"Jag har misslyckats som förälder. Jo, jag har det. Pinsamt nog. Jag menar, Ella är 1 år nu och har fortfarande inte fått några fasta sovrutiner. What kind of a mother am I!? Okej, inte den enda i världen kanske, men ändå sådär så att man får skämmas lite och känna sig lite misslyckad i andra föräldrars ögon. Sömn är viktigt! Rutiner är A och O. Skäms på dig människa som inte gett din dotter det! Och så undviker man ögonkontakt. Drar en vit liten lögn om hon nog somnade vid åtta igår –”kan det vara det? Åtta?” ”Jo det stämmer nog!”

Ska sanningen fram var klockan tio. Ehm, ok kvart över tio. Halv elva. Ja, men va fan jag erkänner, klockan var halv tolv när hon äntligen somnade!

Jag har inte hjärta till att låta mitt barn skrika sig till sömns. Jag vill inte att hon ska behöva somna ledsen. Jag tror inte på något sätt att det är skadligt, men mitt hjärta mår inte bra av det. Jag bylsar också mer än gärna ner min tjej i vår säng. Fast jag inte ska. Fast hon ska sova i sin egen säng. Fast hon är stor nu. Fast en massa fast så finns det inte mysigare i hela världen än att få somna med näsan inborrad i hennes mjuka kind. Det är kärlek det. Då mår man bra.

Att vara förälder är en konstig roll man har i livet när man börjar fundera. Ingen annan roll är man så stolt över och ändå så känslig över. Ingen ska, gud förbjude, säga att jag är en dålig mamma! Ändå så gör vi inget annat än att tycka om andra mammor. Hon gör si och hon gör så och kan du tänka dig – hon ger sin unge godis! Och hon låter sin unge vara uppe till klockan tio! Stackars barn, vad ska det bli av dem!

Och innan vi ens hör vad som sägs om oss själva så får vi dåligt samvete och känner oss emellanåt rätt misslyckade. I vems ögon då är frågan, våra egna eller i de andra mammornas? Man skäms över att man inte är perfekt.

Ja, alla har vi svagheter och alla har vi dessutom olika åsikter om vilka strider vi ska ta. I min familj tas striden om sötsaker och skräpmat. I din kanske striden tas om sömn. Vilket som är bäst är väl kanske upp till varje familj att bestämma. Och trots att ingen av oss är perfekta föräldrar i det avseendet att vi aldrig gör misstag och att vi alltid är bra på allt, så älskar vi våra barn över något annat på denna jord och skulle aldrig vilja ge dem något annat än det bästa.

Sömnen fortsätter vi bråka om här hemma. Jag är ingen perfekt mamma men jag är den bästa mamman som jag kan vara. Jag tänker räta på ryggen och sluta skämmas. Jag tänker sluta känna mig misslyckad. Jag tänker fortsätta att vara den allra bästa mamman som jag kan vara! Detsamma föreslår jag för er och tillsammans kanske vi kan tvätta bort skuldstämpeln som vi allt för ofta dras med helt i onödan."