Hittills har jag varit mammaledig sex veckor med mitt andra barn. Kejsarsnittet har knappt hunnit läka och jag får definitivt inte träna magmusklerna ännu.

Ändå surfar jag runt på jakt efter passande dieter och träningsmetoder. Heidi Klum hade väl gjort ett par modelluppdrag när hennes senaste kotte var lika gammal. Kanske kan jag ändå sansa mig i min kroppshets med förklaringen att det är hennes jobb och att hon har råd med barnflicka, dietist och personlig tränare.

Men då dyker mammakompisen upp och pratar om tjejklassikern. Hon har redan börjat att träna så smått; packar in sina mjölkstinna bröst i en tajt tränings-bh och ger sig ut i spåret. Jag som var så nöjd med att komma iväg på en förmiddagspromenad...

Jobbet bjöd in till sommaravslutning, så jag åkte dit – man vill ju inte helt tappa kontakten med arbetslivet. Träffade där jobbets andra mammalediga kvinna. Hon har under hela föräldraledigheten jobbat kvartstid, trots en aktiv bebis och en man som jobbar övertid.

Jag försöker att tänka att det väl ändå hör till ovanligheterna och att jag borde nöja mig med att faktiskt hinna läsa DN och tömma diskmaskinen vissa dagar. Men inte, plötsligt minns jag alla artiklar om mammor som bloggar under förlossningen, jobbar extra medan de ammar och startar företag innan barnet börjar på dagis.

Dagis är förresten den stora räddningen. Utan det skulle min treåring klättra på väggarna efter att hela dagar umgås med en sömntörstande mamma och en urtråkig lillasyster. Men om jag i ett sällskap av andra mammor ens andas om detta skulle jag snabbt bli vald till ”årets sämsta mamma”.

För det är ju självklart att jag ska ha båda mina barn hemma, hela tiden. Under dagarna ska jag underhålla dem med pedagogiska lekar, samtidigt som jag lagar hälsosam mat från grunden och håller huset i toppskick.

Så får jag besök av en killkompis som är hemma med sitt första barn. Han har varit hemma några veckor nu och berättar med ett snett leende om hur han hade planerat att måla om huset samtidigt som han var hemma. Och om hur alla som hörde det skrattade åt honom.

Så även om antalet föräldralediga pappor ökar så är det långt kvar till jämställdhet. Folk skrattar åt en pappa som planerar NÅGOT annat än att bara vara med sitt barn. Däremot verkar det tillhöra vardagen för en mamma att starta företag, skaffa en modellkropp samt bygga om huset …

Sonja di Gleria