Det är så mycket information om vad man får äta, hur man kan må när man är gravid, vad man kan ha för ställning när man föder men otroligt lite om vad som händer sen. Tycker inte ni det?

Man tror ju att tuttarna bara pang fylls med mjölk och att det funkar bums. Man tror att magen bara försvinner när bäbisen ”trillat” ut. Man fattar inte att man skall ha typ mens i 6 - 8 veckor för att livmodern drar ihop sig.

Man hajar inte att bäbisen sover bara på dagarna och vill vara vaken på natten. Man får heller inte veta att man blir helt upp och ner av alla hormoner. Inte heller säger de att det gör jäkligt ont i tuttarna dag tre för att mjölken rinner till!

Inte heller att bäbisen måste ha rätt grepp (halva tutten känns det som) när den ammar. Faktiskt är det så mycket som händer efter förlossningen som inte en enda kotte pratar om, att själva graviditeten ter sig som en semester. Varför är det så?

Borde det inte finnas massor av information om vad som händer när miraklet kommer ut? Att man gråter över fula kastruller fast man normalt skiter i kastruller. Att man tror att man skall skada bäbisen. Att man är ledsen, att sambon förvandlas till en främling. Att ingen i hela världen förstår en, att bäbisen är jordens finaste mirakel (att inte folk fattar att just min bäbis är vackrast).

Att det tar 2 timmar att blåsa håret, att man kommer för sent till allting. Att man inte vågar duscha för man tror att just då dör bäbisen. Att man vill att gäster skall komma och säga "Åh, vad fin" ta en fika och sedan bums gå hem. Att bäbisen tittar i kors, att den hoppar högt av att man lägger den på skötbordet (en reflex att den far ut med armarna...lägg en liten filt över bebben så går det bra).

Att man inte fattar vad den vill. Att man plötsligt inte har en enda klädtrasa som passar för man är inte gravid och inte normal. Att telefonen har en vrålhög signal som man aldrig märkte innan. Herre Gud. Varför skriver ingen den boken?

Jag kanske provar själv!