”Det är tur att inte det inte är männen som föder barn.” Det är bara vi kvinnor som är starka nog att kunna gå igenom en hel graviditet med allt vad det innebär av, illamående, foglossning, ryggont, hemorrojder osv. Ingen krämpa får användas i negativa ordalag för, som vi alla vet, graviditeten är INGEN sjukdom. Det är helt normalt att börja varje morgon med att kräkas och avsluta varje kväll med en brasa i halsen. Detta är så normalt att vi under denna välsignade tid fortfarande skall släpa oss till jobbet och prestera precis lika mycket som innan, vara käcka och glada, orka gå ut med vänner och älska. För vi är inte sjuka, vi är bara gravida.

Ett annat gissel är det ständiga bedömande och dömande av omvärlden. När vi blir gravida blir vi allas egendom. Visst, allt i välmening och för barnets bästa. Ändå är det ibland svårt att se hur frågor som, om man ”försökt” länge, dvs. hur många gånger man ”gjort det” innan det blev resultat, gör livet bättre för den lille bebisen. Men som en god blivande mor finner man sig i att det finns personer som ogenerat kommenterar hur stor man blivit. Allas ögon är på den blivande mamman och är det något som gör att vi tillsist tappar fattningen, så möts vi av förståelse. Vi gravida blir nämligen inte förbannade för att vår integritet ständigt kränks, utan för att vi inte kan kontrollera våra hormoner.

När vi sedan sitter, med rinnande bröst och sömnbrist, så är det också helt normalt. ALLA kan och SKALL amma. Visst alla kan amma, alla duktiga mammor kan, för oss andra kan det göra så ont man har ångest när barnet skall äta, men det bara att kämpa på. Inte kan man ge upp sitt barns rätt att amma. Flaskmatande mammor är fuskande mammor, liksom kejsarsnitt mammor. Vi har inte offrat oss utan är stora egon. Dessutom kommer vi att förbli feta.

Mitt i allt detta känns det tryggt att tänka att männen inte skulle klara det alls. De hade aldrig överlevt en förlossning. De hade behövt så mycket smärtlindring att bebisen kommit ut som drogberoende. Flaskmatning hade varit standard. En man klarar ju inte ens en förkylning, så hur skulle han rimligen kunna gå till jobbet helt obesvärat när han spytt hela morgonen. Nej under graviditeten hade han hade klassats som svårt sjuk, och berättigat till både sjukskrivning och hemhjälp. Det är härligt att man hur det än går alltid kommer att vara bättre än halva befolkningen. Ni killar som hävdar motsatsen, bevisa det!

 


Vill du också bli läsarkrönikör på AlltomBarn.se?
Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarn.se.
Obs! Krönikan får vara max 2.000 tecken och måste anknyta till barn, föräldraskap eller familj på något sätt.
För att krönikan ska publiceras bör den ta upp ett ämne som kan leda till diskussion. Den får gärna vara provocerande eller underhållande.