Som ni vet handlar livet med små barn mycket om bajs. I dag har jag vidrört samtliga familjemedlemmars bajs.

För några dagar sedan gjorde jag något mycket, mycket dumt som jag ångrar bittert i denna stund.

Jag slängde toaborsten innan jag köpt en ny. Vilken jävla dödssynd. Men jag tyckte att borsten luktade piss. En obehaglig pisslukt låg tung på toaletten så jag skrubbade hela skiten också för att vara på den säkra sidan. Dagen efter, samma jävla pisslukt. Jag glömde ju självklart att köpa en ny borste.

De senaste dagarna har jag har liksom suttit jävligt obekvämt på muggen för att pricka mitt i hålet så att inte rosenbladen* träffar porslinet. Jag har lyckats alla dagar, utom i dag. Jag fick då ta ett gäng våtservetter och tvingades att torka bort mina små rosenblad, detta resulterade i att jag slant och fick lite rosenblad på mitt finger.
Tvätta, tvätta, skrubba, skrubba.

Skulle sedan inspektera mitt jobb och ser då till min fasa att min man har lämnat spår efter sig. Tar en packe våtservetter till och böjer mig ner för att torka bort hans skit, hans sitter lite hårdare så jag trycker till och slinter, plötsligt har jag min mans bajs på pekfingret.
Tvätta, tvätta, skrubba, skrubba.

Utöver detta har jag fått Noels bajs på handen när jag torkade honom och Alice bajs under naglarna när jag bytte en av hennes blöjor under dagen.

Kisslukten som jag kände på toaletten vilken orsakade mitt drag att slänga toaborsten kom i från ett par nerkissade byxor som hade ramlat bakom tvättkorgen, dessa fann jag i går när jag tvättade.

Livet är så jävla bajsbrunt i bland. I alla fall fyra nyanser av brunt.
Som tur var bajsade dock inte grannen när hon var på besök i dag.

Fotnot: Jag skiter bara rosenblad, inget annat!

Anna Jutenfäldt

 

Vill du också bli sommarkrönikör på AlltomBarn.se?

Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarne.se.

Obs! Krönikan får vara max 2.000 tecken och måste anknyta till barn, föräldraskap eller familj på något sätt.

Glöm inte porträttbilden, utan den kan vi inte publicera din krönika.