Per-Erik började dricka någon gång i 14-15-årsåldern. För honom var inte drickandet något främmande, han hade anlag för att utveckla ett alkoholmissbruk. Och i takt med att han blev äldre ökade alkoholkonsumtionen och intensiviteten i drickandet.
Det var inte svårt att trilla dit, i tonåren blev det inga konsekvenser av fyllorna, berättar han. Och själv märkte han aldrig när han tappade kontrollen.
– Nej, jag trodde ju alltid att jag hade kontroll, att jag kunde trappa ner till en normal nivå när som helst. Det var först när jag slutade dricka helt som jag insåg att jag inte kunde dricka måttligt, säger Per-Erik till AlltomBarn.se.

Per-Erik fick sitt första barn 1970 och i slutet av samma decennium hade han hamnat i ett periodmissbruk. Eftersom kroppen inte klarade av att dricka hela tiden drack han mycket under längre perioder och hade vitare perioder däremellan.
– Att jag blev pappa hade ingen effekt på drickandet. Det snarare ökade än avtog sedan jag fick barn.

De anhöriga blev medberoende och dolde det skamfyllda missbruket utåt.
– De spelade med och”krattade manegen” så att säga. Frun fixade med ungarna och såg till att hemmet fungerade. Och hon sjukanmälde mig till jobbet de perioder jag drack.

Men visst försökte närstående bromsa Per-Eriks drickande. Vilket bara ledde till att han klippte banden.
– När frun började lägga sig i för mycket så blev det skilsmässa. Efter det gifte jag om mig och så var det fritt fram att dricka. Ett tag. Tills det ballade ur igen.

Som tur var fanns oftast frun och exfrun där och kunde ta hand om barnen de perioder Per-Erik drack. Men han har stora minnesluckor från den tiden. Under de vitare perioderna försökte han att engagera sig och uppträda som den pappa han egentligen ville vara.
– Men även om jag lovade mig själv att sluta med drickandet trillade jag hela tiden tillbaka.

Om han haft den information han har idag då när han var inne i missbruket så hade han kanske slutat tidigare, menar han.
– Men jag sökte aldrig den hjälpen. Det ligger i alkoholismen att man förnekar den. Inget fick komma i vägen för mitt drickande.

Idag har Per-Erik varit nykter alkoholist i 14 år. Vägen dit var lång och full av återfall. Vändningen kom efter sommaren 1995. Den sommaren gjorde han inget avbrott i drickandet som tidigare, utan gick ner sig alltmer, vilket snart resulterade i skilsmässa nummer två.
Till slut blev han övertalad att gå med i Anonyma Alkoholister (AA) och följa deras 12-stegsprogram. En del i programmet gick ut på att möta sina närstående och prata om missbruket. Till mötet kom hans äldsta söner, Johan och Magnus, då 25 och 23 år gamla. De berättade om hur missbruket påverkat dem.
– Det var ingen rolig upplevelse. De berättade saker jag gjort som jag hade svårt att tro på till en början, mycket som jag själv inte mindes. Men det var också en nyttig upplevelse. Där möttes vi för första gången och kunde prata öppet och ärligt om det här.

Han säger att han aldrig kommer att stänga dörren och försöka glömma det som hänt.
– Det är klart att jag kan känna sorg över allt som hänt och tiden som gått förlorad. Men jag inser att jag inte kan förändra historien, det jag kan göra idag är att ta lärdom av den.
– Jag har pratat och pratar gärna med de som varit påverkade av mitt drickande. Nu har mina grabbar en bättre utgångspunkt än vad jag hade. De vet det jag vet idag och jag kan fungera som avskräckande exempel.

Om Per-Erik skulle märka av tendenser hos närstående att de är på väg att trilla dit som han själv gjort skulle han inte komma med förmaningar och förbud.
– Jag vet att det inte funkar. Det hjälper inte att försöka kontrollera den som utvecklat ett riskbeteende när det gäller alkohol. Det jag kan göra är berätta om hur det kan gå och att vara ett exempel på att det går att bryta mönstret.

Ikväll, måndagen den 5 oktober, medverkar Per-Erik i dokumentärserien "Kysst av spriten", kl 21.00, i SVT1.