”Mammor, övervikt försvinner inte av att softa”
Ella Bohlin är trött på mammor som hatar sina degmagar men fortsätter att "unna sig" både det ena och det andra.
Namn: Ella Bohlin
Ålder: 29 år
Familj: Make och en son på 8 månader
Bor: Södermalm, Stockholm
Yrke: Statsvetare
Intressen: Svettas på gymmet
Förra veckan var det dags för sonens åttamånaderskontroll. I BVC:s trista väntrum finns inte mycket annat att göra än att bläddra i det breda utbudet av föräldramagasinen Mama, Föräldrar och Barn, Vi Föräldrar och så vidare. Tidningarna är fyllda med ångestdämpande artiklar för nyblivna mammor. Som prozac när jeansen inte går att knäppa. Samma sak i alla nummer. Det som är tänkt som kom-i- form-guider blir en absurd orgie i hur man bäst undviker hård träning, proteindrinkar och fullkorn.
”Skäm bort dig själv! Unna dig en smarrig chokladkaka då och då! Älska din degmage! I morgon är en ny dag och då kan du ta nya tag! Mjukstarta med en tiominuters promenad! Ta det lugnt! Träning ska vara lustfyllt!”
Ursäkta, men vad är lustfylld träning? Det är ungefär lika motsägelsefullt som att påstå att det är skönt att ha värkar. Att föda barn gör apont, att träna är jobbigt. Punkt. Vad är det för fel på folks karaktär egentligen?
Överviktskilona försvinner inte av att softa, unna sig och ”ta haaand” om sig själv. Valkarna avdunstar inte genom att åka på en spa-helg och ligga på en massagebänk. Om man har ett BMI på över 25 så kan man inte UNNA sig! En liten kokosboll? Näpp! Lite brie till digestivekexet då? Tyvärr.
Jag äter verkligen inte allt jag vill, men så är jag smal också. Och nöjd med min kropp. Jag blir så trött på alla mammor som gnäller, ojar sig och klagar på sina kroppar. Utbuktningar här och degmage där. Jag har ett råd – sluta UNNA er och börja träna.
Jag är inte naturligt smal, bakom ligger en väl uttänkt strategi. Inget mjukt bröd, massor av vatten och träning fyra gånger i vecka. På en vecka gick jag ned alla mina graviditetskilon. Jag tränade hela min graviditet och simmade ett 40-minuterspass dagen innan förlossningen. Det är en myt att man kan käka vad som helst och ändå vara smal och smärt. Det krävs uppoffringar, svett och många timmar på löpandet. Det är inte alltid kul, men det är värt det.
Idag finns det lika många feta människor som det finns svältande i världen. Det är var och ens plikt att faktiskt bry sig om sin hälsa.
Vi som är föräldrar har naturligtvis också ett ansvar för våra barns framtid. Barn gör inte som föräldrar säger utan de gör som föräldrar gör. Ligger vi i soffan och chipsar och dippar hela helgerna så räkna med att din unge också kommer göra det. Vi är helt enkelt tvungna att motionera och bry oss om vad vi äter. På grund av sjukdom. Det håller inte i längden att skita i vikten. Som alltid annars när det gäller vår hälsa är det enklare att förebygga än att behandla.
Tänk på det, alla lata mammor som inte oooorkar gå till gymmet.
Vill du också bli sommarkrönikör på AlltomBarn.se?
Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information om dig motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarn.se.
Obs! Krönikan får vara max 2 000 tecken och måste anknyta till föräldraskap, familj eller barn.
Glöm heller inte att skicka med en porträttbild av dig själv. Utan bild kan vi inte publicera din krönika.
FLER LÄSARKRÖNIKÖRER
- Läsarkrönika "Varför är det så provocerande med stora familjer?"
- Perfekta mammor "Den som gör egen mat är bäst"
- Dagens läsarkrönikör Camilla: "Min chef är nudist"
- Läsarkrönika "Jag är inte bara mamma, jag har ett liv också"
- Läsarkrönika Ungar! Kom hit! Jag har bröstcancer!
- Läsarkrönikören Hemmafrun Eleni: "Privilegium att vara hemma med barnen"
- Läsarkrönikören Anders: "Lagstifta kring föräldraledigheten!"
- Läsarkrönika Män är från mars och pekfingermorsan från Blåkulla
- Dagens läsarkrönikör "Var går gränsen mellan tiggeri och entreprenörskap?"
- "Leksaksaffärer farligare än porr"



Men visst, klart småbarnsmammor har dålig karaktär... För att inte tala om papporna. Själv har jag gått upp 10 kilo sen vi fick vårt första barn - fast jag försökt gå och träna... Medan min fru fortfarande ligger på scratch. Orättvist!
