det ytterligare en sökt slutsats utan någon riktig grund att stå på, och numera är det vedertaget falskt istället. Visst finns det många och relativt starka fundamentala skillnader mellan könen, förutom andra genetiska skillnader så påverkar hormoner som utsöndring av testosteron eller inte oss och vår utveckling redan som foster.
Det som är så otroligt tråkigt med den politiska "ändamålen helgar medlen" rörelsen inom feminismen idag är vi istället för att försöka lära oss av med våra tendenser till fördomar, till exempel mellan kön, istället medvetet präglar t.ex. våra barn med konstruerade doktriner. Det handlar om ofta dåligt underbyggda mode-teorier som förändras från år till år men som tvingas på våra barn i något sorts desperat försök att vara politiskt korrekt.
Barnen är vår framtid, men att förändra framtiden genom att indoktrinera våra barn skadar dem bara. Låt barnen vara.
Det intressanta är att det är egentligen ointressant vad som är "manligt" och "kvinnligt". Oavsett om det finns egenskaper som är genetiskt predisponerade att finnas oftare hos ex. män än hos kvinnor så är det inte skäl nog att försöka tvinga in pojkar, eller hålla bort flickor från det eller tvärtom. Skillnaderna inom könen är nog större än mellan dem!
Vad gäller rosa/blå så är det knappast så att det har någon betydelse för jämställdheten. Däremot ser jag det som ett symptom. Om man absolut inte kan sätta en viss färg på sitt barn enbart pga kön, vad är det då som säger att man inte kommer tvinga in barnen i vissa fack enbart pga kön?
Nä, fram för mer frihet och öppenhet! Erbjud bilar åt både flickor och pojkar, dockor för både flickor och pojkar, osv... Tuta inte i dem en massa dumheter som att "det är för tjejer" eller "det är för pojkar"... Om det nu skulle vara sån skillnad mellan pojkar och flickor som en del anser så finns det väl ingen anledning att begränsa eftersom de ändå inte kommer vara intresserade och då är det väl ingen fara att erbjuda dem det?... Eller?