Min man är världsbäst på att baka bullar och när han inte gör det viker han tvätt! Ja, toaletterna har jag inte rengjort på minst ett år för det gör såklart han och dessutom ska han nu vara pappaledig i åtta månader. Jag förstår inte kvinnor som sköter hela hemmet på egen hand! Skulle inte min man delat minst lika på allt skulle jag lämnat honom för länge sen…


Har du också hört jämställdhetstongångarna bland väninnor och mammor i parken? Och känt ”hjälp, vilken loser jag är, hemma hos oss är det fortfarande jag som städar flest timmar och när bakade min man bullar sist egentligen, kanske aldrig?” Då är du inte ensam. Kanske är den nöjda kvinnans man verkligen en total hjälte och den Nya Tidens Hemmaman. 
Men tänk om han faktiskt inte är det – och hennes skryt är bara ännu en del av den nya tävlingsföreteelsen bland kvinnor; den om vem som bäst lyckats uppnå perfekt balans och jämställdhet i hemmet.


– Jag har märkt att en del kvinnor gärna överdriver och förskönar sina mäns bedrifter, berättar Ann, 32, mamma till två små barn och verksam som socialsekreterare i Stockholm.
– Man håller upp en fasad av att man har det så himla jämlikt på alla plan i relationen och att mannen gärna tar all den tråkiga markservicen. Kanske är det bara en storstadsföreteelse men jag blir otroligt stressad av att höra om alla som lever så himla perfekt. Jag känner mig väldigt misslyckad när jag inser att jag fortfarande är den som tar huvudansvaret för hemmet.


Att ha en jämställd man som inte bara utför hushållssysslorna men som dessutom njuter av dem har i dag blivit en statussymbol kanske än mer värdefull än ett nystajlat kök. 
I bilden av den perfekta familjen ingår två lyckliga och mogna föräldrar, som lyckats med konstycket att lämna bitterfittigheten bakom sig och som nu lever i klockrent samförstånd kring vem som gör vem. Där kvinnan gärna blir uppassad och omhuldad av mannen, som både arbetar, tjänar pengar men samtidigt även är en hejare på att skura golv och laga mat, efterlämnandes en skinande ren diskbänk efter sig. Och observera, han gör det utan att någon bett honom. För även projektlederiet är jämställt, ingen behöver hålla efter den andre. Den Nya Tidens Hemmaman ligger dessutom ständigt steget före, hans priviligierade kvinna behöver aldrig ens uppleva irritationen av ett solkigt badrumsgolv eller smutsiga strumpor.


– När man hör hur en del mammor pratar får man en känsla av att deras män är rena gudar. Fast sen visar det sig ibland att det inte är så perfekt bakom kulisserna, att de minsann också bråkar om städning, att deras män också glömmer matsäckar eller köper fel storlek på stövlarna. Men det är som om de här mammorna har behov av att skryta om hur bra deras män är. Snart skäms jag för att säga att det är jag som lagar all mat hemma, berättar Tine, 29, gravid med första barnet.
– Och har man det minsta ojämställt hemma så är de snabba på att döma och man får en känsla av att man är en sämre kvinna som inte lyckats uppnå den där jämställdheten. Som att man inte lyckats dressera sin man tillräckligt. Jag är såklart för att man ska vara jämställd men varför ska de trycka ner dem som kämpar, varför ska de framställa sig själva som så himla duktiga? undrar hon.


Kanske det handlar om att skapa en bild av hur vi faktiskt vill ha det, för att vi sedan enklare ska kunna leva upp till den? Kan andras jämställda liv vara inspirerande för dem som fortfarande lever med en traditionell uppdelning av hushållsarbetet, modell mor är rar och far ror?

– Fast allt det här kan vara något nytt slags female bonding, att ojja oss över duktiga eller oduktiga män, bräcka varandra med stygn efter förlossningar, kan det inte vara något kvinnor har gjort i alla tider och som verkligen kan stärka banden mellan oss, resonerar tvåbarnsmamman Sanna.
– Den manliga bondingen är ju att jämföra snoppar, lön eller bilar… eller vem som gjort hårdast lumptjänst. Det är rätt mycket mjukt mot hårt. För inte jämför väl vi kvinnor bilar, hus, hårda materiella värden på samma sätt? Däremot vems man som städar bäst. 


Och så här sammanfattar trebarnsmamman Maria alltihop:

– Har man inte en jämställd man som tvättar lika mycket och byter lika många bajsblöjor är man en loser. Det kan man läsa i tidningar, se på tv och få höra av sina vänner. När man egentligen skulle behöva massa pepp och stöd så får man veta att man är en mes som inte vet att kräva sin rätt. Jag tycker det är väldigt positivt att fler och fler blir medvetna om att jämställdhet är något viktigt och värt att kämpa för, samtidigt tycker jag det är sorgligt när graden av jämställdhet blir en statushöjare. Ytterligare en gren att tävla i vid sidan av tävlingarna ”vems barn har kortast dagisdagar?”, ”vilka äter nyttigast och mest ekologiskt?” eller ”vem har längst sommarledigt?”. 


– Och det är nästan bara mammor som håller på och tävlar i den här 
grenen. Mammor står med fånleenden och nåt vått i ögonvrån när han-som-varit-pappaledig går förbi. ”En sån skulle man ha...” tänker de men vill inte vara sämre utan berättar hur rättvist de delar på vabben och hur fantastisk han är med barnen.

Ja, ämnet väcker starka känslor och det finns många åsikter kring detta. Diskussionerna lär kunna pågå i all evighet – likaså tävlingen om vems man som städar mest. Men hur det sen verkligen ligger till med vår jämställdhet hemma – det är en helt annan femma.