Vi började redan i föräldragruppen. Jämförde viktuppgång och svullna fötter. "Oj, vad högt din mage står", "säkert en pojke". Vi diskuterade användning av plastblöja kontra tyg... tog upp priser och miljön. Men innerst inne handlade frågan mest om vem som skulle få sitt framtida barn att sluta med blöja först. "Vi får väl se på återträffen vem som kom först" skojade vi friskt på sista träffen. "Fast du har ju MYCKET större mage än jag!"

Förlossningen gick snabbt, bara tre timmar. "Kraftiga värkar.”

Ja, sedan var det bara att börja berätta för alla som ville veta, eller inte ville. Min förlossning var faktiskt EXTREMT lyckad. Allt gick så OTROLIGT smidigt. Och jag skulle inte ens komma på tanken att förneka min stora glädje när jag såg på webbisar att vi var först från föräldragruppen att få barn...

Första besöket på öppna förskolan gav många positiva kommentarer om hur liten och söt min dotter är. Jämför förlossningar igen, jämför födelsevikt, jämför hårmängd.

"Oj vilken stadig nacke din son har, hur gammal är han?". Mina frågor lyser igenom av avundsjuka. En flicka bredvid mig släpper ifrån sig det mest underbara leende jag någonsin sätt. Till råga på allt kan hon gå behjälpligt och har en stor kalufs med glänsande hår på huvudet. Jag betraktar min gris som snarkar högt i famnen på mig. Storkbetten på ögonlocken lyser skarpt röda efter förmiddagens gråt och kinderna liknar mest prickigkorv av hormonplitarna.

"Har ni fått något svarsleende än" frågar vår söta distriktssköterska. Jag stirrar nervöst på henne. "Njaa, inte riktigt.” Jaha, då har vi en dotter som är efter också. Varför ler du inte? Har jag inte lekt tillräckligt med dig?

Sitter med dottern i knät. Nacken gungar fram och tillbaka, kinderna blossar av utslag och blöjan splattrar av hennes ljudliga pruttar. Hon är ett par veckor gammal och jag har redan gjort allt i hennes liv till en tävling. När jag sedan ser mot framtiden och inser att förskola, skola, fritidsaktiviteter och arbetsliv kommer att innebära ständig perfektionismsträvan för min lilla så tar jag mig i kragen.

Min dotter kommer, i mina och min sambos ögon, alltid att vara den mest perfekta varelse i världen. Och det är väl det enda som faktiskt betyder något.