om läsarkrönikören Malla
Namn: Malin Bollerup (Malla)
Ålder: 30 (nyss fyllda, ingen kris! :) )
Familj: Leon - Danska pappa. Fabian 7 år. Nellie 2 månader.
Bor: Piteå, Norrbotten
Yrke: Agent
Intressen: Prata i telefon. Spela fotboll. Dricka vin. Blogga.
Blogg: Monstermalla.blogspot.com
Efterlysning!
Vill du också skriva en läsarkrönika?
Skriv gärna på tema jul eller nyår!
Skicka text och en porträttbild i färg till redaktionen@alltombarn.se.
Svara även på frågorna i faktarutan ovan. (Texten bör inte vara längre än 2 000 tecken, inklusive blanksteg.)
Vi förbehåller oss rätten att publicera inskickade bidrag.
"Den som gör egen mat är bäst"
Dagens läsarkrönikör, Malin Bollerup, 30, är ingen perfekt mamma. Enligt henne själv. Är du?
Med risk för att reta upp folk - måste jag ställa mig upp och säga mitt sanningens ord.
Jag läser många bloggar, artiklar och tidningar som handlar om mammor, barn och föräldraskap. Jag pratar i telefon med vänner, ser statusar på Facebook och träffar folk på stan.
Det finns inte många - men dock existerar dom - dessa perfekta människor som gör nästan allt rätt i sin roll som mamma.
Låt mig nämna några exempel, vi börjar med amning. Den perfekta mamman ammar - det har jag inte heller något att gnälla om, jag önskar själv att jag ville amma min bebis, men har valt bort detta helt frivilligt.
Ok, du ammar, jag ger ersättning. Vem är bäst? Du. För amning är det bästa för barnet. Även om mamman mår dåligt av det och känner stress, bebisen märker av det och stämningen märks i hela familjen.
Personligen tycker jag att jag - som valt att direkt börja med ersättning eftersom jag av erfarenhet vet att amning inte fungerar - är en precis lika bra morsa. Men, synen är fortfarande sådan att vi icke-ammande måste förklara oss. Varför ammar du inte? Folk säger det dessutom med avsmak och ofta måste det förklaras.
Jaja, låt oss gå vidare. Barnmat. Den som gör egen mat är bäst. Den som köper burkar kommer på andra plats. På tredje och sista plats kommer hon som ger samma mat som till övriga familjen. Det är jag. Den där tredje. Ungen får givetvis en osaltad variant av vår mat, men jag törs lova att jag inte kommer att ställa mig och göra storkok för att frysa in till bebisen enbart av den anledning att jag inte ids. Bebisen mår lika bra - och ska dessutom lära sig att äta samma som oss. För övrigt så smakar barnmat lika illa som stekt testikel och det vill jag helst inte ge mitt barn.
Så, perfekta mamman nummer 3. Hon går på vuxen-barn-, stor-liten-, eller mamma-fikaträffar. Seriöst. Min man brukar föreslå det åt mig, men näe, det faller mig inte i smaken. Rytmik och sång må vara bra för barnet men jag sjunger och dansar med eller för dom här hemma istället.
Mamma, sluta dansa, du är pinsam, säger 7-åringen, medan bebisen börjar gråta då jag sätter igång att sjunga! To bad för dom liksom, jag är mamman och jag bestämmer. Jag träffar gärna nya vänner men sammantvingade mamma-barn-träffar ger mig inget mer än illamående.
En annan del om den perfekta mamman handlar om kläder. Det ska vara "Reima" va? Det är så dom heter dom där overallerna som är bäst. Som gör att resten av familjen får lida resten av månaden. Men den håller ju skitbra. Och ungen håller sig varm. Fast det är klart, är man rikare än mig så känns det inte lika hårt i plånboken. Och rikare än mig, det må jag säga, att det är nog de flesta.
Hur som helst. Min son är 7 år. Snart 8. För två vintrar sen köpte jag han ett par täckbyxor på H&M. De kostade 98 kronor och jag tänkte att de kommer garanterat att bli blöta direkt och inte hålla någon kyla - men vad fan, jag är fattig, jag tar dom.
Det är de bästa täckbrallorna han har haft! It´s a shame att han växte ur dom. Jag skulle ALDRIG (hoppas jag) spendera 1.500 kronor på något som barnet kan ha under en vinter. Handskar för 100-tals kronor, handskar som trots pengarna blir blöta, tappas bort och inte alls motsvarar den peng man gett för dom, nä, tacka vettja billigt skit så man istället kan ha tio ombyten.
