"När jag duschade häromdagen kom min treåriga dotter in i badrummet. Hon granskade mig uppifrån och ner, och konstaterade sedan: ”Mamma, du har en hårsnippa! Det har inte jag.” På samma självklara sätt har hon tidigare noterat att hennes bästis inte har någon snippa överhuvudtaget, utan en snopp. Hon är införstådd med att detta är helt i sin ordning – men sen då?

Hennes pappa och jag gör vad vi kan för att leva jämställt. Vi försöker också att hålla unkna fördomar om vad flickor respektive pojkar kan, vill och gör, så långt borta som det bara är möjligt. Än så länge tycker dottern att pojkar kan vara lucia, flickor kan spela fotboll och rosa är en färg, punkt slut. Men omvärlden tränger sig på.

Det började i och för sig redan när hon föddes. ”Är paketet till en flicka eller pojke?”, frågade en expedit (för det är ju livsnödvändigt att småbebisar får papper och snöre i ”rätt” färg). ”Titta vad den pojken gungar högt”, utbrast en mamma i parken och pekade på vår tjej, för dagen iförd blå jeans och brun fleece.

Ett annat exempel är den stolta förskoleföreståndarinnan som sa: ”Vi har en manlig pedagog – så ni förstår att det blir mycket snickrande!”. Vi valde ett annat dagis.

Man kan tycka att det finns värre saker att uppröras över. Krig, svält och orättvisor. Men ändå. Hur kommer det sig att ett av de största företagen i världens mest jämställda land hänger röda och rosa regnkläder på avdelningen för ”girls”, och reserverar blå, gröna och gula galonisar för ”boys”? När jag påpekade det tokiga i detta för kvinnan till kassan fick jag dessutom till svar: ”Det har du rätt i – gult och grönt kan ju faktiskt både pojkar och flickor ha…”

Nä, i mina mörkaste stunder tycker jag faktiskt inte att vi har kommit särskilt långt. Jag bävar för den dag då vår dotter börjar prata i termer av ”tjejigt” och ”killigt”. När hon förstår att det finns förväntningar på henne att se ut och bete sig på ett visst sätt, bara för att hon råkat födas som flicka. Och särskilt rädd är jag för att hårsnipporna fortfarande ska ha lägre löner, sämre ställning och mindre makt än hårsnopparna den dagen hon ger sig ut på arbetsmarknaden.

Åse Karlén"

 

Vill du också bli läsarkrönikör på AlltomBarn.se?
Mejla ditt bidrag, samt en bild och lite information motsvarande faktarutan här till höger, till redaktionen@alltombarn.se.
Obs! Krönikan får vara max 2.000 tecken och måste anknyta till barn, föräldraskap eller familj på något sätt.
För att krönikan ska publiceras bör den ta upp ett ämne som kan leda till diskussion. Den får gärna vara provocerande eller underhållande.