Eleni Lindkvist, 30.
Om läsarkrönikören Eleni
Namn: Eleni Lindkvist
Ålder: 30
Familj: Man och två barn
Bor: Tyresö
Yrke: Hemmafru/blivande lärare
Intressen: Film, musik,djur,natur och barn
Hemmafrun Eleni: "Privilegium att vara hemma med barnen"
Varför anses det vara fult att vara hemmafru och vara hemma med barnen? Det undrar dagens läsarkrönikör, Eleni Lindkvist. Läs hennes krönika här och diskutera den nedan!
Att vara hemmafru i Sverige idag är något av det fulaste och mest avskyvärda man kan vara. Hemmafrun smutskastas och kvinnans roll omdefinieras hårt ute i samhället från den vårdnande, till den starka, tuffa. På gott och ont. Kvinnor går i väggen som aldrig förr när de nu skall axla två roller. De skall vara fantastiska karriärister men även goda mödrar när de kommer hem från jobbet.
Men någonstans glöms barnen i sammanhanget och även kvinnans (och kanske en och annan mans) fria val bort.
Jag är på inga sätt emot varesig att kvinnor förvärvsarbetar eller är starka och inkomstbringande, sammhällsnyttiga "enheter", tvärtom. Men om en kvinna råkar tycka om att vara hemma med sina barn - varför skulle det vara så fult?
Får man inte göra fria val i Sverige längre om de inte är politiskt korrekta och passar de som kallar sig feminister? Jag ser mig som feminist. Jag tror att män och kvinnor är lika värda och skall ha samma rättigheter.
Jag har valt att stanna hemma med mina barn för jag är övertygad om att det är det bästa för dem. Enligt min erfarenhet så ökar skepsisen idag för dagis. Stora grupper, lite personal, dålig mat, ständiga besparingar.
Våra barn skall vänjas tidigt vid att inte ha en fri vilja utan foga sig in i systemet-dagis, skola, jobb. Har de tur lever de länge nog och får total frihet när de är pensionärer och har "förtjänat" sin fritid.
Jag blir förvånad över att normen i det "fria" Sverige är att barn skall vara hemma 1 år och sedan tar staten över. Vi kunde lika gärna lämna ifrån oss våra barn som Spartanerna gjorde under antiken.
Det är inte en "kvinnofälla" - det är ett privilegium att vara hemma med barnen länge. Jag menar att dagens samhälle har blivit en "barnfälla." Barnen slussas tidigt in i systemet och förväntas anpassa sig. De som inte gör det får en bokstavsdiagnos. Finns det något naturligare än att inte kunna anpassa sig till något så onaturligt som vårat samhälle börjat bli?
Varför skall kvinnans rättigheter gå ut över barnens rättigheter? Barnens rätt till att få vara hemma med sin förälder. Barnens rätt till fri LEK och fri TID. Sverige är världens bästa land att vara mamma i idag men vilket land är det bäst att vara barn i?
FLER LÄSARKRÖNIKÖRER
- Läsarkrönika "Varför är det så provocerande med stora familjer?"
- Perfekta mammor "Den som gör egen mat är bäst"
- Dagens läsarkrönikör Camilla: "Min chef är nudist"
- Läsarkrönika "Jag är inte bara mamma, jag har ett liv också"
- Läsarkrönika Ungar! Kom hit! Jag har bröstcancer!
- Läsarkrönikören Anders: "Lagstifta kring föräldraledigheten!"
- Läsarkrönika Män är från mars och pekfingermorsan från Blåkulla
- Dagens läsarkrönikör "Var går gränsen mellan tiggeri och entreprenörskap?"
- "Leksaksaffärer farligare än porr"
- Läsarkrönika Man och familj, meningen med livet?



Förstår inte ni jantelagshemmafruar att man måste börja någonstans för att få en förändring?
Förstår ni inte att vi är priviligerade här i Sverige som har tillgång till dagis och har möjlighet att välja både barn och arbete?
Förstår ni inte vilken fördel det är att slippa vara beroende av sin mans inkomst?
Varför ser ni ner på kvinnor som vill ha förändring, som vill att döttrarna ska växa upp i ett jämställt samhälle?
Skall vi få någon som helst ordning på alla ungar som springer vind för våg ute i samhället och slår ner gamla, tänder eld på skolor eller slår ner någon gammal tant, så MÅSTE vi börja ta vårt ansvar som förälder.
Barnen behöver oss, inte pedagoger som ändrar sin inriktning efter modet just det året.
Dagis är bra, och personalen är kunnig, men ingen kan säga att de är bättre än att barnen får vara hemma hos sina föräldrar.
Att sätta in en ettåring på dagis anser jag faktiskt vara vansinne.
Varför skaffar man barn om de skall tillbringa sin småbarnstid som alltför fort är över på ett dagis?
Jag vill vara den som ser mina ungars första steg, och jag vill vara den som tröstar när lilljäntan eller lilleman är ledsen.
Min äldsta son började dagis som 4-åring då han själv uttryckte en önskan om att komma dit, och mellanbarnet började som treåring när hon beslutsamt talade om att hon minsann ville åka dit hon med. Vårt sista älskade mirakel är på inskolning nu, bara 2 år gammal och knappt talbar. Vi hade gärna väntat ett tag, men som alla vet tar föräldradagarna slut, och nu är vi på de få som finns kvar.
Min karl har dragit runt ekonomin under tiden som jag varit hemma och visst har vi gått ner i köp av prylar, men istället har jag fått massor av lyxtid med mina småttingar.
Under tiden hemma har jag nattetid när alla sover författat ihop en bok som jag nu gett ut på eget förlag. En historia som är självbiografisk och ursprungligen en tänkt peppning till alla som gått igenom det jag gjort.
Stå på er alla som vill vara hemmafru, för min mamma var hemma med mig och min lilla syster och det är jag outsägligt glad för. Hon fanns alltid där! Det räckte för att ge mig trygghet.
Och sätt dig inte på så höga hästar- alla gör vi vad som känns bäst för våra barn och familjer, eller hur?
Äntligen har jag fått chansen att vara med när vårt tredje och sista barn växer upp, och det är jag tacksam över! Vi bor utomlands och i den stad vi bor i är det vanligt att en förälder är hemma med barnen åtminstone till de börjar skolan vid 5 års ålder. Efter som många är hemma finns det massor av aktiviteter och kompisar både för barn och föräldrar! Aldrig förr har vi haft så mycket roligt och mått så bra i vår familj! Människor här som är hemma med sina barn har aktivt valt det framför att satsa på materiella saker, det är inte så att de har mer pengar att spendera än människor i Sverige...
Vad är det för fel på att låta folk välja själva vad som passar dem bäst?
"Har aldrig hört någon tycka att en hemmafru (hemmaförälder) är hemsk och avskyvärd?" Vilken verklighet lever du i? Visst har det blivit bättre men kultureliten "missförstår" fortfarande hemmaföräldrarna medvetet och skriver en massa dumheter där de berättar om varför hemmaföräldrarna valt att vara hemma. http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2009 ... tryne.html
Det intressanta skulle istället vara att höra om alla som valt (många är tvingande av ekonomiska skäl det vet jag så det går bort) att inte ge sina barn tid, varför det tyckte att det var så bra att barnet började på dagis vid 1 år.