Vad vill jag egentligen komma fram till?
Dessa få saker som jag tagit upp är inte allt som motsvarar den perfekta mamman, men lite av det. Det jag vill komma fram till är att de mammor som inte ammar, inte gör sin egen barnmat, inte köper de dyraste kläderna eller de där flashiga 10.000-kronors vagnarna, såna som JAG - de är precis lika bra. Vi är också perfekta mammor.
Det handlar aldrig om ytliga saker. Det handlar om att älska sitt barn. Det handlar också om att komma ihåg sig själv, visst, nu har ni ett barn eller tio - men glöm aldrig bort dig själv. Klä dig fint. Använd parfym. Raka benen. Spela tv-spel och ta dig ett glas sprit, man är inte en sämre mamma för det!
Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, men vår 2-månaders bebis vill inte se fotboll på tv längre so I gotta go. Jag hoppas att vi hörs igen.
FLER LÄSARKRÖNIKÖRER
- Läsarkrönika "Varför är det så provocerande med stora familjer?"
- Dagens läsarkrönikör Camilla: "Min chef är nudist"
- Läsarkrönika "Jag är inte bara mamma, jag har ett liv också"
- Läsarkrönika Ungar! Kom hit! Jag har bröstcancer!
- Läsarkrönikören Hemmafrun Eleni: "Privilegium att vara hemma med barnen"
- Läsarkrönikören Anders: "Lagstifta kring föräldraledigheten!"
- Läsarkrönika Män är från mars och pekfingermorsan från Blåkulla
- Dagens läsarkrönikör "Var går gränsen mellan tiggeri och entreprenörskap?"
- "Leksaksaffärer farligare än porr"
- Läsarkrönika Man och familj, meningen med livet?


Jag kände mycket igen mig i denna krönika. Så du som skrivit denna: Fortsätt som du gör. Du är bergis en superbra mamma!
Personligen blev amningen genast laddad en hel del stress eftersom jag är en sån som inte gärna vill misslyckas. Redan de första timmarna efter förlossningen var jag så stressad över att amningen inte funkade perfekt att det gav mig svårigheter under resten av amingen. I 4 månader kämpade jag och min stackars dotter oss svettiga. När jag väl gav upp blev vi båda, ja även pappan så mycket gladare och nöjdare. Varför är den här amningsdebatten så het fortfarande? Varför kan inte mammor få känna efter och göra vad som känns bäst för dem?
Barn mår bra om deras mammor mår bra.
Man måste inte ammas! Det finns fördelar med att inte amma, man ser hur mycket barnet får i sig och oftast sover dom bättre.
Dock tycker jag att valet är upp till var och en, ammade själv mina 2 barn så gott det gick..
Familjematen är den bästa, dom ska ju ändå äta den snart.
Fick ett gott råd av en läkare på BVC när mitt yngsta barn var ca. 6 mån och vägrade äta, han sa börja med lite vaniljglass så ska du se att hon snart börjar äta. Sagt och gjort hon började äta lite grann, men lyckan för henne var när hon fick maten ( samma som vi andra åt) i lite större bitar som hon själv kunde pilla in med fingrarna.
Beträffande öppna förskolor mm. så har små barn inget behov av att träffa andra barn, det är mer om föräldrarna ha ett behov att träffa andra föräldrar.
En till:
Perfekta mamman föder med mycket smärta, och hon andas igenom sin förlossning. Den utan smärtlindrig vinner!
Jag tog EDA, och hade en kul kväll där jag lysnade pá bra musik och blev härligt hög pá lustgasen (som jag sniffade i mig sá fort personalen gick utanför dören oavsett värk eller ej). Det var som en skön kväll pá krogen.
Jag ammar inte fullt ut, enda anledning till att jag aldrig helammat är att JAG INTE KÄNNER FÖR DET.
Jag verkar vara den enda som blir less när mitt barn skriker i timmar oavsett vad jag gör. Jag är inte är intresserad av att göra ekologiska pureer, jag gillar ju inte att laga mat! Jag tycker att det är lite halvtrákigt att vara mammaledig.
Jag vill inte hänga pá öppna förskolan och umgás med folk vars enda gemensamma nämnare med mig är att vi har smá barn.
Varför?
Jag älskar min egen unge, men stár oftast inte ut med andras smá barn. Inte ens nära vänners. Bábisar drägglar, och utöver min egen lilla parvel, är de flesta bäbisar rätt menlösa.
Och jag är en en helt ok mamma.
Man ska göra som man känner.
Men man ska inte göra saker man inte bara för att man "ska".
//Jenny
/Malla