Jag kom precis hem från en konferens med samtliga män i Sverige, och nu har vi en fråga till er kvinnor. Varför vill inte alla kvinnor, förutsatt att de inte tänder på smärta, göra kejsarsnitt när det är dags att fortplanta sig? Detta förstår jag inte eftersom en förlossning troligtvis är ungefär lika behaglig som att försöka skita ut Globen, alternativt som en manlig förkylning.

Alltså, om det någonsin införs en jämställdhetslag i det här lilla landet som går ut på att det helt plötsligt är vi män som tvingas föda barn - ja, då är det bara slänga upp mig på britsen, pumpa mig full med morfin, skär ut ungen snabbt som fan, ge mig en kall öl och låt mig sova ett par timmar.

Jag själv och alla mina två syskon blev kejsarsnittade av anledningar jag inte minns. Men brorsan var väl för tjock för den vanliga utgången kan jag tänka mig. Jag själv vägde bara 1800 gram, alltså lika stor som en pingisboll ungefär. Men inte ens en pingisboll skulle jag vilja föda utan kejsarsnitt samt bedövning som skulle kunna sänka en blåval. För vi män måste ju, om den där lagen nu träder i kraft, föda genom urinröret i brist på annat. Och så jävla gärna vill jag inte föra mina gener vidare att jag frivilligt utsätter mig för det.

Skrika och svettas med oändlig smärta i över 20 timmar kanske låter roligt, men när ni väl ligger där och ångrar att ni inte skyllde på svår huvudvärk den där lördagkvällen för nio månader sen, då kommer kejsarsnitt upplevas som bästa kompisen du övergav för att få hänga i det coola gänget istället. Gänget som slutligen spöade skiten ur dig.

Låt mig avslutningsvis citera en dialog ur serien Rocky, mellan en kille och en tjej.
Tjej: Det ska ju vara speciellt att föda vanligt... det ska tydligen vara värsta lyckoruset efteråt.
Kille: Det är klart att det är lyckorus EFTERÅT. Om man blev fistad i röven av Fredrik Virtanen skulle man nog bli väldigt lycklig när han slutade, men det betyder inte att det är något att eftersträva...

Vill du också bli läsarkrönikör på AlltomBarn.se?
Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarn.se.
Obs! Krönikan får vara max 2.000 tecken och måste anknyta till barn, föräldraskap eller familj på något sätt. För att krönikan ska publiceras bör den ta upp ett ämne som kan leda till diskussion. Den får gärna vara provocerande eller underhållande.