Jag tycker synd om alla er föräldrar där ute. Att uppfostra ett barn pÄrå 2000-talet verkar vara en hel vetenskap. Det finns lika många uppfostra-barn-metoder som bantningsmetoder, vilket säger en hel del.

På tal om bantingsmetoder så är hysterin kring barns matvanor nästintill lika stor som hysterin kring vuxnas. Det varnas för allt! Barn får bara äta ekologisk mat! Inget vitt mjöl! Endast orange mat på torsdagar! Herregud!

Jag ska berätta lite om mina egna matvanor som barn. Men först vill jag uppmana alla maten-står-på-bordet-
prick-klockan-fem-morsor att sätta sig ner så ingen skadar sig vid eventuella fall.

Till och börja med vill jag påpeka att min mor är helt värdelös i köket. Jag med mina 19 år är betydligt mer avancerad i köket än hon. Jag är uppvuxen på mat som innehåller ord som "snabb" och "färdiglagade"; snabbmakaroner, färdiglagade köttbullar...

När mikron lanserades i Sverige slår jag vad om att det hölls en rejäl fest i vårat hem. Maten åts när det passade var och en - då oftast framför tv:n. Några bestämda mattider var det aldrig tal om.

"Men lördagsgodis då! Ni måste väl ändå haft lördagsgodis?!", tänker ni kanske nu. Ha!

Föreställ er en ICA-butik klockan 16.30 en vardag. En mamma, trött efter en hård dag på jobbet, kommer in med tre gnälliga ungar i släptåg. Det första hon gör är att marschera fram till godishyllan där varje barn får välja ut något att tugga på medan modern får handla i lugn och ro.

Har detta resulterat i att jag och mina syskon fått men för livet? Är vi överviktiga? Är vi olyckligare än andra barn? Nej!

För vet ni vad vi fått istället för hemlagade måltider och en trave med regler? Vi har fått så otroligt mycket kärlek. Vi har dessutom haft en mor som alltid stöttas till hundra procent i allt vi tagit oss för.

Nu menar inte jag att min mors uppfostringsmetod är den ultimata. Jag slår vad om att alla ni föräldrar gör ett riktigt superjobb, men det jag försöker säga är att inte haka upp er så mycket på en "perfekt" uppfostran. Det är endast slöseri med tid eftersom någon sådan inte existerar.

Lägg istället all er energi på att stötta och finnas där för era barn. Och framförallt - överös dem med kärlek! Det är ett recept jag vet fungerar.

Charlotta Larsdotter

 

 Vill du också bli sommarkrönikör på AlltomBarn.se?

Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information om dig motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarn.se.

Obs! Krönikan får vara max 2 000 tecken och måste anknyta till föräldraskap, familj eller barn.

Glöm heller inte att skicka med en porträttbild av dig själv. Utan bild kan vi inte publicera din krönika.