Hur kommer det sig att det privata blir offentligt för så många kvinnor efter en förlossning? Livmodern öppnar sig och vips danar en ny öppenhet. En uppriktighet där inga detaljer besparas.

Helt plötsligt är det hur naturligt som helst att yppa det mest privata såsom sex, underliv och avföring. Och inte bara för väninnor utan för mammor i största allmänhet. Inga ämnen lämnas åt slumpen och inga detaljer besparas.

Innan jag fick barn var det sällan någon obekant som spontanpratade med mig. Möjligen om vädret eller lokaltrafiken. Men definitivt inte om exkrementer och könsorgan. Nu kan en timme i lekparken plötsligt innebära att jag vet att en vilt främmande människa fick sy trettiofem stygn i underlivet och att lavemang innan förlossningen kan vara rena rama uppåttjacket.

Jag vet dessutom betydligt mer om mina väninnor nu än jag gjorde innan de fick barn. Innan de fick barn visste jag inte särskilt mycket om deras sexliv. Nu vet jag en hel del. Inte heller visste jag hur deras underliv såg ut. Tack och lov! Nu vet jag att vissa av mina väninnor ser ut som broderade vepor där nere medan andra är lite mer sparsamt utsmyckade.

Jag är inte sämre själv. Efter min första förlossning berättade jag vitt och brett om min fjorton dagar långa kissblockering. Alla lyssnade till min berättelse. För en sak är säker. Hemska förlossningsdetaljer har sannerligen en magisk dragningskraft. Jag fick veta att jag inte var ensam. Jag fick höra talas om fissurer, suturer och nedbajsningar. Både från nära vänner och ytliga bekanta.

Och kanske handlar det inte om att vi mammor plötsligt blir frispråkiga i samband med en förlossning. Att vi helt utan vidare tappar omdömet för vad människor kan tänkas vilja känna till om oss och plötsligt tävlar om vem som hade det värst.

Kanske måste vi helt enkelt prata ohejdat om våra inte sällan så obehagliga förlossningsupplevelser. Att vår öppenhet fungerar som en slags terapi för att läka såväl fysiskt som psykiskt.
Och att allt det som följer på förlossningen, som förändrade kroppsdelar, sexliv och annat smått och gott, slinker ur oss av bara farten. Ungefär som moderkakan efter att bebisen kommit ut. Slurp! Från vårt inre rakt ut i offentligheten.

Tia Hellén

 

Vill du också bli läsarkrönikör på AlltomBarn.se?
Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarn.se.
Obs! Krönikan får vara max 2.000 tecken och måste anknyta till barn, föräldraskap eller familj på något sätt.
För att krönikan ska publiceras bör den ta upp ett ämne som kan leda till diskussion. Den får gärna vara provocerande eller underhållande.