Skicka
Skriv ut
Om sommarkrönikören Lina
Namn: Lina Gustavsson
Ålder: 31
Familj: Sambo Andreas, döttrarna Ebba 10 och Edit 3.
Bor: Stockholm
Yrke: Pluggar till gymnasielärare
Intressen: Läsa, skriva, gå på fest
"Är det bara jag som önskar barnen i säng så att festen kan börja?"
Sommarkrönikören Lina Gustavsson, 31, har tröttnat på att vuxenfester ofta inte är barnfria. Tycker du som hon? Läs krönikan och diskutera den nedan!
Jag är en person som helt saknar förmågan att ta lärdom av det förflutna. Varje år är jag övertygad om att Sverige ska kamma hem hela skiten i eurovisionsschlagerfestivalen, jag litar på att midsommarafton ska bjuda på solsken och var gång jag blir bjuden på en fest utan barn så tror jag att jag ska gå till en fest utan barn.
Av alla ovanstående exempel blir jag mest besviken på festerna ”utan barn”. Jag har inga problem med barn, jag älskar barn, särskilt mina egna, men ibland vill jag, gud förbjude, bara vara med jämnåriga.
När en sällsynt inbjudan till en vuxenfest når mig blir jag fullständigt exalterad. Det är så kul att vara på en fest där man kan vara vulgär utan att skifta språk och där man kan svära utan att behöva böta fem kronor.
Hur härligt är det inte att ibland befinna sig på en plats där inga kladdiga barnahänder kan nå en och där man kan prata utan att bli avbruten av någon som hakat upp sig på ordet mamma.
Därför blir jag så otroligt besviken då jag i dörren till dessa falska fester för vuxna ofta möts av förväntansfulla och uppskruvade trekvartspersoner med föräldrar som helt saknar hyfs.
Vissa vuxna vägrar nämligen att acceptera att det finns olika typer av fester. De kan inte förstå att föräldrar som lämnar bort sina egna små inte hoppar högt av glädje för att umgås med deras ungar.
När jag anländer till dessa förtäckta barnkalas får jag stå emot impulsen att lägga mig i en hög på golvet och skrika högt. I sådana lägen får jag bara knyta näven i fickan och på bästa sätt försöka dölja de brinnande eldarna i mitt inre.
Istället för givande dialoger bjuds det nu på monologer, never-ending-stories utan någon röd tråd. Istället för att gissa svaren på TP får man nu gissa frågorna som stakas fram av någon sjuåring utan självinsikt.
Det bjuds på fjortonhundra meningslösa shower av en barnaskara som aldrig får nog av de vuxnas överdrivna applåder, och där sitter man och håller minen för man vill ju inte bli betraktad som en barnhatare, världens sämsta mor och människa.
Och när jag sitter av tiden på dessa fester undrar jag om jag är ensam om att inte vara superlycklig över skaran av icke-vuxna som tagit över tillställningen. Ibland frågar jag mig om de andra gästernas stora leenden mot de små är lika falska som mitt.
Är det bara jag som önskar barnen i säng ögona böj så att festen kan börja? Är det bara jag, mitt usla stycke, som någon enstaka gång, bara vill vara mig själv för en stund?
FLER LÄSARKRÖNIKÖRER
- Läsarkrönika "Varför är det så provocerande med stora familjer?"
- Perfekta mammor "Den som gör egen mat är bäst"
- Dagens läsarkrönikör Camilla: "Min chef är nudist"
- Läsarkrönika "Jag är inte bara mamma, jag har ett liv också"
- Läsarkrönika Ungar! Kom hit! Jag har bröstcancer!
- Läsarkrönikören Hemmafrun Eleni: "Privilegium att vara hemma med barnen"
- Läsarkrönikören Anders: "Lagstifta kring föräldraledigheten!"
- Läsarkrönika Män är från mars och pekfingermorsan från Blåkulla
- Dagens läsarkrönikör "Var går gränsen mellan tiggeri och entreprenörskap?"
- "Leksaksaffärer farligare än porr"
Hur viktigt är det att ha ett jämställt förhållande - och vad innebär det?
Det har hänt när mina var mindre att vi fått tacka nej,för att vi inte fått tag på barnvakt.Men för mej var det självklart att göra det.Är det sagt att det är barnfri fest,så är det inte ens något att diskutera.Nån gång har pappa eller jag gått själva på festen.
Vi har även varit på fester där barn är med,och de är alltid trevliga med.Men då vet man det när man går dit.Man vet vad för typ av fest det blir.Man vet att de flesta mammor,(vilket jag inte fattar att de finner sej i)springer benen av sej,medan pappa lugnt sitter och snackar med de andra papporna.Och då ställer man in sej på att det blir en sådan fest.
Men som sagt...vuxenfest ska få vara just det.= sitta och prata utan att bli avbruten,dansa,och ha allmänt trevligt!
