Borde inte alla människor ha någon form av talang? Förutsatt att de hamnar i rätt miljö.

Jag tror inte att Nannyjobbet lockar fram min dolda talang. För det kan väl ändå inte vara så nesligt att det ska vara "skjuts till träningar" och "ihopvikning av danskläder" som jag nu vid 34 års ålder har upptäckt är min talang?

Eller kan det? Så börjar jag att bli smått paranoid. Jag har fått för mig att familjen jag jobbar åt filmar mig i smyg. Ja för sånt har man ju sett. Nannysar som skakar bebisarna till döds och så är det filmat av en kamera gömd instoppad i en nalle.

Så jag ser framför mig hur föräldrarna sitter där på nätterna, snacksar och tittar igenom timmar av film. Särskilt tänkte jag det idag, just för att jag hetsåt flera kakor. Hur dom sitter där och till sin fasa ser hur barnvakten tuggar i sig barnens mat.

Nu har jag ju lov att äta det som finns men jag känner mig ändå skyldig. Jag törs knappt titta på ett enda papper i tron att det ska se ut som om jag snokar. För att inte tala om att fisa i min ensamhet. Jag har inte släppt så mycket som en luftgnutta i deras hus. Jag manitvättar mina händer när jag lagar mat och jag torkar diskbänken säkert trettio gånger per kväll.

Fast sen får jag för mig att de tycker att jag slösar på diskmedlet. Att de kanske mäter hur mycket diskmedlet sjunker per dag och jämför de under helgen när de diskar själva.

Egentligen ska man alltid tänka att man är filmad. Man för sig på ett helt annat sätt. Ja förutom den stirriga blicken då. Var är kameran? Var ÄR den? Utan att det syns på filmen att jag tittar efter den.

Sofia Säfström

 

Vill du också bli sommarkrönikör på AlltomBarn.se?

Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information om dig motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarn.se.

Obs! Krönikan får vara max 2 000 tecken och måste anknyta till föräldraskap, familj eller barn.

Glöm heller inte att skicka med en porträttbild av dig själv. Utan bild kan vi inte publicera din krönika.