”Offrar du barnen på karriärens altare?”, frågade en kvinna mig frankt när jag pluggade på juristlinjen. Det såg kanske ut så, med tanke på att den tuffa studietakten krävde allt under några år. Grejen var bara den, att jag vid den tiden inte hade hunnit skaffa barn än.

Nu har jag däremot barn, närmare bestämt tre stycken, på 5, 3 och 1 år. Jag måste tillstå att jag fortfarande funderar på frågan. Men efter fem års föräldraledighet lyder den snarare så här: ”offrar du karriären på barnens/familjens altare”?

Att stanna hemma och vårda barn i flera år innebär självklart stora uppoffringar. Men att upprätthålla konsumtionsnivån känns som ett svagt argument för att fortsätta karriären medan barnen är små. Vad kan det annars finnas för drivkraft eller argument för fortsatt karriär under småbarnstiden? Bekräftelse och självförverkligande är nog ett starkt argument för många - eller? Och visst - hur självförverkligande och bekräftande är det att byta bajsblöjor, torka kladdiga barnfingrar och reda ut syskongräl?

Winston Churchill lär ha sagt: ”Det är lättare att styra en hel nation än att uppfostra sina barn.” Jag är benägen att hålla med, trots att jag aldrig har varit vare sig statsminister, premiärminister eller president. Livet med barn förändrar ens tillvaro totalt. När den första tiden av fullkomlig lycka och/eller förvirring har lagt sig, kommer man in i nästa stadium – uppfostran. Och det är inte lätt. Det kräver enorm uppfinningsrikedom, empati, psykisk styrka och högvis med tålamod.

Jag ställer mig frågan: Är det verkligen möjligt att göra karriär medan barnen är små? Om det stämmer att småbarnsföräldrar är de mest stressade samhällsmedborgarna, hur påverkar detta våra barn? Jag har funderat på en sak. Kan det vara så att tiden när man vårdar sina små barn inte alls handlar om att förverkliga sig själv? Kanske det istället handlar om att förverkliga dem? Att skapa förutsättningarna för barnens självkänsla, som inte är grundad på prestationer eller yttre attribut, utan på tillhörighet till en person som älskar? Om den forskning stämmer, som säger att tillhörigheten och anknytningen skapas under barnens första tre år - då är åtminstone jag beredd att lägga karriären på hyllan ett tag till.

Ruth Nordström