Barnfamiljer kräver sin respekt och det är helt ok, men för att få det så måste de själva oxå respektera sin omgivning. Det har inget att göra med ifall man tycker om barn eller ej, så glöm den biten om ni tänker protestera på inlägget, jag blev änka när jag hade två småttisar och vet mycket väl vad det innebär att ha barn, men nog gick jag på fest ibland utan mina gluttar, barnvakt hittar man om man vill betala.
Ja, ungar är härliga.Men det är faktist inte en dödssynd att tycka att man någon gång kan få ha fest utan dem.
Det är viktigt att man inte glömmer varandra, att man gör någon vuxengrej ibland.En del lever bara för sina barn,med "ursäkten" att de snart är vuxna.Jadå, det är de.Men de skulle behöva se att mamma och pappa behöver varandras sällskap ibland.Att allt faktist inte kretsar runt dem hela tiden.Då lär de sej att ta hänsyn o.s.v.
Nä,stanna hemma om det är uttalat vuxenfest och ni inte kan ordna banrvakt.
Det händer så sällan att det är för enbart vuxna,så den hänsynen kan man väl ta för andra eller??
När jag läste ursprungskrönikan kunde jag inte göra annat än att le..
Jag känner igen lite av tankarna. Själv är jag 7 barnsmor (fött 5 själv, varav 4 är vuxna och 3 ungdomar bor hemma). Vi är mycket sociala och älskar att ha egna fester men även att gå bort på fest. Självklart skall värden kunna bjuda på en barnfri fest, och det har vi accepterat utan prut, dels får barnen vid dessa sällsynta tillfällen en möjlighet till att bli lite självständiga, att inte mamma och pappa ALLTID finns till hands, utan att finna sig i någon släkting som barnvakt, OCH vi som föräldrar får för en kort liten stund, bara vara oss själva. Detta är INTE själviskt, utan helt OK. Vi är inte sämre föräldrar för att vi ibland vill vara oss själva, få ha lite kul utan att ha mamma och papparollen. Vi blir t o m BÄTTRE föräldrar, för vi får en liten skjuts att klara av vardagens alla små och stora bekymmer. Men jag menar inte heller att detta skall ske 1 gång i månaden... utan kanske några få gånger per år... vi har ju som sagt valt att bli föräldrar.. då kan man heller inte glida runt på fester som om man vore tonåringar.
En annan sak är att barnen faktiskt inte TYCKER att det är så KUL att gå på dessa sk vuxenfester heller... hur många barn drar inte i mammas kjol tidigt på kvällen och vill hem... hur många föräldrar går dessutom hem med sina telningar väldigt tidigt? Då tycker jag faktiskt lite synd om värden och värdinnan som lagt ner möda på att få till en kul fest, om de hade bett om en barnfri/vuxenfest och det ändå kommer barn. Självklart är de inga barnhatare, men det kostar i tid och massor med pengar att arrangera en fest, och man har sina förväntningar, likväl som de andra gästerna har förväntningar de med, då är det rent av respektlöst att ta med sig sina barn till en vuxenfest.
Det handlar mycket om respekt inför varandra, alla vill inte alltid ha barn runt sig på en fest, andra tycker att det är det mest naturliga i världen att ta med sig sina barn på en fest.. man måste respektera varandras olika sätt att tycka och tänka, inget av synsätten är fel. MEN.. jag tycker att om man blir bjuden till en fest, och ombedd att inte ta med sig sina barn, då får man stanna hemma och inte gå på festen om man inte vill eller kan ha en barnvakt och respektera värdarnas önskan, Det kommer fler fester.
Har man däremot inget speciellt i sin inbjudan då får man som gäst finna sig i att det kan finnas ett och annat barn, och försöka göra det bästa av sin kväll. Barn är ju ändå våra glädjeämnen och vi har dem bara till låns en kort tid, sen flyger de iväg på egna vingar. tänk vilken skön trygghet att få vara mycket med sin mamma och pappa.. bara det är en liten balans. Då mår vi alla som bäst!
Så Lina, det är inget fel på dig!
Vi själva (trots alla våra barn) har haft fest med och utan barn. Vid något tillfälle har våra kvarvarande ungdomar 12-16 år, åkt till sina äldre syskon då vi samlar gäster långväga ifrån för att ha 5-kamp och FEST! De tycker att det är helt OK, att vi vill vara själva, de vill ju heller inte ha oss alltför nära på sina tjejmiddagar mm.
Lika väl är ALLA våra barn, stora som små, med respektive med på andra fester vi har.. huset gungar, ALLA är glada.. det gäller att planera.. försöka att se till allas behov.. och då vet barnen att efter en viss tid, är det kanske inte barnen som sjunger i karaoken till 75%, utan då byter vi och barnen får kanske bara 25% istället för att de vuxna skall få känna att det är lite mer vuxentid.
Kramis