Det här var bland det sämsta jag läst på länge. Både sättet och skriva och syftet.
Tanken är vilket jag förstår att texten ska vara peppande, tyvärr blir effekten tvärtom.
Jag blir oroad att kvinnor ser på varandra på detta sätt.
"Jag äter verkligen inte allt jag vill, men så är jag smal också." Kul för dig, om det får dig att må bättre.
"Idag finns det lika många feta människor som det finns svältande i världen." ok, här snackar vi press, du är inte bara lat, du är fet. Bara det ordet liksom, som verkligen är det värsta man kan vara här i vår västvärld.
"Tänk på det, alla lata mammor som inte oooorkar gå till gymmet." Ooorkar inte ens kommentera.
Visst har varje människa ansvar för sitt eget liv, och visst, man kan klaga utan att göra något åt det. Men återigen blir detta så fel.
Jag blir stum av synen på detta, tror att man kanske bör tänka efter varför alla dessa kvinnor (vilka texten vände sig till) känner sig tjocka och/eller fula?
Vårt ideal (enligt media), vad är det värt?
Vad är det värt för dig som människa? för din själ/självförtroende/relationer etc.
Alla kan göra förändringar i sina liv om man känner att man behöver må bättre. Det är aldrig försent, men det betyder inte att du är dålig och värdelös, om du på grund av olika omständigheter i ditt liv just nu gör andra val.
Efter att ha fött ett barn till, utan kolik, ser jag endå samma mönster, ammar man försvinner kilona av sig själva. Magen krymper när jag leker med mina aktiva barn. Hälsosam mat javisst, men en chokladkaka hit eller dit är försumbart. Choklad innehåller ju dessutom antioxidanter, mineraler och vitaminer och bidrar till mer endorfiner i kroppen. Varför avstå ifrån något sådant? Rör man på sig, cyklar istället för att åka bil, bär hem matkassarna, och tar hand om sina barn får man bra träning alldeles gratis.
Det finns nog ingen som går upp 25 kg på att äta onyttigt någon gång ibland, bara man ser till att få i sig tillräckligt med näringsrik mat alla de andra dagarna. Näringsfattig mat däremot, får säkert kroppen att både äta för mycket och att lägga på hullet för att klara bristen på näringsinnehåll. Att ge folk dåligt samvete för vad de stoppar i sig, är också ett bra sätt att få dem att tröstäta = gå upp i vikt...
/Helena
1. Mat - i alla dess former - är gott och något vi äter för att bli mätta och som vi umgås kring. Den är inte belöning, förbjuden frukt, syndlig eller skamlig.
2. Kroppen är är inte en bit material som ska formas till lämplig storlek eller form. Den är din kropp, den är stark och fantastisk.
3. Du duger som du är - och det gör mamma/pappa också.
Jag gick själv upp 25 kilo när jag väntade mitt första barn och jag kände mig så fin. Efter förlossningen försvann de flesta kilona på några månader, alldeles av sig själv genom amning och promenader. Ett par tre kilon har väl dröjt sig kvar och de får gärna stanna. Vad är grejen med den här fettskräcken? Jag fattar det inte. OK om vi snackar sjuklig övervikt som är farlig för hälsan, då bör man väl på ett lämpligt och hälsosamt sätt försöka trimma ner litegrann. Men det är väl trots allt rätt få av oss svenska småbarnsmorsor som faller i den kategorin några månader efter graviditeten.
Jag är för alltid tacksam mot mina föräldrar för att jag fått växa upp i en familj med ett positivt och oneurotiskt förhållande till mat och kropp. Något som jag hoppas överföra till mina barn.
Jag äter allt som faller mej in och minst lika mycket skräpmat som alla andra i bland kanske lite för mycket men... jag saknar körkort... och jag ogillar buss (blir så åksjuk) så vad återstår...? Gå eller cykla och då cyklar jag oftast flera mil om dagen om man räknar alla turer hit och dit... I bland ensam, i bland med ett barn i stol på pakethållaren och i bland med båda i en kärra bakom cykeln. I bland tar jag dubbelvagnen ner på stan och bara fram och tillbaka blir det 1½ mil och tungt med barn och alla kassar på vägen hem.
Så har jag tagit mej fram i alla år och jag är helt övertygad om att det gjort att jag inte är större än jag är utan att för den delen träna i egentlig mening. All frisk luft verkar också ha gjort mej mindre rynkig för de flesta tror att jag är en 10-15 år yngre än vad jag är
Ställ bilen, fram med cykeln är mitt bästa tips och låt inte vädret hindra dej om det inte är svår snöstorm och faktiskt, man ser och hör så mycket mer från en cykel än i en bil och bilköer och en massa irritation slipper man också