En morgon i november 2007 när den då 15-åriga Sophia Magnusson besökte skolsyster för att se över ett sår fick hon höra något hon sent ska glömma.

”Du ser ut att vara gravid”, sa skolsyster som var helt övertygad och bokade en tid för Sophia på ungdomsmottagningen.
Sophia drabbades av panik. Det här var hon inte beredd på.

Sophias föräldrar, Maria och Jonas, fick snart reda på läget och tillsammans åkte de till ungdomsmottagningen. Där fick familjen gravidbeskedet svart på vitt. Sophias mamma Maria minns hur hon reagerade.
– Det första vi sa var ”vad i helvete har du ställt till med?”.

Men då började Sophia storgråta.
– Vi försökte lugna henne och sa att ”vi fixar det här, det kommer att lösa sig”.
– Jag förstod ingenting just då, säger Sophia till AlltomBarn.se. Och det skulle ta några veckor innan det sjönk in att jag skulle bli mamma.

På mödravårdcentralen undersöktes Sophia med ultraljud för att fastställa hur långt gången hon var. Familjen hade förstått att det var för sent för en abort. Men nu kom nästa chock: enligt läkaren skulle barnet komma ungefär en månad senare.

En massa tankar började snurra i Sophias huvud.
– Jag kände mig väldigt förvirrad, berättar hon. Hur skulle kompisarna ta det här? Och hur skulle jag nu klara av att gå ut nionde klass?

Den natten sov inte Maria och Jonas en blund. Och dagen efteråt blev det mycket att göra. Samtal skulle ringas till lärare, mentorer och andras föräldrar. Och till chefen.

I och med beskedet att dottern var gravid sade Maria upp sig på det nya arbetet, efter att hon och chefen inte kommit överens om ledighet.
– Jag trodde ju att jag skulle kunna ta över min omyndiga, skolpliktiga, hemmaboende dotters föräldradagar. Jag var ju den som skulle få vara förmyndare för barnet. Men efter mycket diskussioner med försäkringskassan och myndigheter som bara bollade problemet vidare insåg jag att det inte finns några rutiner för vad som gäller när omyndiga flickor blir mödrar.

Det skulle visa sig att läkaren varit väl generös med tid i sin beräkning av ankomstdatum. Två veckor efter gravidbeskedet var det dags att föda. Och den 10 december 2007 fick Sophia och hennes pojkvän Marcus en frisk liten pojke, Elliot.
– Mina kompisar stöttade mig. När vi kom hem från BB kom femton kompisar och besökte oss direkt, säger Sophia.

Bebisperioden som följde blev en dyr tid för familjen. Speciellt eftersom Maria nu var arbetslös och Sophia fick lägsta möjliga föräldrabidrag. Som tur var hade Maria en del pengar undansparade.
– Vi fick ju köpa vagn, babysitter, leksaker, blöjor. Och så blev vi tvungna att köpa större bil. Vi var ju redan fem innan Elliot kom, säger Maria.

Familjen funderade mycket på hur de hade kunnat missa att Sophia var gravid.
– Hade det handlat om någon annans dotter hade jag säkert idiotförklarat dem, säger Maria.
– Men Sophia gick aldrig upp speciellt mycket och hon fortsatte att ha blödningar. Jag tyckte mest att hon blivit lite slö. Att hon var trött och hade ont i huvudet kan man ju förstå, såhär i efterhand.
– Och Elliot rörde sig inte så mycket i magen. När vi väl visste att hon var gravid kunde man ändå inte känna något, det var nästan lite läskigt.
– Moderkakan låg framför Elliot, förklarar Sophia, så sparkarna blev väldig otydliga. Men han rörde sig mer de sista veckorna.

I april, ungefär ett halvår efter förlossningen, fick Sophia smärtor i sidan av bröstkorgen. Så pass att hon kollapsade i skolan och fick köras i ambulans till sjukhuset. Där röntgades hon och man gjorde alla möjliga tester.
Men inget graviditetstest.

Det var först en tid senare som Maria såg att dotterns navel buktade utåt. När de lyfte på tröjan såg hon att Sophias magen var utspänd.
– När mamma sa att hon trodde att jag var gravid igen höll jag på att svimma, berättar Sophia.
– Jag tänkte bara: ”det kan inte vara sant”, minns Maria, ” - Är hon gravid igen?".

Det var sant. Sophia var gravid i åttonde månaden.
Både hon själv och hennes familj trodde att de gjort allt för att förebygga ännu en graviditet. Men i skiftet mellan minipiller och p-stav strax efter Elliots födelse hade det alltså hänt. Och den 30 oktober födde hon igen. En liten Wilma.

Idag bor Sophia hos sina föräldrar med ensam vårdnad om barnen, även om hon och pappan Marcus fortfarande är tillsammans. Sophia har pluggat en del hemifrån och lyckades gå ut nian. Hon påbörjade gymnasiet, men tog ett sabbatsår då Wilma kom. Till hösten börjar hon gymnasiet igen.
– Jag är ju såklart överlycklig över mina barn, säger Sophia. Och kompisarna har bara varit positiva, de älskar dem.
– Jag förstår att man kan undra över hur man kan missa att man är gravid. Men det går. Jag blev inte jättestor, jag fortsatte ha blödningar och ingen utav barnen rörde sig speciellt mycket förrän i slutet av graviditeten.

– Det är en tuff tjej, vår Sophia, säger Maria. Men det är tur att jag kan vara hemma med henne nu när hon har två barn att ta hand om.

– Det enda som egentligen har känts jobbigt med allt det som hänt är att det har kostat en hel del och att Sophia har fått hoppa av skolan. Men det är saker som går att lösa. På plussidan har vi ju Elliot och Wilma. Och att vår familj blivit ännu mer sammansvetsade.

Här hittar ni Sophia och Marias bloggar:

Ung mamma

Ung mormor

LÄS OCKSÅ:

"Min dotter blev gravid som 13-åring"

Magsjukan var en bebis - 19-åriga Emelie fick föda på stört

"Vi var ju bara barn när vi fick barn" - Matilda och Claes berättar