Våren är här. Och valborg. Vintern rasar ut. Likaså gör våra tonåringar. I förorten, där jag bor, ser man dem i högar, i parker och vid badplatser, under valborgsmässonatten. OM man är ute då. Det är inte många vuxna som är. Trots att de älskar sina barn och bryr sig ligger de flesta hemma och sover.

Morgonen därpå vaknar någons farsa, ser dotterns skor i hallen och tänker stolt att det var tur att han köpte ut en flaska vin så han vet vad hon fick i sig i går. Egentligen vet han bara vad hon inledde kvällen med. På toaletten strax intill kräks hans lilla flicka av bakfylla och förnedring. Hur hon och skorna kom hem igår minns hon inte.

Någon annanstans plockar en morsa undan gårdagskvällens drinkglas. I sitt desperata försök att komma nära bjöd hon friskt, försökte bli polare med sina kids. Utan att inse att spelet hon spelade var med barnens liv som insats. I rummet bredvid vaknar hennes tonåring till liv. Bakfull, ångerfull, kanske utnyttjad eller blåslagen. Eller både och.

Men det finns också föräldrar som inte gör något fel. De som verkligen tycker att det är för jävligt hur samhället blivit. Som tycker att polisen gör för lite, att våldtäktsdomarna är för lindriga och skolan för slapp.

Men inte heller de är ute på valborgsmässonatten. De ser inte ungarna, halvt medvetslösa av fylla. Ser inte killen som stoppar händerna i trosorna på sin nyfunna, plakatfulla, fjortonåriga tjej. Hör inte sparkarna och slagen från gångtunnlarna eller skriken från skogsdungarna.

För i så fall skulle de inte sucka över att de andra, som ska ta hand om det där, inte gör sitt jobb. Ingen förälder skulle drömma om att släppa kontrollen över sin tvååring på en tunnelbaneperrong eller ett båtdäck och förlita sig på att någon annan ser till att inget händer. Men när barnet fyllt tretton är saken en annan. Då lutar man sig tillbaka med fredagsdrinken i handen och förväntar sig att andra ska sköta jobbet.

Men det är ingen annans jobb. Du valde att bli förälder och det ansvaret försvinner inte i och med att ungen kan gå in och ut genom dörren själv. Tvärtom, det är nu allvaret börjar, nu kan vi snacka vaknätter!

Forskningen talar sitt tydliga språk; barn som har engagerade föräldrar och starka, goda förebilder är så gott som vaccinerade mot droger och annan skit. Det är dig det hänger på, när valborg stundar. Och till skolavslutningen, midsommar och lucia. Det är dig det hänger på, att ditt barn ska må bra genom tonåren!

Låt bli att ge dem alkohol, sätt gränser som du håller och ge dig ut i valborgsnatten! Först då visar du att du verkligen älskar och bryr dig. På riktigt.