Elisabet, 29: "Ett barn räcker för oss"
Elisabet, 29, och Mikael Johansson, 28, har bestämt sig för att bara ha ett barn. Själva är de mycket nöjda med sitt beslut, men reaktionerna från omgivningen har inte varit lika positiva. - Folk tror att vår son kommer att bli ensam, förklarar Elisabet.
Nu när Elisabet och Mikael Johanssons son snart fyller ett börjar vänner och bekanta fråga när de har tänkt att nummer två ska komma. Men det blir inga fler barn för familjen Johansson. För dem räcker det med ett.
När bestämde ni er för att ni "bara" ville ha ett barn?
– Vi är en liten familj på tre personer som stormtrivs ihop. Jag och min man Mikael bestämde oss för längesedan att vi ”bara” skulle ha ett barn. Idag finns det så många olika familjesammansättningar och alla är lika fantastiska. Vi har valt den med bara ett barn. Att få Vilgot är det bästa vi har gjort och han kommer alltid i första hand.
Vilka fördelar ser ni med att inte ha fler?
– Mikael och jag är två starka individer som gillar att resa, träna, umgås med familj och vänner. Med ett barn lever vi i princip samma liv som vi gjorde innan Vilgot men självklart hundra gånger bättre. Med två barn skulle våra liv bli allt för stor förändring och vi är rädda för att om vi skaffar fler barn skulle individrollen vara svårare att uppnå. Nu vinner alla i familjen.
Vad har ni fått för kommentarer från omgivningen?
– När Vilgot var bara några månader började vi få frågan ”När ska ni ha ert andra barn?” Det hade varit både bättre och lättare att få frågan ”Skulle ni vilja ha fler barn i framtiden?”.
– Folk i vår omgivning har svårt att acceptera vårt val och ibland kan följdfrågor komma som ”Då blir han ju så ensam” eller ”bortskämd”.
Men ensam är inte något som Vilgot kommer att bli, menar Elisabet.
– Han har många kusiner och vänner i närheten och jag och Mikael har en stor umgängeskrets. Minns när jag själv var liten – det var mest vännerna jag lekte med.
Och att vara bortskämd är inte samma sak som att vara otacksam, menar hon.
– Alla barn kan bli bortskämda. Själv kommer jag från en familj med tre syskon och vi blev ofta bortskämda av våra kära föräldrar. Men den dagen Vilgot inte visar någon tacksamhet ska vi sluta skämma bort honom. Vi ska lära honom att man inte kan få allt.
Samtidigt kan Elisabet vara rädd att framstå som en dålig mamma.
– Ibland när jag får frågan om ett till barn av människor jag inte känner så väl brukar jag säga ”om tre år”. Varför ska det vara så? Jag är en jättebra mamma som skulle göra allt för min son. Jag kan inte skaffa fler barn för att vissa vill det.
Efterlysning! Har ni valt att "bara" ha ett barn? Vad har ni fått för reaktioner på det? Mejla till redaktionen@alltombarn.se och berätta!
LÄS OCKSÅ:



Jordens befolkning är nu 6.5 miljarder och fördubblas vart 40:e år. Denna utveckling är ohållbar. Jordklotet kan långsiktigt föda kanske 1-3 miljarder människor, när den fossila energin tar slut. Denna siffra kommer vi på sikt att hamna på, antingen på ett sätt som vi själva väljer, eller på ett sätt som omständigheterna tvingar oss till.
För min del är det fullständigt obegripligt att man kan ha en fördömande attityd till de som väljer att inte fortplanta sig alls, eller att "bara" ha 1 barn. Ett enormt lyxproblem. De flesta i Sverige är rikare än 99% av jordens befolkning. Det normala i icke-fossildrivna ekonomier (och dit är vi alla på väg) är kanske 30% spädbarnsdödlighet, och också en hög dödlighet hos födande mammor.
Jag skulle velat ha fler barn men kan inte få det och har haft dåligt samvete för detta.
Eftersom ingen vill göra sina barn illa så är det en tröst att det finns föräldrar som väljer att ha ett barn
Stackars prestationsinriktade och individcentrerade föräldrar. Resa, träna, jobba! Jag, Jag, Jag! Din åsikt är dömande!
Mamma-pappa-barn är ingen familj, det blir man först med flera barn och flera personer som ska samspela, inte ett barn som ska underordna sig föräldrarnas intressen. En familj är en organism, inte ett antal indivder. Snacka om ogrundade påhopp, att mamma- pappa- barn, och då bara ett barn till antalet, inte skulle räknas som en familj. Att det skulle krävas fler barn innan man får ?äran? att kallas för det. Vem e du att bestämma en sådan sak?! Att det krävs syskon för att man ska kunna samspela i en familj, är en annan helt befängd idé. Varför skulle man inte kunna samspela mamma- pappa- barn? Barn till barn relation med tillhörande samspel och möten med konflikter, får barnet ändå tillsammans med sina kamrater. Tillsist så skriver du att en familj är en organism;
organism
1. (biologi) en levande varelse, med en eller flera celler, vilken är uppbyggd på ett sådant sätt att den kan leva ett självständigt liv, samt har förmågan att föröka sig; exempel på organismer är mikroorganismer, svampar, växter och djur .
Som du ser så står det inget om att en organism måste bestå av fler än tre ?celler?.. och ledsen att behöva säga detta men? vi är alla individer!! Så en familj är just det, en sammansättning av individer!
Du får ditt egna liva tillbaka när barnen flyttar hemfrån och det livet kan bli långt. Jag anser att jag har mitt egna liv, hela tiden. Jag väljer dock att dela det med andra, min familj, mina vänner och de människor jag träffar på i min vardag. Sen undrar jag om barnen ?försvinner? när de flyttar hemifrån? Jag är av den uppfattningen att de e mina för resten av mitt liv, om jag är lyckligt lottad. Att stötta dem och försäkra dem att de får göra sina val i livet, och att de är okej, så länge de är nöjda med dem, om det betyder 10, 4,2,1 eller 0 barn, partner av samma kön eller ingen partner, det är helt egalt!
Dessutom bli ensambarn ofta lite bortskämda och har svårt att samarbeta med andra. Ensambarn bli ofta bortskämda, oftare än barn med syskon då? Detta finns det någon erkänd forskning på eller?! Skulle gissa på att det finns lika många syskonbarn som är bortskämda som ensambarn, detta har ingenting med antal barn att göra, utan faktiskt om hur man uppfostrar sina barn! Att ensambarn sedan skulle få svårare att samarbeta med andra, bara för att man är ensambarn så betyder ju inte det att man inte har tillgång till andra människor! Vi samarbetar med människor, inte enbart med syskon!
Jag tror säkert att ni mår jättefint i er familj och att ni gör saker som ni tycker om, otroligt tråkigt bara att du inte kan se detsamma i de, enligt dig, icke familjer på mindre än fyra individer!!