Magnus Persson minns att han började märka av pappans problematiska relation till alkohol någon gång efter föräldrarnas skilsmässa. Då började han tycka att det var obehagligt när hans pappa drack.
– Men det var först senare som jag kunde sätta ord på problemet och börja tycka att pappa var pinsam när han drack. En alkoholist är ju skicklig på att dölja sitt missbruk och att även för sina närmaste bagatellisera det som hänt på fyllan. I tonåren började man märka att pappa inte var som andra pappor.

Pappa Per-Erik var lärare och hade följaktligen samma lov som barnen. Magnus och hans två bröder tillbringade varannan helg och varannat lov hos pappan.Och det var ofta till loven som han förlade sina perioder av drickande.
– När pappa drack blev han enkelspårig och ältande. Han pratade ofta om sin stundande begravning, vilket var väldigt obehagligt att höra som 10-, 11-, 12-åring. Han kunde ha ett hotfullt sätt - framförallt i slutet innan allt vände - men han har aldrig hotat eller slagit oss. Ändå fanns det en känsla av att det kunde hända. Och det är ju så fel, han - ens förälder - är ju den man borde kunna lita på.

Efter en fylla kunde pappan blåneka när barnen konfronterade honom.
– Han kunde säga att han inte alls varit full när han egentligen varit helt redlös. Och det verkade som att han trodde sig själv. Han måste haft en makalös förträngningsförmåga.

Men om det blev jobbigt hos pappan hade barnen en livboj.
– Vi kände alltid en trygghet i att vi kunde gå till mamma när som helst, hon bodde så nära. Hon har alltid känts trygg och var ju medveten om pappas missbruk och konstigt nog hade de en god relation. De hade inte satt upp några fasta tider för när vi skulle vara hos mamma eller pappa.

Magnus kan inte minnas att någon utomstående någonsin lade sig i eller försökte prata med barnen om deras situation.
– Nej, skulle gamla klasskamrater se programmet skulle de säkert tänka "oj, var det så i Magnus familj?". Vi var så skickliga på att dölja pappas missbruk. Det var ju det värsta som skulle kunna hända, att han skulle gå ut full på stan. Vi försökte hålla honom hemma så att ingen skulle se honom. Snararare av omtanke för oss själva än för honom.

Trots allt var Per-Erik en bra pappa, förklarar Magnus, de perioder han var nykter.
– Han har alltid varit en god och kärleksfull far - intresserad, pålitlig och rolig att umgås med. Under alkoholmissbruket försvann de sidorna, då blev han till raka motsatsen. Då vill jag inte träffa honom, inte känna hans äckliga lukt. Och då kunde jag fly till mamma.
– Men oftast var han ju nykter coch då blev man så besviken när han drack.

Värre blev det för Magnus yngre syskon som pappan fick med hans nya fru.
– De bodde ju hos pappa medan han och deras mamma fortfarande var gifta. Då var vi som storebröder oroliga. Jag var ju fri då, men det var inte hans 3- och 5-åring. Så vi rykte in ibland.

Pappan åkte in och ut på behandlingar inom psykvården för sin alkoholism. Men det var först när Magnus var 23 år, 1995, som pappan fick - och tog emot - den hjälp han behövde. Efter pappans värsta sommar hittills, vilken slutade i skilsmässa nummer två, kontaktades socialen av dagispersonalen när han kom full för att hämta barnen.

Magnus mamma fick in Per-Erik på .pro vita-behandling med Anonyma Alkoholister. Och när Magnus och de två äldre bröderna fick komma på besök en vecka för familjebehandling var pappan som förbytt.
–– Han kunde prata om sitt missbruk och erkänna att han var alkoholist. Det hade vi aldrig hört honom säga. Vi hade hört honom säga att han att han inte skulle dricka mer hundra gånger förut. Men nu sa han det med en helt annan inställning och ärlighet.
- Det är klart att vi undrade om det här verkligen skulle fungera. Men han blev liksom full på AA istället. Och sedan dess har han inte druckit.

Idag är Magnus själv pappa. Han har aldrig känt att han själv skulle ha problem med att vara måttfull när det gäller alkohol.
– Jag har inga problem med att bli berusad iband, men jag blir det aldrig av den digniteten. Men jag har nog en ganska tydlig bild av hur det ser ut när en person har en problematisk relation till spriten. Och jag känner att jag avskärmar mig från folk som ofta dricker för mycket. Jag skulle exempelvis aldrig inleda ett förhållande med en kvinna som tenderar att ha de problemen. Det är inte värt det.

Magnus har funderat en del kring har han själv som person påverkats av pappans drickande.
– Det är möjligt att det har blivit konsekvenser, att jag har påverkats av det här, på ett sätt som jag själv inte ser. Men över huvud taget tycker jag att jag kommit ur det här som en hel människa. Jag skulle i vilket fall inte vilja byta ut min barndom. Överlag var det en schysst uppväxt.

Han tvekade inför medverkandet i SVT:s dokumentärserie.
– Jag ville inte att det skulle bli någon snyfthistoria, jag är inget offer. Men samtidigt tycker jag att det är viktigt att man vågar prata om det här. Vi är väldigt bra på alkoholromantik i det här landet, det behövs program som detta som vågar ta upp det här problemet som är så svårt att prata om till vardags. När man lever i det kan det vara svårt att se och att prata om det. Kanske kan vi hjälpa någon genom att berätta öppet om vår historia.

Ikväll, måndagen den 5 oktober, medverkar Magnus i dokumentärserien "Kysst av spriten", kl 21.00, i SVT1.