Så besöker vi trillingarna en femte gång. Och nu har de hunnit fylla ett år. Den 18 januari var det kalas hemma hos familjen Ahlberg.

Födelsedagsmorgonen startade med lite kiv mellan damerna.
– Vi gjorde misstaget att ge dem en gemensam present på morgonen.De fick en rullande giraff som man kan sitta på och skjuta sig fram. Och den ville de ju åka på samtidigt förstås.

Men när gästerna kommit fick de egna presenter, även om det var snöret som var det mest intressanta.
– Och tjejerna fick varsin tårta såklart, med varsitt ljus på.

Nu under januari är både Camilla och Calle hemma.
– Det är jätteskönt, nu börjar man varva ner efter allt julstök och födelsedagsfirande. När Calle är hemma blir jag heller inte lika låst som jag har varit när jag har varit ensam med tjejerna.

Och tur är väl att de är två på plats. Trillingarna kryper fort nu och har börjat ställa sig upp.
– Det gäller att vara med. Men man kan ju inte ha stenkoll på dem hela tiden.

För att minimera risken för olyckor har Camilla och Calle sett till att barnsäkra köket.
– Vi har satt dörrstopp i dörrarna och kilat ner en stav genom handtagen på kökslådorna så att de inte öppnar dem och klämmer sig. Och alla sladdar som man nu har upptäckt låg lösa har vi spikat fast.

Men även om tjejerna kryper omkring mycket håller de sig gärna intill varandra.
– Min pappa sa att ”det spelar ingen roll hur stort rummet är, de sitter ändå tillsammans alla tre”. Och är jag och Calle där, då blir vi till mänskliga klätterväggar. Ser den ena att en annan klättrar då ska hon också klättra – och sen den tredje.

Det är sagt att Molly och Elsa är enäggstvillingar och att Julia är egen, men det är oftast Julia som får mest kommentarer om att vara lik någon av de andra, berättar Camilla.
– Vi tycker att de ser ut som syskon alla tre, inte som trillingar. Det känns lite konstigt att Molly och Elsa skulle bli mer lika varandra ju äldre de blir. De är ju så olika i dagsläget.

Något som skiljt enäggstvillingarna från Julia är att de varit snabbare på är att komma igång med att krypa och ställa sig upp.
– Det var frustrerande för Julia, de andra hann före henne när det gällde att få tag i leksaker. Men hon har varit tidigare med andra saker, som att klappa händerna och att härma oss.

Camilla ser tillbaka på de tolv första månaderna med barnen.
– Det har varit ett otroligt spännande år. Vi har fått se dem lära sig äta själva, krypa, få tänder, säga mamma och pappa. Som trillingföräldrar får vi ju vara med om alla utvecklingsfaser tre gånger om.

I februari kommer Calle att gå tillbaka till arbetet. Men i sommar får de vara lediga tillsammans med barnen igen. Och i höst är planen att trillingarna ska börja på förskola.
– Det är viktigt för oss att personalen inte behandlar trillingarna som en enhet. Jag vill få tre utvecklingssamtal, ett med varje tjej, och inte att man refererar till dem som trillingarna hela tiden.

– Året som kommer blir garanterat det mest fartfyllda på länge. Tjejerna kommer att lära sig gå och det kommer att öppna upp för mer möjligheter att göra saker med dem. Jag ser bland annat fram emot att kunna sticka iväg med dem och bada på landet i sommar.

– Och så skulle vi gärna vilja träffa en annan trillingfamilj med flickor i samma ålder som våra.

 

Tidigare artiklar om trillingfamiljen hittar du här till höger.